Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg på Ethan och gick sakta efter honom. Hon såg sedan ner mot sin midja.
"Du är beväpnad hoppas jag. Jag har inget med mig." Hon skrattade mjukt.
Miliah såg på Roy och sträckte sig efter hans hand och greppade den.
"Älskade. Du skyddar mig va?"

Ethan kände efter svärdet och pistolen i bältet sitt. "Ta det lugnt, älskling. Jag är beväpnad." Han log brett utan att se åt Kiliahs håll. "Den här vägen!", sa han och tog täten för att leda de inåt i slottet. "Var ligger kungens sal? Han måste ha haft en egen kammare, eller hur?"
Roy såg mot Miliah. "Alltid." Han kramade om hennes hand i sin.

Hon såg på honom och gicck efter.
"Tronsalen eller sovkammaren, vilokammaren?" Hon såg på honom.
"Jag kan visa men jag tror vi var i tronsalen faktiskt." Hon log.
Miliah log och tog några försiktiga stev vid hans sida.
"Är du aldrig rädd?"

Ethan såg sig storögt omkring, som om han var rädd för att missa något. "Sovkammaren, det måste vara något av värde därinne.", sa han och lät hoppfull. Roy var inte lika övertygad. De rensade ju det här stället när de hjälpte ta bort kusinen från tronen. "Du kanske har rätt, vi kan ju ha missat något.", sa han och sneglade osäkert på Ethan för att sedan se på Miliah. "Nej, det är onödigt. Jag har ingen anledning att bli rädd.", sa han och tvekade. "Fast.. nu när jag tänker på det. Jag var rädd när vi för första gången blev föräldrar."

Hon nickade och började leda dem till en storslagen trappa.
"Jag kan visa." Hon log mjukt.
"Minns svagt men jag minns tydligt var deras rum var."
Miiliah skrattade.
"Så du är inte rädd att strida men du var rädd för Lily?" Frågade hon retsamt. Hon smekte hans hand ömt med tummen.

"Jag tror det är härinne hans kammare är." Ethan stannade vid en stor dörröppning där ovanför dörrkarmen hängde samma sigill som inne på värdshuset. Det måste ha varit kungens sovkammare. "Här.", sa han och klev in för att se sig om. Möblerna verkade börja ruttna, gardiner och tyger var trasiga, fyllda med hål. På väggarna syntes spår av smuts och blod. Han svalde när han mindes tillbaka på striden.
"Vi borde se oss om, vi kanske har missat något.", sa Ethan och sänkte rösten.
"Jag var rädd för att jag ville bli Lilys allt. Hur ska jag veta att jag är en bra förälder för henne? Hur vet jag att det jag gör är rätt?" Roy sneglade på Miliah och ryckte sedan undan handen för att gå efter Ethan. "Kom, vi gå efter och kollar.", sa han.

Hon såg på honom med ett leende.
"Du har rätt. Det är här." Hon såg på honom och såg sedan mot gobeläng som hängde mot väggen.
"Ethan kom jag ska visa en sak." Hon log mjukt.
Hon såg på honom.
"Hon älskar sin far så då gjorde man rätt." Hon såg på honom med ett leende.
"Hon kommer älska dig när du kommer hem varje gång." Hon smekte hans kind.
"Sammi kommer göra det med."

Ethan såg sig om. Han lyfte på täcket och kuddarna i sängen, men inget spår efter några förmögenheter.
"Hm?" Han såg upp efter Kiliah och gick efter henne. "Vad är det för något?" Han följde hennes handrörelse med blicken.
"Du har säkert rätt, Miliah. Som vanligt." Han log mot henne och såg sedan mot Ethan och Kiliahs håll. "Vi ser efter vad de har hittat."

Hon skrattade.
"Det är en gobeläng. EN vävd tavla som sitter på väggar." Hon lyfte på den och bakom den var det en dörr.
"En hemlig dörr." Hon log.
"Jag vet om den här för jag brukade smita in här." Hon skrattade mjukt.

Hon log och nickade.
"Det är sant. Jag ska ta hand om dig när vi kommer hem." Hon nickade igen.
"Lily kanske säger sitt första ord snart."

Ethan blickade upp mot gobelängen. "Den är vacker.", konstaterade han och granskade motivet. Men han flämtade då hon visade den gömda dörren bakom. "En dörr!" Han lät ivrig igen. "Var leder den?" Ethan gick efter henne.
Roy kastade sin fru en blick och tog hennes hand igen. "Kom, vi går efter. De verkar ha hittat en väg."