Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon tog sig upp på vagnen och sate sig i höet och tog emot John Jr och log. Miliah såg på dem.
"Ska jag och Roy vänta här kanske?" Hon såg mot sin make.
"Eller vill du på äventyr du med?"

Roy såg upp när han höll Todd. "Javisst. Vi följer med. Lite miljöbyte vore kul. Men ska vi inte lämna barnen med dina föräldrar? Eller kanske med Dee. Hannah och Philip har så bra hand om de." Roy såg på sin fru.

"Det låter som en bra ide." Hon såg på John Jr och skrattade.
"Han har somnat om. Dee är en bra mor så hon kommer klara även av John. Vi vet itne vad som kan hända där." Miliah sträckte sig och tog John och såg mot Roy.
"Vi lämnar dem hos min mamma. Hon kommer bli helt kär."

Roy nickade och reste sig för att gå in i värdshuset och leta reda på René. Miliahs mamma fann han ute på golvet. Hon hjälpte till med serveringarna denna eftermiddag. När hon upptäckte Roy med alla barnen stannade hon upp och rynkade genast pannan. "Stå inte bara där med de, kom, de måste till en lugnare plats. Dee! Kom hit och hjälp mig!", ropade hon efter Dee som genast flög upp och gick fram till de. "Vi ville lämna barnen här medan vi tar en promenad med Kiliah och Ethan.", förklarade Roy och Dee skrattade. "Det låter som en underbar idé. Oroa er inte, vi ska ta väl hand om de." Dellilah plockade upp barnen från Roy och René tog de andra. "Vi gå till ett av sovrummen med de. Jag har ett bra öga på de. Hannah och Philip också.", sa hon och log brett för att gå före de andra med barnen.
Roy nickade tacksamt. "Tack, Dee. Tack, René. Vi blir inte borta allt för länge."
Roy ursäktade sig sedan för att gå ut till Ethan och Kiliah igen. "De är trygga med Dee och René." Sedan hoppade han upp på vagnen.

Hon log lättat och lutade sig mot katen.
"Kom nu Miliah vi ska ha kul nu." Hon såg sedan på Ethan.
"Så älsade är du van att köra vagn?" Hon lade huvudet på sned.
"Om du inte är det så kan du väl Miliah köra? Hon är nog mer van." Hon smekte hans nacke.

Ethan flinade och satte sig för att styra vagnen med hästen. Vagnen kom i rullning och de var påväg. "Kiiliah, vad tror du om mig egentligen? Det är en enkel match." Han flinade och såg mot slottet som tornade upp sig framför de. De närmade sig så småningom.
"Vem bor i slottet nu, Kiliah? Vet du det?", frågade Roy undrande och såg på henne.

"Du är ju på skeppet hela tiden så jag vet inte." Hon log retsamt och såg sedan på Roy.
"Hur ska jag veta det? Det är kanske övergivet? " Hon ryckte på axlarna.
"Jag vet verkligen inte."

Ethan skrattade och styrde de mot slottet. När de kommit till innegården stannade han en bit från den stora ingången och hoppade av från vagnen för att hjälpa de andra att kliva ur.
"Sådär. Vi går in.", sa Ethan och lät ivrig. Roy nickade. "Ja, bra idé."

Hon log och såg på honom.
Väl vid slottet hoppade hon ner och såg mot slottet som såg helt öde ut.
"Det ser övergivet ut." Hon såg mot sin make.
"Tycker du inte det?"

Ethan blickade upp mot slottet som tornade upp sig framför det. Hon hade rätt. Det verkade öde. Inget ljus inne ifrån eller människor som syntes i fönstren. Det var lämnat. Och kanske lika bra det. Så mycket förbannelse som ägt rum här.
Men piraten i Ethan ville in. Fanns det skatter kvar? Gömda? Rikedomar. Något av värde därinne?
"Kom, vi går in.", sa han och lät ivrig på rösten. Roy gick efter honom. De fann sig inne på slottsgården och passerade ingången för att komma in i foajén. "Wow, trots att det är övergivet så är det ändå vackert.", sa Roy och såg sig om i den väldiga salen. Ethan nickade instämmande och såg sig om han med.