Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

Alex slog sig glatt ner vid honom och gav honom ett glas. "Vi har en fest till din ära." ler hon och tar en klunk av sin egen flaska.

Damon skrattade och tog imot glaset.
"En fest, igen?" Han tog en klunk ur glaset. I Hogwarts höll man sig till allhelgonaafton och jul och husets vinster, men i Tyr fann de minsta glädjeämne en orsak att festa.

"Ja" sa Alex oförstående. "Vi har ju vunnit, och det är helg, och du gjorde en strålande insatts." sa hon glatt och kysste honom på kinden. Musiken höjdes och stämningen steg.

Damon nickade godkännande åt hennes förklaring och skålade med de andra åt Tyrs första vinst det året.

Flera timmar senare medgav Damon tyst åt sig själv att han fått i sig några glas eldwhiskey för mycket, men ryckte på axlarna och höjde ett nytt glas.
Han drog ner Alex i sin famn med ett skratt och kysste henne, längre än han hade någonsin förr. Flera busvisslingar hördes och Damons läppar drogs ut i ett leende, men han drog sig inte bort från Alex.

Alex fann sig plötsligt i Damons famn med hans läppar mot hennes, i en långkyss som hon villigt besvarade. Hon hade fått i sig mycket hon med, mest med flit för att hennes vanliga spärrar av osäkerhet skulle försvinna. Hennes ögon glittrar av glädje och hon drar handen genom hans tjocka hår.

Damon drog sig något andfådd från kyssen.
"Ska vi gå upp till sovsalen?" Frågade han med låg röst så ingen annan skulle höra. Just nu, i glädjeyran, efter eldwhiskeyn och med en sexig Alex i famnen ville han mycket gärna ta kyssen ett steg längre.

Alex log och det pirrade till inom henne. Men hon nickade. "Gärna" viskar hon lågt tillbaka. Något rädd vad som skall ske, men mest glädje inför det nya, det som Damon syftade på.

Damon nickade med ett leende och väntade att Alex rest sig innan han själv gjorde det. Han tog hennes hand i sin och ledde dem genom det trånga rummet upp till pojkarnas sovsal. Det var tomt, och med ett icke-verbalt alohomora låstes dörren kvickt.

Alex blick for genom rummet. Här hade hon inte vart förr, dock såg rummet förvånandsvärt lika som tjejernas. Med svarta sängstolpar och skogsgröna förhängen för sängarna.
Sedan föll blicken åter på Damon och hon log lite, "Vart sover du?" sa hon nyfiket.

"Här", sade Damon med ett leende och lutade mot sängstolpen på den närmaste sängen. Det fanns fem andra sängar i rummet, alla prydligt bäddade tackvare husalferna.
En tunn måne hade stigit högt på himlen och ljuden från festen nedanför dämpades av den stängda dörren.
Damon gick fram till Alex och lade sina armar om hennes nätta kropp i en varsam om famning.
"Är allt bra?" Frågade han mjukt.