PRS Medi & Vidomina

Hon suckade och drog handen genom håret.
"Han är inte klok." hon såg på dem och drog ut en stor skål som ryckte.
"Middagen är klar." Hon såg på Jules.
"Ni stannar väl?"

"Tja, det hade vi inte tänkt..", började Jules och sökte efter Marys blick i rummet. Mary skrattade. "Men Ruby!". Hon gick fram till henne för att hjälpa henne bära. "Vi vill inte vara till besvär, men har du redan gjort middag så..". Jules nickade och slog sig ner på en stol bredvid Lisa. "Vad snällt. Jag dukar.", sa Mary och öppnade ett skåp ovanför diskhon för att samla tallrikar. Jules gjorde sig beredd att ställa sig upp, men ett tecken från Mary gjorde att han satt kvar med Lisa. Lisa verkade glad över att se sin pappa igen.
Caspian nickade instämmande när Ruby erbjudit de middag. Han gick fram till skåpen för att hämta resten av porslin och bestick för att hjälpa Mary med dukningen. "Var är Alice?", frågade han Ruby medan han plockade på sig glas.

"Jag brukar göra mycket mat. Hade ni inte kommit över hade vi inte gjort maten imorgon." Hon log mjukt och såg på Caspian och såg över axeln.
"Är hon inte på soffan?" Hon såg oroad ut och svalde.
"Har hon rymt ?"

Caspian tvekade nr han var påväg att lämna köket. "Jag har bara inte sett henne.", sa Caspian och lät lite frågande. Då ställde sig Mary upp. "Nej nej, Caspian. Hon ligger i soffan. Hon kanske också vill äta mat, jag går och kollar.". Mary gick förbi Caspian ut ur rummet och in i vardagsrummet där hon fann Alice i soffan. "Hej, vännen. Har du vaknat nu? Är du hungrig? Vi tänkte äta nu, vill du ha?". Mary satte sig ner bredvid henne i soffan och strök henne över ryggen medan hon sökte efter hennes blick.
Caspian såg efter Mary och gick sedan efter in i matsalen och fortsatte att duka.

Alice såg trött ut men nickade och satte sig upp och såg på henne.
"Det där pillret nockade mig verkligen."
Hon gäspade och tog sig upp och började hasa sig mot bordet och sjönk ner intill Jules och såg ner på tallriken.
"Vad sjutton gav du mig?"

Mary såg oroligt på Alice när hon reste sig för att gå till matbordet. Hon följde efter och satte sig mitt emot Jules. Jules höll på att leka med sin dotter som satt på kortsidan av bordet i hennes barnstol. När Alice kommenterade pillret tittade han på henne. "Det hjälpte dig att slappna av, eller?", sa han skämtsamt, men Mary gav honom en menade blick och han nickade. "Det känns väl bättre nu?", frågade han Alice och såg mot köket. "Ruby, vill du ha hjälp att duka maten?", ropade han åt Rubys håll.

Alice nickade och såg på honom.
"Kankse lite för bra." Hon lutade huvudet bakåt och slöt ögonen medan hon räknade tyst för sig själv.
"SÅ jag har en fråga.


"Nej jag kommer nu." Hon kom ut med maten och ställde ner den och såg frågande på Alice.
"Mår hon bra?" viskade hon mot Caspian.

Caspian smakade av ett glas vatten när Ruby kom in i matsalen. Han tittade först på Ruby och sedan Alice och granskade henne när hon tippade huvudet bakåt. "Jag tror det..", sa han och lät ändå lite fundersam. "Här vännen.", sa Mary och tog en sked från maten Ruby serverat och la ner en liten bit mat på Lisas tallrik.
Jules kollade Alice. "Vad är det för fråga? Låt höra."

Hon öppnade ögonen.
"Kan jag sparka Sherman mellan benen i morgon?" Hon höjde huvudet och tog glaset med vattnet och drack girigt.
"Det känns som en öken här." Hon tog av sig tjocktröjan och såg på dem.
"Svettas ni inte?"

Jules skrattade när han hörde Alices fråga. "Det kommer han nog inte gå med på, Alice.", svarade Jules. Han tog av maten som stod på bordet och hällde upp i sitt glas. "Vill du ha?", frågade han och hällde upp i Alices glas utan att vänta på ett svar. "Är det varmt? Ta av dig, eller låna något av Ruby?", frågade Mary som hade hört Alices klagan och såg först på Alice och sedan Ruby.