Safe And Sound [Hunger Games][SV]

Hm ... Vad ska man säga?

MEEER! 8D

MER! låt inte Prim dö!

Jättebra! *bevakar*

Har sträckläst hela nu!
Du fängslar mig lika bra som Suzanne Collins!

ÄLSKAR ER ALLA!♥
----------------------
Kapitel 15: The war outside outside our door keeps raging on
Mina muskler är som fastfrusna i en halv sekund, innan de reagerar innan jag hinner tänka en tanke. Min kropp kastar sig upp och sliter med sig ryggsäcken. Mina fötter hittar utstickande klipphyllor och jag lyckas ta mig längre och längre upp mot grottans vägg. Det är först nu som jag inser hur hög den måste vara i tak. Jag är säkert 6 meter ovanför marken, med stövelspetsarna på små klippsprång och fingertopparna trevande över grottväggen. 
Jag hör Clove därutanför, letandes efter en öppning i det ogenomträngliga berget. Hon är bara någon meter från grottans öppning nu, och vilken sekund som helst kan hon vara härinne. Jag pilar längre och längre upp. Hur hög är den här grottan egentligen? Jag slänger en snabb blick uppåt och tappar nästan det lilla grepp jag har med händerna och fötterna. Jag kan knappt se taket. Det är säkert trettio meter längre upp, och ända har jag klättrat minst tjugo.
Jag ser en gestalt långt nere, med långt mörkt hår. Clove har hittat mitt gömställe. Hon tittar runt överallt, letar i minsta vrå, men hon tittar aldrig uppåt. 
"Det är ingen här!" Ropar hon till dem  utanför och börjar krypa ut.
Jag lyckas inte kväva sucken av lättnad, och det ångrar jag djupt och förtvivlat när Clove hejdar sig i öppningen. Hon blickar uppåt för första gången och får syn på mig direkt. Ett brett leende sprider sig över hennes ansikte när hon ser mig, vettskrämd och en hårsmån från att ramla ner till en säker död. 
"Så flugan har kommit till sitt rätta ställe?" ropar hon upp till mig och kallar sedan på dem andra. 
"Lilltjejen är här!" 
På några sekunder står Cato, Glimmer och flickan från fyran kommit in i grottan och alla står nu och betraktar mig. 
"Kommer du ner själv eller ska vi komma och hämta dig?" Jag svarar inte på Catos fråga. Jag är alldeles för upptagen med att tänka på hur jag kommer dö. 
"Jag frågade dig en sak!" Cato höjer rösten.
"Kom och hämta mig då." Jag förstår inte hur jag vågar. Min röst låter helt stadig, vilket är tvärtemot vad jag känner inom mig. 
"Är ungen kaxig?" Glimmers ljusa röst skär i mina öron men jag lyssnar inte på något eller någon. Min blick har fästs uppåt och de andra tystnar när dem ser vad jag tittar på. 
Stora, nej, enorma stenbumlingar dundrar nerför grottans väggar. Dem blir större och större och rädslan jag känner nu är ingenting emot tidigare. 
Grottan håller på att rasa samman.
----------------------

Psst.... Jag vill JÄTTEGÄRNA veta vad ni tycker om varje kapitel, och ni får gärna kommentera handlingen ^^ Det blir lättare för mig att skriva då, även om jag såklart blir jätteglad när ni skriver Jättebra, awesome osv. TACK♥

Så jättemegaawesomebra!

Det var AMAZING!
Helt otroligt!♥

Det är så underbart bra! ♥

Det var helt underbart bra!

Jag tycker du borde ha beskrivit liksom, hålet i grottan hon klättrar uppför lite bättre...

MEN DET VAR FORTFARANDE FANTASTISKT SÅ BLI INTE LEDSEN!

Awsome, du skriver jättebra