Racing roll wolfy & Emma07

Matthew svor tyst för sig själv när hon inte svarade. Hur kunde det ha blivit såhär? Och vem hade egentligen skrivit brevet? Han suckade, hon tänkte verkligen inte svara tydligen. Vart kunde hon ha tagit vägen? Enda stället han kunde komma på var hennes föräldrar, så det var väl bara att försöka få prata med henne där. Även om han fortfarande verkligen inte gillade hennes föräldrar. Plus att han inte riktigt ville vara kvar hemma - att vara där utan henne, och att se förlovningsringen ligga där fick hans hjärta att kännas som ett stort blödande sår. Han kunde inte fatta att han skulle bli lämnad såhär, på grund av ett missförstånd. Han körde ditåt och kom till sist fram, hoppades att han skulle bli insläppt och få prata med henne. Lite nervöst knackade han på dörren.

Efter att ha pratat med Jeanine en stund så tog sig Sienna upp till sitt gamla rum. Hon la sig ner på sängen och kurade ihop sig till en liten boll. Hade hon överreagerat? Kanske, men det var väl ändå ganska förväntat att hon skulle reagera så som hon gjort då hon läst brevet. Vem skulle inte ha blivit lika panikslagen och ledsen? Med en suck slöt hon ögonen och begravde halva ansiktet mot huvudkudden. Då det knackade på dörren gick Jeanine för att öppna, blockerade dock öppningen då det visade sig vara Matthew. Han var inte välkommen in.
"Sienna vill inte prata med dig just nu," förklarade hon kort och bestämt.

Matthew suckade lite inombords, klart att dem inte ville att han skulle prata med henne. Dem var väl bara nöjda ifall dem skulle gå isär.
"Jag måste få prata med henne, allt är bara ett missförstånd", sade han envist, han måste ju få prata med henne på nåt sätt. Han måste få förklara att han inte alls ville lämna henne, han stod inte ut med tanken på att förlora henne.

"Ett missförstånd? Gjorde du det inte klart och tydligt att du inte ville ha henne längre? Det här är just precis det som jag och William försökte varna henne för att eventuellt skulle hända." Jeanine fnös och skakade lite på huvudet innan hon stängde dörren. Naturligtvis smärtade det henne att se sin dotter så upprörd men samtidigt så var det en lättnad att de nu var av med Matthew.

Matthew skulle precis svara något när hon smällde igen dörren, muttrade genast surt. Hur skulle han nu kunna prata med henne? Han suckade, stod kvar på utsidan huset. Han kunde inte ge upp så lätt. Åtminstone tills han kom på något bättre provade han att ringa igen.

"Jag hoppas vi blev av med honom nu." Jeanine vände sig mot sin make och gav honom ett litet leende innan hon gick ut till köket för att koka kaffe, samt duka fram lite godsaker till fikat. Hon tyckte det här var något som på ett sätt var värt att fira.

Dagarna gick och Matthew hade inte haft någon mer framgång i att få tag på Sienna. Men han tänkte inte ge upp, han älskade henne och ville inte bli lämnad, särskilt inte på grund av ett sånt här missförstånd. Han hatade att vara utan henne, speciellt eftersom han inte ens gjort nåt egentligen. Han hade fortsatt försöka ringa och provat allt, och hade nu kört till huset igen för ett nytt försök att bli insläppt, även om det inte var med jättemycket hopp han knackade på dörren. Han visste ju hur hennes föräldrar verkade hata honom.

Sienna suckade då det knackade på dörren. Hon anade vem det var som ville nå fram till henne. Och hon tänkte faktiskt gå och öppna, ge honom en chans att prata nu när hon var ensam hemma. Hennes föräldrar behövde inte få veta om det här. Hon tassade ut till hallen för att öppna ytterdörren för Matthew. Hon lutade sig mot dörrkarmen och såg på honom.

Matthew blev nästan förvånad själv över att dörren öppnades, och ännu mer av att det var Sienna. Men det var ju bästa möjliga, då kunde han förklara. Men det var nästan så han tappade vad han egentligen hade tänkt säga.
"Hej. Du måste låta mig förklara, snälla. Jag skrev inte det där brevet, eller packade dina grejer", sade han ärligt, han hade ju minst sagt blivit förvånad av att komma hem till det där brevet.

Hon studerade hans ansikte medan han pratade, letade efter minsta lilla tecken på att han inte talade sanning. Men hon hittade inget sådant tecken, precis som hon förväntat sig.hon hade inte trott att det skulle vara Matthew som låg bakom det hela, men hon hade inte velat tro att exempelvis hennes föräldrar skulle kunna sjunka så lågt.