Pirates! PRS Medi & Vidomina

Sammi klappade glatt i händerna och började att äta och nickade.
"Gott." Sa han och såg på honom.
"Du inte hungjig?" sa han med ett stort leende på läpparna.

Miliah såg på sin mamma och kunde inte hålla sig för skratt.
"Mamma de är nyfödda. De här är första timmen de lever." Hon log mjukt.
"De är bara små bebisar ännu."

"Jag har redan ätit, Sammi." Han gav honom en till tugga av maten. "Nå, vad säger du om att du fått ett till syskon? Ska du lära honom allt du kan nu?" John såg på Sammi och skrattade.

Miliahs mamma satte händerna vid sidan. "Nåväl." Hon böjde sig fram för att se närmare på tvillingarna. "De har sin moders skönhet. Om något händer barnen.. då vet vi vem som bär ansvaret." Hon syftade på Roy och slängde honom en skeptisk blick. Roy såg oförstående på henne, men återvände sedan till att smaka av maten. Miliahs mamma tystnade för några sekunder. "Du ska hälsa på din far sedan, han vill också träffa barnen." Miliahs mamma suckade och skakade på huvudet samtidigt som hon lämnade de och mumlade något ohörbart om Roy och hans gener.

Han nickade medan han åt av maten.
"Men Mojfar gillar Sammi" sa han och nickade beestämt.

"Men mamma jag vet det." Hon såg på henne och suckade.
"De är mitt ansvar precis som Lily." Hon såg mot sin make med ett leende.

John skrattade. "Ja, det gör jag, Sammi. Och det kommer jag alltid att göra." Han strök honom över hans huvud med en grov hand och iakttog honom. "Du har ett stort ansvar nu, Sammi. John Jr kommer att behöva dig.", sa han lugnt.

Roy såg undrande efter Miliahs mamma som verkade ointresserad av hans närvaro. Han återvände dock till maten och tog den sista tuggan för att se upp efter Miliah som vilade i en av piraternas armar. "Barnen är trötta, vi borde inte hålla de vakna så länge till.", sa Roy.

Barnen skrek och var högröda i ansiktena.
Cun såg på dem.
"Roy låt dem sova. De har precis kommit till världen. Tänk att det är u som är svinfull och inte får sova. Du blir lika grinig. Tro mig jag vet." Han såg på de små med ett leende.

Sammi nickade.
"Sammi bja." Han tog en tugga till och såg sig om
"Mojfaj. Sammi sova med dig."

John nickade. "Det går bra, Sammi. Mamma behöver vila och vill säkert ha egentid med sin nyfödde, men bara för inatt. Komihåg att hon älskar dig lika mycket som hon älskar John Jr." John såg granskande på Sammi och nickade då. "Kom, vi går till skeppet, vi träffar mamma imorgon, okej?" John såg på Sammi i väntan på hans svar.

"Jag är inte full, Cun. Inte än iallafall.", sa Roy och såg oförstående på Cun. Han sneglade på Miliah. "Jag går och hälsar på din far, jag har inte hunnit det än. Och Philip verkar också vara här. Jag borde säga hej." Roy böjde sig mot Miliah och kysste hennes kind för att sedan resa sig och gå mot baren där Miliahs pappa stod. "Hej, så längesedan vi sågs. Det är sig likt här.", sa Roy och kikade på Miliahs pappa som verkade upptagen av sitt arbete inne i värdshuset.

"Mamma vila. Sammi sova med Mojfaj!" han vände sig och lade armarna om hans hals och höll om honom.
"busa mojfaj" viskade han trött.

Cun log.
"Nej det vet jag. men när du är full så är du faktiskt på samma sätt."

Lucas såg upp och torkade händerna.
"Roy va?" Han log och såg de små barnen och såg upp.
"Mina barnbarn?" Han log stort.

"Kom, Sammi." John tog ett stadigare grepp om Sammi och bar med honom ut från värdshuset för att gå med honom tillbaka till hamnen till skeppet. Trots att många av piraterna såg fram emot en riktig säng och på land, såg John alltid skeppet och vattnet som sitt hem. Han mådde som bäst där.
De klev på skeppet och gick till Johns kammare för att sova där.

"Ja, det är dina barnbarn. Miliah är en underbar mor. Hon har fött underbara, vackra, barn." Roy sträckte sig efter ett glas för att smaka av innehållet. "Du har många barnbarn nu, inte sant?"

Han nickade och såg på sin morfar med ett stort leende och höll om honom.
"Sammi tycka om Mojfaj" sa han trött och somnade när han lades ner.

Lucas nickade och tog emot ett av barnen.
"Han är unnderbar." Viskade han och såg upp.
"Ja Sam har fått barn Lika så Tom."

Miliahs mor, René, visade sig och såg kallt på Roy för att sedan ögna barnet i Lucas famn. "Han har sin moders gener. Han blir lika vacker som sin mor."
Roy svalde och nickade bara som svar.
René fortsatte. "Vi måste fira de nya tillskotten i familjen, låt oss bjuda till fest imorgon, Lucas. Vi använder värdshuset och gården hos David och Delilah."