Flowers in the dark [PRS]

En aning trumpen min stryker sig över ansiktet på Hayley, som fortfarande inte medgett för sig själv hur pinsam hon faktiskt kan vara. Åh, om man skulle rada upp alla pinsamheter skulle listan bli lite väl lång. Ingen skulle orka gå igenom den.
"Chokladpudding är värd att vara pinsam över." Hon nickar instämmande för sig själv. Den synpunkten har bara blivit större under de senaste månaderna, hon har krävt choklad hela tiden. Dumma mage. Hon vet ju egentligen att hennes beteende när det kommer till chokladpuddingen är minst sagt överdrivet, lite som ett beroende. Men det är ju så gott. Hon kan inte rå för det. Den överhettade stämningen byts ut efter en stund, lite mer barnvänlig. Hayley klagar inte, men hon hoppas innerligt att Yaosu instämmer. Hon vill gå längre, men med magen känner hon sig verkligen inte komfortabel... aja, han helt enkelt säga till om det stöt honom. Nu tror hon inte det, då han är den vänligaste man han stött på. Hon kommer på andra tankar när frågan ställs. Under tystnad slingrar hon armen om honom, så att fingrarna kan pilla med några hårtester.
"Vi bor i en liten by, gulliga radhus från artonhundratalet.. det lite ut som vilken amish by som helst, men du kanske inte har varit i en innan?" Det är lite av ett skämt, för det är verkligen inte många i New York som varit i något som liknar den lilla byn. "Gammalmodiskt, mycket blommor och många hästar."

Helt ärligt hade Yaosu nog aldrig varit i en sådan by. Visst hade han sett dem både på TV och bilder, men aldrig med egna ögon. Det lät väldigt vackert, med både blommorna och hästarna, plus arkitekturen som amerikanska artonhundratals hus brukade kunna ha. Väldigt mysigt, på alla möjliga sätt och vis och återigen någonting som påminde honom om hans egen hemstad. För där var husen också gamla, bra mycket äldre än från artonhundratalet. Men det berodde nog mest på att Kina som civilisation var bra mycket äldre än USA. Typ flera tusen år äldre.
”Det låter väldigt trevligt, jag skulle gärna se det någon gång”, började tjugoettåringen och fortsatte pilla med tröjan. ”Om du vill alltså, annars får det vara”, skyndade han sig att säga kort därefter. Tränga sig på var ungefär det sista han ville göra, trots att det kanske verkade som en massiv lögn. Vem var det som helt från ingenstans tagit av sig kläderna liksom? Det var ju inte alls påträngande på något sätt, absolut inte.
Den äldre grimaserade åt sig själv inombords. Fan, han var verkligen den mer pinsamma av de två, utan tvekan. Dock dröjde det inte länge förrän han kom på helt andra tankar. En vas hade ramlat i golvet någonstans i vardagsrummet och det lät som om någonting betydligt större följde denna inte långt därefter. En kropp, typ Zihaos stackars mörbultade kropp.
”Jag borde nog gå och kolla till honom”, konstaterade Yaosu och satte sig upp. Han fumlade efter morgonrocken ett slag innan fingrarna slutligen fann den och slöt sig om det mjuka tyget. ”Vill du ha någonting förresten? Kan försöka blanda ihop mer chokladpudding om du vill”, fortsatte han och log fåraktigt mot den yngre flickan, samtidigt om han öppnade dörren till rummet. När han slutligen vände sig om, bort från den trevliga synen i sovrummet, spärrades ögonen genast upp. Mycket, alltså typ galet mycket.

Helt ärligt skulle Hayley nog inte ha några problem med att åka tillbaka dit om det inte varit gör människorna. Det finns väldigt många mysiga i byn, som den gamla damen som bor strax bredvid föräldrarna.. Hon var väldigt snäll, tog hand om henne redan när hon var ett jobbigt småbarn. Men det finns många som avskräcker henne, tyvärr. Föräldrarna har hon ingen bra kontakt med, bland annat för att de aldrig visat henne någon kärlek, men främst för att de förnekade våldet som försigicks, och att de slängt ut henne när hon berättade om den lilla bebisen.
"Det är väldigt fint, hemtrevligt. Du skulle nog gilla det, vi kan ta in på ett bed and breakfast," om hon håller sig borta från alla bekanta människor så skulle det sitta bra. Det är trots allt väldigt vackert, med stora ängar, fria hästar och massiva träd. Att ha Yaosus sällskap skulle även underlätta en del. Göra det hela mycket mysigare. Dock gnäller hon till när den tre år äldre lämnat henne i sängen för att gå upp. Åh, hon skulle gärna kidnappa honom och tvinga honom att ligga kvar. Men riktigt så elak är hon inte.
"Åååh, chokladpudding skulle sitta utmärkt!" Juste, där kommer den överdrivna entusiasmen igen. Det är verkligen underligt. Hayley himlar med ögonen åt sig själv, och drar benen över sängkanten. När hon väl kommer upp på fötter sträcker hon på ryggen. Än en gång, dumma mage. " Jag tar bara och gör mig i ordni... Vad är det?" Ansiktsuttrycket som tagit över Yaosus vackra drag gör henne måttligt orolig.

”Zihao?” Rösten darrade våldsamt till och tjugoettåringen lämnade snart den öppna dörren bakom sig. Det var nog den första gången han inte svarat Hayley, den första gången som hennes ord verkligen susat förbi honom totalt. Så mycket blod, för mycket blod..men vart i helskotta hade hans enfaldiga bror tagit vägen? Han hade ju knappast kunnat lämna lägenheten. Extra låset var fortfarande isatt och det fanns inte något sätt han skulle kunnat sätta tillbaka det från utsidan.
”Hayley, kan du ringa Joshua?” Frågade den äldre och satte sig på huk nästa hemska överraskning. Ögon, ögonglober, omringade av massvis med blod. Händerna drogs över ansiktet och Yaosu slöt ögonlocken med ett kvävt litet läte. Hade Zihao typ exploderat? Det såg i vilket fall ut som det och därmed var det det enda tänkbara scenariot han kunde tänka på där och då.
Innan han hann sänka händerna igen flög någonting ytterst tungt rakt över honom och ryggen slog mot det hårda golvet med en ljudlig smäll. Rakt ner i en av de stora pölarna med blod. Väldigt fräscht, vilket var en underdrift. Ännu en gång spärrades ögonen upp och tjugoettåringen höll automatiskt ut armarna framför sig, för att hålla en rad med sylvassa tänder borta från ansiktet.
”Zihao, sluta med det där!” Utstötte den äldre Huaze brodern och försökte desperat putta undan den halvt massiva vargen. ”Vad fan håller du med? Har du tappat förståndet helt..? Aj!” Tänderna hade lyckats gräva sig ner i en av axlarna, även om det bara varade i någon sekund eller två. Det här var inte samma person som nittonåringen, inte ens samma varelse.

Förklaringen till Yaosus förskräckta min hade den artonåriga flickan helst sluppit veta om. Men, som den nyfikna dumbom hon är hade hon svansat efter, och kollat över axeln på den tre år äldre mannen. Ingen trevlig syn, verkligen inte. Hon kan känna hur orden komplett försvinner, hur klumpen i magen växer sig allt större.. det vill säga inte det lilla fostret, utan en helt annan klump. En klump av rädsla. Blod rinner längs golvet, massvis med blod. Hayley hade hoppats på att det varit det värsta, men icke. Hennes egna kristallblå ögon finner strax ett par ögonglober liggandes på det nu röda golvet. I fjärran kan hon avgöra den andres röst, men det tar en stund för henne att riktigt begripa vad orden betyder. Kan du ringa Joshua? Jösses, det är nog det vettigaste att göra för närvarande, men hennes ben är alldeles fastfrusna när hon försöker röra på sig. Tillslut får hon tillbaka kontrollen, och kan börja röra sig mot sin mobil som ligger vid nattduksbordet i sovrummet. Allt känns långt ifrån bra. Hon finner sig själv hålla andan när hon för mobilen mot örat, hon har nog inte tagit ett endaste andetag sen hon fått syn på bilden i vardagsrummet. Hayley, Hayley är du okej? Än en gång är hon seg med att reagera på vad som sägs till henne. Men hon får åtminstone ut någonting.
”Jag tror du måste komma hit, något är allvarligt fel på Zihao,” mycket mer än så behövs inte för att få vännen att gripas av panik. Eller ja, han låter lugn i rösten, men det är helt uppenbart för henne hur hela hans hjärta sjunker till tårna på honom. En hård smäll ekar i lägenheten, och benen rör sig tillbaka mot de två Huaze bröderna. Den stora vargen lägger all sin vikt på Yaosu, och även om det är svårt att urskilja vems blod som är vilket är hon rätt säker på att den äldsta av dem fått ett rejält sår. Mobilen glider ur händerna på henne, och hon skyndar sig mot kalabaliken. Hon är lyckligtvis tillräckligt kvick nog att komma emellan dem, utan höjer istället sin trollstav, som hon fått tag på genom besvärjelsen accio. ”Alarmet ascendare.” En gnista flyger från trollstavens ände, och Zihao skjuts upp i luften, bort från Yaosu.

Hade Zihao besuttit ens hälften av sitt vanliga vett hade han nog inte rest sig igen efter att ha slungats upp i luften. Den svarta högen med fluff hade ramlat in rakt i en av de stora fönsterrutorna som värre mot balkongen. Glaset krossades och nittonåringen sköt rakt ut tillsammans med alla små, vassa skärvor. Det gav i alla fall Yaosu lite andrum. Han satte sig hastigt upp, med en av händerna hårt pressade mot bitmärkena, och stirrade storögt upp mot Hayley.
”Tack..” Andades tjugoettåringen med en grimas och lyckades tvinga sig själv upp på fötter. ”Du borde inte vara här”, fortsatte han och tog tag i en av den yngre flickans axlar, bara för att lätt ruska om henne. Verkligheten hade slutligen hunnit ifatt honom, ungefär samtidigt som någonting började rassla utanför den krossade fönsterrutan. De mörka ögonen var glansiga av tårar och ögonbrynen dragna samman. Men han fick inte bryta ihop, inte nu. Senare? Visst, men nu? Nej, han var tvungen att hålla ihop och just nu var hans största prioritet att se till att Hayley inte blev skadad.
Innan Yaosu hann få ut ytterligare en mening, reste sig håren i nacken på honom. Ljudet av fyra tassar som slog i golvet hördes nätt och jämnt, tillsammans med klirrandet av glasskärvor. Helt ärligt hade han aldrig riktigt förstått varför folk överhuvudtaget var rädda för varulvar, men om det var såhär de betedde sig i vanliga fall under fullmånen, förstod han dem mer än väl. Den svarta vargen som stod med öronen strukna bakåt och tänderna blottade var inte Zihao. Det var något annat, typ som en demon eller tja, ett monster. De där gula ögonen verkade inte känna igen varken tjugoettåringen eller den tre år yngre flickan, verkade inte notera allt blod som skvätt lite här och var. Ett ögonblick senare vilade de däremot inte mellan de båda ungdomarna, utan bara på Hayley, på den lilla bullen.
”Nej!” Utbrast den äldre av de tre och slängde sig platt över vargen, när denne tog ett språng mot flickan. En av händerna slet tag i guldkedjan som hängde runt halsen och slet den mitt itu. Sedan slängde han den bort mot Hayley. Förhoppningsvis märkte hon och kunde föra den i säkerhet. Nu skulle den troligen inte ha någon större effekt efter att han dragit sönder den, men det var ändå bättre än ingenting.

Borde hon inte vara här? Nej, definitivt inte. Ingen av dem borfe vara det. Men nu är de det, och hon är riktigt glad över att hon fått bort, Zihao tillslut. Kanske det inte varit den bästa trollformeln att använda men hon hade verkligen inte trött att den skulle skicka iväg honom genom fönstret och ta sönder glaset. Bara fått upp honom i luften, iväg från sin storebror. Hayley gnager sig hårt i underläppen medan de vida ögonen granskar glasspillrorna. Lyckigtvis har det inte kommit några flygande mo dem, men det kunde det mycket väl ha gjort.
"Ingen av oss borde bara här Yaosu.." viskar hon, och låter blicken tillslut landa på den tre år äldre mannen. Hon önska att hon hoppat det. Ögonen är alldeles glansiga av tårar och ögonbrynen sammandragna. Hon vet mycket väl att de inte har tid för det, men hennes händer glider upp mot de lätt våra kinderna, och börjar försiktigt föra lugnande cirklar över den mjuka huden. " Det kommer att bli okej, han kommer att bli okej." Svårt att vara helt säker, men hon är övertygad. Det ska bli bra. Såret på hans axel kommer att bli bra.
Men hon har fel. Det tar inte lång tid för den ett år äldre att komma upp på fyra tassar, och slänger sig mot magen. Varför just magen? Varför kunde det inte ha varit hennes ben? Trots att Yaosu är snabb med att agera känner hon hur de sylvassa klorna kommer i kontakt med magen, ristar in djupa sår så att blodet börjar rinna. Om hon inte varit panikslagen innan är hon definitivt det nu. Men där och då tänker hon inte på magen, utan fokuserar på halsbandet medan hon krampaktigt försöker få stopp på blodet med armen. Fan, fan, fan.

Om Yaosus ögon varit stora innan, var det ingenting i jämförelse med hur massiva de blivit efter att broderns klor lyckats rispa upp några djupa skåror i magen på Hayley. Ännu mer blod, blod som egentligen inte borde spillas. Han ville bra gärna skylla allting på Zihao, men det var ju inte heller rätt. Det var inte nittonåringens fel, även om det förvisso verkade som det. Dock hade nästan vemsomhelst kunnat lista ut att det inte var den mellersta Huaze brodern som agerade efter sin egen vilja.
”Förlåt..jag trodde inte att han skulle hinna fram”, stammade tjugoettåringen och försökte desperat hålla den stora vargen på golvet. Ingen enkel uppgift direkt. ”Jag klarar mig, försök att ta dig härifrån, okej? Kommer inte kunna lämna honom..han är trots allt min bror..eller var min bror”, fortsatte den äldre med en grimas följd av ett kvidande läte. I vanliga fall brukade övergången mellan den mänskliga och fyrbenta formen kunna dröja, dock verkade det som om stressen och behovet av att faktiskt byta skepnad påskyndade det hela. Benen brast på flera olika ställen samtidigt och Yaosu knep ihop ögonlocken. Greppet han hade fattat om Zihao släppte han däremot inte, trots att han nästan var tvungen för att inte ta helt död på sig själv. Nåväl, nu var det i alla fall en rättvis fight.
Tjugoettåringen vacklade lätt till vilket i sin tur gav den yngre av de två chansen att välta honom åt sidan. Fast ingen skada skedd, då de båda två snabbt kom upp på benen därefter. Jösses, nittonåringen såg verkligen helt rabiat ut, med ögon som saknade både själ och vett. Den äldre Huaze brodern såg förmodligen helt förtvivlad ut vid det laget. Vad var det här egentligen? Nu hade Zihao sett extra sjuk ut ett ganska bra tag, men att det skulle leda till det här hade nog ingen kunnat förutse.
Förlorad i tankar sneglade han bak mot Hayley ett slag, återigen ett korkat val. Snart hade han nämligen ett par sylvassa tänder i nacken som inte gick att skaka bort. Helvete. Däremot gick det alldeles utmärkt att bita tillbaka, även om han dör tillfället låg i underläge. Den vita pälsen var redan alldeles fläckad av blod, både från golvet men även hans eget. Fast det gjorde ingenting, det viktigaste var ju att Hayley klarade sig, att barnet överlevde.

Nej, Hayley hade inte trott att den ett år äldre skulle hinna fram till henne heller. Men tja, så fel man kan ha. Blodet slutar inte rinna, för varje droppe som faller ner mot golvet fördubblas mängden blod. Huvudet dunkar, dunk, dunk, dunk.. hennes seende blir värre och värre för varje sekund som går. Allt är suddigt. Är hon påväg att svimma? Jo, det verkar lite som det. Orden som når hennes öron låter bara som en massa oklart ljud. I vanliga fall skulle hon inte följa Yaosus förslag, men med tanke på den blödande magen börjar hon själv bli väldigt orolig. Att inte röra på sig skulle vara dumdristigt. Men hon vill inte lämna den tre år äldre själv med odjuret. Nu ser hon verkligen inte nittonåringen som ett odjur, men den stora vargen är långt ifrån Zihao. Dock tvingar hon sig själv att röra på benen, som för henne långsamt och försiktigt till sovrummet. Stegen är ostadiga, benen darrande samtidigt som tårarna rinner okontrollerat ner över kinderna. Lyckligtvis kommer någon annan in i hennes synvinkel med ett litet puff. Joshua. Åh, hon hade glömt bort att de kan transferera sig. Hon skulle nog ha gripit tag om den andre och gjort det vid det här laget om han inte velat stanna med sin bror.
”Vad i helvete…” hennes väns ögon har blivit stora som tefat medan han glor på synen framför sig. Dock är han kvick med att agera, höjer trollstaven och siktar änden mot pojkvännen han knappt kan känna igen… bröstet värker förskräckligt, men han måste få det gjort. ”Duro,” det får Zihaos kropp att förstelna ett tag, mitt i sina rörelser. Han kunde inte komma på någon bättre formel på rak arm, och det funkar. Bra. Hans mörka ögon glider från den äldsta av de fyra, till vännen vars mage blöder rejält. ”Sätt dig ner, låt mig få en titt på det.” Han själv vill sjunka ner bredvid pojkvännen och försöka förstå vad det är som pågår, men där och då behöver han kolla till både Hayley och Yaosu, som uppenbarligen också fått ett stort jack vid axeln. Helvete.

Den äldsta av de fyra ungdomarna ruskade på sig när den yngre brodern plötsligt frös till. Tänderna var fortfarande nergrävda i nacken på tjugoettåringen, men nu när Zihao var stel som en staty var det inte svårt att skaka bort honom. Bettet över axeln gjorde förskräckligt ont, precis som det nacken och rivmärkena över revbenen. Pälsen var så fläckad med blod vid det laget att den var mer röd än vit och hela världen snurrade framför ögonen på honom. Smaken av blodet var däremot det värsta med det hela, metallisk och lite saltigt. Det var inte den första gången han känt den smaken, men det kändes väl helt enkelt tusen gånger värre när han visste att det var broderns blod. Nu hade nittonåringen förvisso gjort mer skada än de andra tre tillsammans, däremot smärtade det fortfarande.
Yaosu slängde en hastig blick bort mot Joshua och Hayley. Gud, vad hade hänt om artonåringen inte anlänt när han gjort? De bruna ögonen fäste sig en kort stund på den tre år yngre flickans mage istället och klumpen han hade i sin egen mage blev genast större. Blod, för mycket blod. Blicken gled motvilligt bort från de andra två och uppmärksamheten återvände till Zihao. Med tanke på att pälsen var svart var det betydligt svårare att se blodet. Dock började mängden bli ganska stor och tja, såren från glasskärvorna och den äldres tänder hade utan tvekan gjort ganska mycket skada. Tillräckligt mycket för att odjuret äntligen skulle glida bort från medvetandet med en utdragen utandning. Det var nog lika bra.
Tjugoettåringen gled ner på golvet bredvid honom och började varsamt stryka tungan över de skårorna som blödde mest ymnigt. Kanske det verkade äckligt för en annan, och det var det, men han behövde åtminstone försöka lätta på blödningen. Utöver det drog han ut skärvorna med glas som grävt ner sig i huden, under pälsen. Ingen lätt uppgift med tanke på att han inte hade några händer, men det gick hyfsat att använda tänderna tillsammans med tassarna.