Almost PRS

Yaosu slog sig tillbaka ner på kanten av sängen och slängde kläderna mot Zihao, som genast började dra på sig dem. Den här gången var han i alla fall lite mer diskret och försökte hålla sig under täcket, åtminstone när det kom till underkläderna. Därefter var det kört, men lyckligtvis var han snabb när det kom till att klä på sig.
”Okej, kom vid midnatt, se till att ingen ser dig”, mumlade den yngre brodern och reste sig upp för att sedan sträcka armarna över huvudet. ”Ta med dig de andra två om du kan, för vi måste lista ut hur vi ska få Hunter och Jackson att gå på det hela..jag kan inte direkt gå fram till dem och säga kom och möt mig vid den förbjudna skogen om ni vill ha sprit. De vet vem jag är, brukade tvinga dem att slicka rent toalettgolvet om jag hörde dem snacka skit”, fortsatte artonåringen och frustade till. Han lämnade en stor kyss på en av Joshuas kinder och klappade löst tjugoåringen över axeln innan han försvann bortåt i salen. Dock stannade han till på vägen, framför Mirandas säng. Åh, dumma Zihao och hans konstiga fasoner. Vad skulle han nu säga? Säkert någonting dumt. Och vad tänkte han ens med? Hans ögon var fortfarande gula, tillräckligt för att det skulle vara märkbart. Hela situationen fick Yaosu att vilja sjunka ner genom golvet.
”De är inte lika högt uppsatta som min far”, påpekade den mellersta Huaze brodern och sneglade mot lådan med choklad. ”Hoppsan, någon har rört vid den här”, fortsatte han därefter och roffade åt sig en av chokladbitarna. ”I vilket fall..” Zihao lutade sig över sängen och tuggade högljutt på chokladen, som det stora fån han var. ”De kommer få sitt straff.” Efter att ha tuggat färdigt rätade han på sig och grävde ner händerna i fickorna på kappan han bar. ”Tack för chokladen, krya på er.” Och med de orden försvann han ut genom de stora dörrarna och vidare genom den tomma korridoren. Yaosu stirrade blankt efter honom. Hade Zihao gått och blivit galen? Nu hade han förvisso alltid varit lite knasig i bollen, men nu verkade han ha slagit helt slint.
”Jag lovar och svär, jag är inte släkt med honom”, sade tjugoåringen och skakade på huvudet, fortfarande med ett smått chockartat uttryck över ansiktet. ”Jag vet inte ens vem han är, har aldrig sett honom förut.” Visst, fortsätt intala dig själv det där, du vet att du är minst lika sinnesrubbad djupt därinne.

Herregud, vad håller Zihao ens på med? Sjuttonåringen har alltid sett honom som lite underlig, charmig på ett väldigt konstigt sätt. Men det han gör just nu är gränsen till galenskap. Det måste väl ändå hans pojkvän inse? Jo, Joshua gömmer allt ansiktet i händerna ett slag. Hayleys ögon blir alldeles stora när han oartigt snor en bit choklad, utan att fråga.
”Zihao, dra åt helvete,” muttrar Hayley och knuffar lätt till honom. Nu är hon inte seriös, även om hon ogillat honom i sina dagar så gör hon inte det längre. Det är väl mer ett lättsamt skämt blandat med riktig irritation. Helt ärligt skulle det inte förvåna henne om Miranda blir rädd för drummeln, det tar liksom ett bra tag att vänja sig vid honom. ”Du är skyldig henne ett chokladbit!” Säger hon efter honom när han rör sig ut ur sjukhusflygeln.
”Vem var det? Han går inte på skolan va?” Undrar Miranda nyfiket, inte riktigt lika skrämd som Hayley förväntat sig. Bra. Om han hade skrämt slag på henne skulle hon klå upp honom. Jodå, hon skulle säkert få ner långa Zihao trots att han är över trettio centimeter längre än henne, och troligen betydligt starkare. Men äsch, hon kan allt få ner honom om hon väl vill. Hayley slutar med sitt bländade efter den ett år äldre och låter den glida tillbaka till ravenclaweleven.
”Han är visst Mr Huazes lillebror,” förklarar hon med rynkade ögonbryn. Hur man nu ska förklara det hela för den två år yngre vet hon inte. Men hon hade iallafall inte sagt Yaosu, det är bra. Det skulle ha avslöjat dem rätt rejält. Blicken glider till Yaosu med ett litet leende, han är väldigt gullig när han är sådär chockad. Men det förvånar henne inte, han är alltid gullig. ”Men han försöker visst förneka det.”

Ibland var det lite oklart om Zihao ens försökte tänka med skallen eller om han bara gav upp och tänkte med lilltårna. I det här fallet hade han i alla fall inte använt huvudet och inte hade det blivit bättre när han stulit choklad av de två tjejerna. Undra varför han ville förneka att det där var hans bror, en väldigt bra fråga. Inte. Helt ärligt hade han alltid skämts lite över den yngre brodern, dock inte av de anledningar man kunde tro. Han hade aldrig brytt sig om den andres lilla pälsproblem eller hans brutna engelska, nej, det var sättet han betedde sig på som fick den äldre av dem att skämmas.
”Jag försöker inte alls förneka det..eller jo, det gör jag uppenbarligen, men jag tror ni kan förstå varför”, svarade Yaosu buttert och kom också upp på fötterna. Han kunde verkligen relatera till stackars Joshua som begravt ansiktet i händerna, det kunde inte vara lätt att vara förälskad i någon som levde med foten i munnen. Inte heller var det lätt att vara släkt med en sådan person.
”Hur känner du dig då, miss Fawnley?” Frågade han fortsättningsvis och gled ner på en av pallarna bredvid Hayley. ”Åh, jag läste din uppsats om troll förresten, den var superb”, fortsatte han med ett svagt leende och betraktade den lilla asken med choklad. Zihao skulle aldrig komma tillbaka med en chokladbit eller två, så det var nog upp till den äldre av dem att ersätta biten artonåringen stulit.
”Förlåt förresten, han har alltid varit sådär”, mumlade Yaosu och kliade sig löst i nacken. ”Jag lovar att komma med en ny ask imorgon”, försäkrade han och knäppte händerna i knät istället. Blicken gled diskret bort mot Hayley, flackade mellan henne och de knäppta händerna. Det var svårt att bete sig som om de inte hade den relation till varandra de egentligen hade, betydligt svårare än han förväntat sig. Och då hade de inte varit särade någon längre tid heller, utan bara några ynka minuter. Det kändes däremot som en evighet och tja, han hade redan lust att dra sjuttonåringen till sig på samma sätt som innan. Men det gick inte. Eller gick gjorde det, men det var förbjudet. Väldigt förbjudet.
”Miss Clarke, du kan komma förbi mitt kontor efter att madam Pomfrey skrivit ut dig, och ta med dig Mr Lewis..vi behöver prata om..eh..grupparbetet.” Yaosu reste sig upp och stoppade ner händerna i fickorna på de alldeles för korta mjukisbyxorna. Han ville verkligen ta sig en varm dusch och få på sig lite mer passande kläder. ”Och jag lovar som sagt att komma förbi med en ny ask choklad imorgon”, avslutade han och log igen, för att sedan blinka hastigt mot sjuttonåringen. Därefter vände han sig om och började röra sig mot dörren.

Det är svårt att inte snegla mot tjugoåringen då och då, Hayley vill bara krama om honom, lämna små pussar över hans ansikte. Med tanke på att de kanske inte kommer kunna vara tillsammans under hela natten vill hon bara hålla i honom så länge hon kan. Jösses, hon är verkligen beroende av honom. Dumma Yaosu. Han är alldeles för perfekt för att hon inte ska ha honom konstant i huvudet. Lockarna, den lilla näsan, ögonen, läpparna.. Det är jobbigare nu när han sitter så nära henne igen. Förut hade han liksom inte varit i hennes synvinkel och hon hade klarat av att inte kolla på honom.. men nu? Ja, hon vill gärna stirra på honom så länge det går. Hon förstår definitivt varför han vill förneka det här med att han är syskon med den stora drummeln. Men uppenbarligen gillar de honom ändå. Alla tre. När han sedan bestämmer sig för att resa sig upp och lämna dem glider blicken genast upp mot honom. Nu när han ska gå är det väl okej att kolla på honom? Jo.
Juste, En liten stund hade Hayley glömt det där, deras lilla plan som inte är helt bestämd än. Hur ska de få ner Hunter och Jackson till förbjudna skogen? Lura dem med sprit, men kommer de ens vilja lyssna på henne? Det är nog Joshua som måste säga det i såna fall.
”Är det okej om jag går upp och tar en dusch först?” Undrar hon med blicken fäst på läraren. Hon skulle verkligen behöva det, och rena kläder. Att gå runt i nattlinnet i skolan vill hon verkligen inte göra, plus så är det väldigt kyligt såhär vid Halloween. Att gå barbent och utan ärmar är ingen vidare bra idé. Ett litet leende sprider sig över läpparna när Yaosu går ut ur sjukhusflygeln. Jösses vad gulligt det är med de där för korta mjukisbyxorna. Det ser komiskt ut.

Innan dörrarna gled igen bakom Yaosu, vände han sig om och lade ögonen på Hayley igen.
”Klart du får ta en dusch innan, men bara om Poppy säger att det är okej!” Ropade han innan han svängde runt och fortsatte framåt. Det var inte längre speciellt tidigt och alla elever hade nog vaknat vid det laget. Klockan började närma sig tio på förmiddagen, så om det var några sjusovare som ännu inte orkat pallra sig upp skulle de nog missa frukosten. Lyckligtvis hade han några ägg upp på kontoret som han skulle kunna göra i ordning som frukost. Teet var däremot det viktigaste och det hade han gott om.
Tjugoåringen öppnade dörren in till klassrummet med hjälp av nyckeln han fiskar upp på vägen ut. Trollstaven satt nerstucken i byxlinningen för tillfället, men den skulle han flytta på så snart han får på sig nya, fräscha kläder. Stegen förde honom vidare uppför spiraltrappan och in på kontoret. Det var rent och prydligt därinne, precis som det alltid var. Yaosu började dra av sig kläderna och vek prydligt ihop dem på sängen. När han levererade chokladen imorgon kunde han även ta med de lånade kläderna, de passade honom ändå inte.
Med en suck drog han händerna genom det toviga håret och fortsatte in i badrummet. Det kändes otroligt skönt när det varma vattnet sköljde över den bara kroppen. Ännu bättre kändes det efter att han tvålar in sig riktigt ordentligt och sett hur all smuts runnit ner i avloppet, där den hörde hemma. Fingrarna skrubbade mot hårbotten när han sedan började skölja ur schampot. Merlin vad skönt att känna sig ren och fräsch igen, även om det kanske inte skulle vara särskilt länge.
Efter att ha haft balsam i håret och sköljt ut även det, steg tjugoåringen ut ur duschen och lindade in sig i en av de stora, fluffiga handdukarna som hängde på väggen mittemot. Varm, ren och fräsch. Nu var han nöjd och glad. Med handduken virad runt höfterna, gick han tillbaka ut i det större rummet och tände en brasa med hjälp av trollstaven, för att sedan börja göra i ordning några ägg i pentryt. Även fast han kände sig ganska munter för stunden, kunde han inte låta bli att oroa sig lite för vad som skulle hända senare under kvällen. Och sedan kvarstod ju även det där med hur de skulle lura Hunter och Jackson ut till den förbjudna skogen. Det skulle nog bli ganska krångligt, men de var trots allt fyra stycken så någonting skulle de nog kunna lista ut.

Resten av den tid som Hayley spenderar i sjukhusflygeln sitter hon mest och konverserar med Miranda, om lite allt möjligt. Joshua hade anslutit sig i princip när hans pojkvän lämnat honom, stackarn. De två vill ju aldrig släppa varandra… inte för att hon är något bättre på det hela själv, men ändå. Det är vid lunchtid som madam Pomfrey kommer och checkar upp på henne, frågar om smärtan, hur allting känns och så vidare. Efter att hon fått en burk med smärtstillande var hon redo att gå tillbaka till sovsalen. Damen ville däremot att hon skulle komma och titta förbi under morgondagen så att ingenting har blivit värre. Det kändes rätt bittert att lämna Miranda där ensam… Fundersamt låter hon blicken glida mellan femtonåringen och Elmo. Elmo är en väldigt social katt och gillar de flesta, de två skulle nog komma överens.
”Jag vet att det inte är det absolut bästa sällskapet, men han är väldigt mysig och social. Men jag kommer förbi imorgon en stund, okej?” Undrar sjuttonåringen och lägger den stora kissemissen bredvid flickan. ”Ha honom under täcket så att madam Pomfrey inte ser honom.. han är dock rätt svår att gömma.” Jo, Elmo är ju rätt stor pågrund av all päls, men det är otroligt gosigt. Miranda kollar på henne med stora ögon medan ett leende glider upp över läpparna på henne.
”Lämnar du honom här med mig?” Undrar hon aningen förvirrad. Gud vad glad hon ser ut. Men det hade Hayley också blivit, en katt förbättrar allting. Åtminstone en sådan kelig katt som Elmo. Hayley nickar med ett brett leende på läpparna och bär upp de två chokladaskar hon har kvar. Därefter öppnar hon ena av dem och ger henne den med vitchoklad. Nu hade det ju varit tänkt att Yaosu skulle ge henne en chokladbit pågrund av Zihao, men hon kan väl göra det också?
”Så, vi säger inget till professor Huaze så får du ännu mer choklad.” Hayley blinkar mot henne, bör upp nallebjörnen hon fått och börjar gå ut ur sjukhusflygeln tillsammans med sin bästa vän.

Det kändes som om det var åratal sedan Yaosu varit ordentligt ren. Självfallet var det en rejäl överdrift, men efter den natt han haft kände han sig verkligen smutsig på ett sätt som nästan inte gått att skrubba bort. Tjugoåringen började ta för sig av de nystekta äggen medan tankarna spann vidare på allting mellan himmel och jord. Minnena från gårdagens natt hade kommit tillbaka så sakteliga, någonting som fått honom att känna sig otroligt skamsen. Han hade betett sig som..det var svårt att säga vad han hade betett sig som, men inte var det han själv inte. Stackars Zihao hade haft fullt upp nästan hela natten, så förhoppningsvis skulle han få sig lite sömn innan nästa omgång.
Yaosu drog fingrarna genom det lätt våta håret med en djup suck och stirrade ner på den nu tomma tallriken. Nej, det var ingen idé att sitta och tänka tillbaka på det som hänt, han hade ändå inte kunnat göra någonting åt det där om han så velat. Som tur var behövde han inte oroa sig över att någonting liknande skulle hända förrän nästa fullmåne, så det var i alla fall någonting positivt.
De mörka ögonen vände sig mot ett av de stora fönstren. Det såg ut att vara en ganska fin dag, vilket var ytterligare någonting positivt. Naglarna skrapade lätt mot skrivbordet medan dagdrömmarna drog igång som på beställning. Eller dagdrömmar var det kanske inte, han funderade snarare över vad Hayley sysslade med för stunden. Han hoppades att hon mådde bättre än hon gjort under gårdagen, att madam Pomfrey kanske äntligen skrivit ut henne så att hon också kunde få ta sig en dusch och få på sig sina egna kläder.
Just ja. Tjugoåringen sköt ut stolen från skrivbordet och kom upp på fötter, för att börja rota igenom lådorna i pentryt. Det fanns faktiskt någonting han behövde göra - leta rätt på en burk med Sichuan peppar och få tag på munkluva. Han skulle nog bli tvungen att smyga ner i fängelsehålorna för att stjäla det där sista. För han hade då ingen munkluva liggandes uppe på kontoret. Det var inte direkt en vanlig växt.

Turligt nog för Hayley är sovsalen tom när hon kommer upp. De andra tjejerna är väl och äter lunch, eller ute i det fina vädret. Hur som helst, det spelar ingen roll. Huvudsaken är att det underlättar en hel del för henne. Med en suck stryker hon händerna över ansiktet, för att sedan dra dem genom håret. Det är fortfarande lent, men smutsigt. Efter att inte ha fått duscha på några dagar blir det en lättnad för henne när hon sätter på vattnet i duschen och tar fram sin lilla korg med både hud och hårprodukter. Att få tvätta av sig efter det som hänt för två nätter sedan känns fantastiskt. Blicken glider dock gång på gång ner mot magen, det är svårt att vänja sig vid att bullen är borta. Hon putar med underläppen medan hon börjar att gnugga in schampot över hela håret. Det är faktiskt lite svårare att tvätta så långt hår.. än en gång börjar tankarna glida mot om hon borde klippa av det. Jösses vad konstigt det skulle kännas. Plus så är det så fint. Oviktiga tankar, men ändå.
När sjuttonåringen väl är klar med sin dusch och har handduken ringad runt kroppen tar hon och borstar tänderna, extra noggrant. Mycket viktigt. Jösses vad hon känt sig äcklig innan i jämförelse med nu. Nu är hela kroppen ren, håret och tänderna, allt känns så betydligt bättre nu. Efter att ha borstat tänderna drar hon på sig rena underkläder, ett par strumpbyxor, en svart maxi kjol och en stickad engelskröd tröja. Därefter sminkar hon sig bara lite lätt och sätter det blöta håret i två utbakade flätor och beger sig därmed ner mot sällskapsrummet. Hon vill väldigt gärna träffa Yaosu igen, ge honom en stor kyss och krama om honom i timmar.
”Du tog evigheter på dig,” påpekar Joshua och håller upp kameran bara för att ta en bild av henne. Han gör så ibland, han vill ju dokumentera sina år på Hogwarts. Hayley och Aeron är lite som hans fotomodeller.. antagligen Zihao också.
”Det är väl klart! Jag har inte kunnat duscha på ett tag.” Förklarar hon med en axelryckning och drar med sig sin vän ut ur sällskapsrummet. Hon har faktiskt längtat efter Yaosu, trots att de inte varit borta från varandra så länge.

Några timmar hade passerat sedan Yaosu lämnat sjukhusflygeln. Efter att han ätit upp äggen och rotat fram en liten glasburk med Sichuan peppar, hade han letat sig ner mot fängelsehålorna för att sno lite munkluva från professor Jones. Lyckligtvis var det lunchtid när han bestämde sig för att börja rota omkring inne i förrådet där alla ingredienser fanns, hade hon kommit på honom med att stjäla hade det inte slutat på. Han hade en teori om att hon gjort elixiret dåligt med flit, det började med andra ord vara dags för honom att brygga det själv. Men det var ingenting han behövde oroa sig över under de kommande veckorna, så med andra ord var det ingenting han behövde fundera över i den stunden.
Det gick ganska smidigt att hitta det han letade efter. Växten var lätt att identifiera med sina blåaktiga blommor och långa stjälkar. En hel bunt hängde från taket av förrådet, förhoppningsvis skulle ingen märka om bara en växt försvann. Yaosu stoppade snabbt in den innanför manteln han var och stängde försiktigt dörren efter sig, för att därefter låsa den med hjälp av trollstaven. Nu var det bara att bege sig tillbaka upp på kontoret igen och vänta på de två sjuttonåringarna.
Stegen förde honom relativt hastigt upp för trappstegen och det dröjde inte mer än tio minuter förrän han letat sig tillbaka still rätt våning. På vägen stannade han till ett slag och tittade ut genom ett av fönstren. Det verkade som om många elever passade på att njuta av det fina vädret nu när de var lediga under veckan. Yaosu hade nog också gjort det om han inte haft annat för sig, typ satt sig med en kopp te eller kaffe under den gamla eken nere vid svartsjön och bara njutit av naturen omkring honom.
Med ett blekt leende på läpparna skakade han på huvudet och fortsatte in i klassrummet. Han lämnade dörren lite på glänt så att de två ungdomarna enkelt skulle kunna ta sig in. Därefter skyndade han sig uppför spiraltrappan och tillbaka in på kontoret, för han äntligen kunde ta ut munkluva från manteln och lägga den på skrivbordet. Dammigt, den hade smulat rejält under färden från fängelsehålorna upp till kontoret. Tjugoåringen putade med underläppen och blängde mot växten. Dumma växt, vad skulle de ens ha den till? Ännu en gång, ibland kunde han verkligen inte förstå sig på Zihao.

Det är en bit att gå till professorns kontor från Gryffindors sällskapsrum. De två rummen är ungefär två våningar ifrån varandra. Även om det fortfarande gör lite ont när Hayley går ner för trapporna så fortsätter hon, det är inte någon bedövande smärta som det varit för någon dag sedan, så hon klarar det. Det bara värker an aning för varje steg. Kanske det är dags att ta en till smärtstillande? Hon vill inte riktigt ta för många så att hon får den där förlamade känslan igen, men det borde väl gå att ta en nu när det gått en stund sen sist? Jo, det tror hon iallafall. När hon frågar sin vän om det säger han att det går, och ja, hon litar väldigt mycket på Joshua. Han är allt duktig på det här med läkarkonst. Inte lika mycket som den tre år äldre antagligen är, och inte nära madam Pomfreys kunskap, men kanske han kommer dit om ett tag.
”Jag trodde inte du skulle gå med på att ge hämnd på Hunter och Jackson,” påpekar sjuttonåringen när hon tar upp den lilla burken hon har i sin väska och slänger en tablett i munnen. Därefter griper hon tag i en vattenflaska och sväljer ner det. Jodå, hon har nästan allt möjligt i den väskan.
”Inte? De två behöver lära sig en läxa på ett eller ett annat sätt.. det är liksom på tiden att de slutar lägga händerna på folk.” Svarar Joshua och öppnar dörren till klassrummet som stod på glänt.
Värktabletten funkar väldigt snabbt. Det får den där smärtan som Hayley nyss känt att gå ner och nästan försvinna helt och hållet. Det känns som att hon kan andas ut nu när inte varje steg leder till smärta. Med ett glatt leende på läpparna häver Hayley sig upp för trapporna till kontoret. Bara tanken på att få träffa Yaosu gör henne sådär löjligt glad. Jösses, hon är verkligen förälskad. Men vad kan hon göra åt det? Joshua får helt enkelt döma henne på håll. Hon höjer näven och knackar på dörren ett slag och öppnar det på glänt så att hon kan kika in.
”Får vi komma in?”