Rollspel, från olika världar

Efter att Robin hade pratat väldigt länge med Harry och Ron, eftersom Hermione fortfarande var sur så hade hon satt i ett hörn och läst i någon bok, så gick han och lade sig. Nästa dag skulle han ta med sig Peter på Snapes lektion, jisses vad de skulle ha roligt! Men ändå var det ju ganska synd om Snape, han hade haft det svårt redan med Robin, men nu då en till som nästan var värre kom med så skulle det bli dubbelt upp!

Jezebel såg solen gå ner och funderade på om han skulle gå och lägga sig? han reste sig upp och gick ner till elevhemmet och precis som förut stirrade eleverna på honom men han bara log mystiskt och gick upp och la sig. han stirrade upp i taket och undrade vad Dumbledore egentligen tänkt? Voldemort verkade vara den mäktigaste mannen som fanns och de tre pojkar skulle stoppa honom? det var omöjligt. han kunde använda magi och de ja vad kunde de? men inget var väll omöjligt? nej bara om man var galen nog att pröva var allt möjligt. Jezebel tog av sig kläderna och drog på sig pyjamasen och kröp sen ner i sängen och slöt ögonen

Nästa morgon vaknade Robin tidigt, han gick fram till kofferten och small upp locket så att de andra pojkarna också vaknade.
"Vareresomhänder?"sade Ron yrvaket och tittade sig omkring, Robin flinade. Hans krafter var tillbaka! Han tittade ner i kofferten och började gräva efter ett par andra kläder, till sist hittade han en grön skjorta samt ett par mörka byxor som han lade på sig innan han skakade om Peter som inte verkade vilja vakna.

Jezebel hörde en klocka ringa, han var reda vacken sen länge, han hade vaknat för flera timmar sedan av en mardröm och inte kunnat somna om. han hörde de andra stiga upp med han fortsatte låtsa sova och tillslut när salen var tom klev han upp och drog på sig svarta byxor och en svart shorta med en vit rock över och tog upp en skalpell och lite medecin som han stoppade på sig sen lämnade han sovsalen och gick mot biblioteket. Irma såg på honom
"Hann du inte klart igår?" frågade hon vänligt
"Jo det gjorde jag men jag undrar om ni har nån fakta om en organisation som heter Delilah som fanns i London under 1800-talet?" frågade han vänligt
"Delilah, jag känner igen det. kom så ska vi se efter" sa hon och de började gå längs hyllorna och hon stannade sedan och gav honom en bok
"En ganska otäck historia, den där Alexis är nån trevlig typ, lite som du-vet-vem. jag avunades inte Kain och Jezebel hade det inte lättare. nej jag skulle inte råda dig att läsa den här!" sa hon lite sorgset
"Jag måste, tack så mycket" sa han och hon log och försvann och han satte sig ner vid ett bord, Jezebel gillade inte när folk tyckte synd om honom. han öppnade boken och började läsa

Peter vaknade med ett ryck, ögonen gick upp med ens av att han hade blivit skrämd och plötsligt var han uppe i luften.
"Oh, det var endast du."sade Peter och landade på sängen igen. "Vad ska vi göra idag? Vara mer dum med Snape, han är lite som Krok, fast kanske inte precis lika dum!"
Peter flinade stort innan han tog sitt svärd och lade det i bältet bredvid sin spelpipa som han sedan plockade upp medan de gick mot stora salen. Väggarna fylldes med hans klara toner medan de gick, han älskade att spela på den och det brukade oftast få honom att bli ännu gladare.

Jezebel läst allt från början. han undrade vem som skrivit ner allt. vem som berättat Kains varation? men Kain kanske överlevde ändå? han märkte att hans barndom var mycket lik Kains, likare än han trott. han suckade, de hade mycket gemensamt och ändå var det Kains fel att hans far hatade honom. så länge han hatade Kain kunde han leva vidare. han kom till delen med hans liv och ryste. vem hade berättat hans historia? han själv skulle aldrig ha gjort det. han läste klart hans del och log sen när han märkte att Cassian berättat hans del. ja även om han aldrig hade sagt något hade Cassian alltid vetat mer än han sagt. han reste sig och tog med boken och började gå ner mot stora salen. han närmade sig slutet och undrade om han skulle läsa det, de var ju ändå för honom framtiden

Peter slog sig ner bredvid Robin och de andra killarna från Gryffindor vid bordet. Han tittade ner på sina händer, smutsiga. Alltid i landet ingenstans om händerna hade varit smutsiga så hade förstås en ny lek börjat, döda! Eller ja, inte på riktigt då, men så att de hade något att göra så jagade de varandra. Peter var ledaren och det skulle han alltid vara.
"Peter varför har du inga skor?"frågade Dean mellan tuggorna. Peter tittade förskräckt på honom och sedan på sina bara smutsiga fötter.
"För att det inte behövs."svarade Peter och log brett innan han tog för sig av maten. "Förresten så har jag en idé, hör på..."

Jezebel satte sig ner och stirrade tomt ut i luften, han hade läst de sista sidorna. var det så hans liv skulle sluta? och Kain, han gjorde det som han själv aldrig skulle kunna göra. Jezebel var uppriktigt förvånad, han offrade sig för att rädda Riff, det kändes fel och Cassian han, han kom tillbaka men Jezebel hade lämnat honom. han tog ett äpple och reste sig sen igen och tog med boken
"Han är bra konstig" sa en tjej
"Han ser ut som en ängel" sa en kille vid gryffindor bordet
"Han är en idiot" han hörde Hermiones ord men han såg inte åt hennes håll. han gick tyst ut på skolgården och stannade på mitten och bara stirrade rakt fram. han undrade om det som stod i boken var sant?

Väl nere i fängelsehålorna så var alla från Gryffindor med i planen, de skulle lura Snape. De skulle avleda uppmärksamheten, medan Peter skulle flyga och gömma sig i skuggorna någonstans uppe i taket och sedan skulle alla få sig ett gott skratt. Peter var ju bra på att härma andra till rösten, han hade många gånger lurat kroks besättning på det sättet och det fick Krok varje gång att bli helt spritt språngande galen. Ännu värre var nog dummerjönsen Smee, han var verkligen en dummerjöns. Peter skrattade alltid åt hans dumma saker som han gjorde. Så feg.
Snape öppnade dörren till klassrummet, med en kall blick på både Peter och Robin, vilket fick dem båda att flina från ena örat till det andra.
"Jag ser att du är tillbaka Hood."sade Snape med avsky.

Robin gick förbi Snape in i klassrummet och satte sig som vanligt längst bak, han såg att Peter gömde sig i skuggorna för att vänta på sin signal.
"Javisst Snape, du förstår, jag saknade dig så väldigt mycket."sade Robin och skrattade, Dean skakade på huvudet bredvid honom medan Harry inte kunde hålla sig för skratt. Snapes min däremot var allt annat än glad.
"Tyst i klassen."sade han hårt och gick sedan fram till katedern och satte sig ner utan att ta bort blicken från Robins skadeglada ansikte.