Ginerva2003 & Medi

Det tog inte lång tid innan Alex tittade in och såg på henne.
"Är allt okej Sara? Du borde ligga ner." Han såg på henne med en dömmande min. Men häjade sig sedan.
"Du verkar piggare. Glansen är borta." Han tog fram en febertermometer och lade den mot hennes panna.
"Sedär. Det är som borta." Han log.
"Jag ska hämta din farbror det är han som får skriva ut dig." Han log mjukt.
"Du verkar piggare."

Hon log mot honom.
”Allt är bara bra du behöver inte vara orolig” sa hon.
”Ja jag är väldigt mycket piggare” sa hon och reste sig upp glatt.
”Gör du det jag väntar här” sa hon. När han hade gott ut vände hon sig om.
”Tack äntligen ska jag få slippa detta ställe” sa hon.

"Vad snäll du va." Han skrattade och såg på henne.
"packa ihop så anropar jag fin farbror. Han är säkert i närheten." Han log och vände sig om och gick.
Lyéx såg på henne.
"Så hur ska du ta dig hem? Det är väl långt till ditt hus?" Han flinade och lade huvudet på sned för att iakta henne.

Hennes farbror kom in och såg skarpt på hene.
"Sara jag har bara hört att du gnäller och säger emot. Varför vill du inte ha hjälp?"

”Tack” sa hon och rodna. Hon började packa ihop sinna saker.
”Jag vet inte har du någon idé” frågade hon. Hon gick fram till Lyéx och kysste honom. När hennes farbror kom in hoppade hon till och vände sig om.
”För att jag inte gillar att vara här och nu äntligen ska jag hem” sa hon.

"Du vet att det är jag som betalar att du ska få ett privatrum så nära mitt kontor som möjligt?" Han suckade och log.
"Jo jag vet för jag ska köra hem dig. Vi ska bara stanna förvi mataffären och kpa lite pizzor som du kan äta senare." Han lade huvudet på sned.
"Alex har sagt att du pratar med dig själv. Är det något som står på?" Frågade han och sträckte på sig.
"Du kan alltid säga det sm är på hjärtat."
Lyéx flinade och böjde sig fram.
"Säg blodkärl." Han nickade.
"Säg det."

”Förlåt” sa hon och gav honom en kram. Hon älskade pizza så det tyckte hon skulle bli gott.
”Nej allt är bara bra” sa honom blev nervös av det han frågat.
”Ja vet” sa hon.
”Eller en sak blodkärl” sa hon som inte förstod varför hon skulle säga så.

Hennes farbror såg på henne och brast ut i skratt.
"Så kan man se det. Men jag menade mer kännslomässigt. Tur att din humor finns kvar." Han log.
"Får jag sno det där skämtet? Det var väldigt roligt." Han lade handnen mot hennes axel och log
"Kom vi åker nu." Viskade han och började leda henne mot dörren.

Alex satt och skrev på datorn och såg upp.
"Hej då Sara. Ta väl hand om dig och se till att inte bli sådär sjuk igen bara."

”Ja det är verkligen tur” sa hon och log stort.
”Okej det är väll lika bra jag tänker aldrig använda det igen” sa hon.
”Ja äntligen slipper jag detta ställe” sa hon. Hon gick ut ur rummet och såg Alex när dom gick förbi.
”Jag jag hopas jag inte blir sjuk igen så jag hamnar här” sa hon.

När han kört upp för hennes parkering stannade han bilen och såg på henne.
"Öppna inte för någon. Bli inte sjuk och ring om det är något." Han log mjukt.
"Lova mig det. Jag är din farbror Sara." Han såg mot huset och suckade.
"Du borde skaffa ett jobb Sara. Du är 20 år."

”Det kommer gå bra” sa hon. Hon funderade vad hon skulle säga till honom.
”Jag lovar” sa hon och log mot honom.
”Okej” sa hon.
”Lycka till” sa hon innan hon gick ut ur bilen. Hon tänkte egentligen lycka till med allt och jag kommer sakna dig men det kunde hon inte säga.