Ginny Weasleys kärleksliv[SV]

Okej, här kommer sista riktiga kapitlet. Nästa är epilogen och ja, det är upp till er om ni vill se det som ett kapitel eller inte!

Kapitel arton

Rons begarvning var tragisk men gick över fort. Hela släkten grät hemskt mycket. Efter uppvaktningen transfererade jag, Harry och Hermione oss till Hogsmeade. Vi gick till tre kvastar och skulle ta oss lite att dricka. Jag och Hermione beställde varsin honungsöl och Harry tog en eldwhiskey. Det var tragiskt jobbig tystnad.
''Hade ni en bra julafton då?'' Hermione bröt tystnaden. Harry nickade stumt.
''Underbar...'' Svarade jag drömmande.
''Dig såg jag ju knappt skymten utav, Ginny!'' Utbrast Harry.
''Varför är jag inte förvånad?'' Skämtade jag.
''Allvarligt, vars var du?'' Sa Harry och verkade inte vara på skämthumör.
''Jag var med Draco'' Sa jag och fick hålla mig för skratt när jag såg Harry och Hermiones miner.
''Och vad gjorde ni då?'' Undrade Hermione och gav mig en finurlig blick.
''Pratade'' Svarade jag lugnt.
''Nå...? Har ni löst det? Är ni tillsammans igen?'' Hon la huvudet på sne och log mot mig.
''Ja.. Alltså vi kysstes i alla fall, så ja, det tror jag att vi är...'' Svarade jag och log brett av tanken på våra kyssar. Att kyssa Draco var verkligen det bästa jag visste.
''Oooh...'' Sa Harry retsamt och kippade efter luft när Hermione körde armbågen i Harrys sida. Ingen av oss hade lust att dröja sig kvar.
''Ska vi gå?'' Undrade jag och innan jag ens fått svar stod jag upp och höll på att skjuta in min stol, de andra gjorde likadant.
Vi tre gick upp till slottet hand i hand, alla tre, med Harry i mitten. Tillsammans är bäst. Kylan bet i våra kinder men det var inget problem just nu, för att det var en underbar känsla att gå hand i hand med Harry, och Hermione på andra sidan och veta att mina allra bästa vänner aldrig skulle lämna mig. Jag älskade dom lika mycket som jag älskade Draco, fast inte på samma sätt. Vi kom upp till slottet och slog upp dom stora ekportarna. Innan för ekportarna stod Justin Finch-Fletchley och kysste Luna Lovegood helt öppet. Luna hade ju gillat Justin ett tag. Det visste jag. Jag blev lycklig av synen. Det fanns ingen lyckligare syn än ett lyckligt par. Vi fortsatte upp mot Gryffindor-tornet och slog oss ner i sofforna i sällskapsrummet.
''Harry, Hermione?'' Båda tittade upp på mig. ''Ni är verkligen mina bästa vänner. Genom allt'' Sa jag högt och tydligt.
''Ååh, Ginny! Du är också min bästa vän!'' Sa Hermione glatt och ställde sig upp och öppnade sin famn för en kram. Jag gick rakt in i hennes famn.
''Vet du vad, Ginny?'' Undrade Harry.
''Nej, vadå?'' Svarade jag glatt på hans fråga.
''Du är också min bästa vän. Du med, Hermione'' Han stirrade på oss där vi stod som två fån och kramades.
''Åh, kom här, Harry!'' Sa jag och lossade en arm ur Hermiones grepp så att Harry skulle få vara med i kramen. Han ställde sig upp och kramade om oss.
''Tillsammans?'' Viskade jag i den heta luften.
''Alltid'' Svarade Hermione och Harry samtidigt.
''Jag måste gå nu'' Sa jag. ''Jag ska träffa Draco klockan åtta'' Hermione sneglade på klockan som visade tio i åtta.
''Gå till Draco, du!'' Sa Hermione som fortsatte krama Harry.
Jag kom ut på slottsgården och där stod han. Jag gick fram till honom. Vi hälsade inte på varandra med ord, utan en kyss i den kalla, friska vinterluften.
''Vad vacker du är'' Sa han och drog fingrarna genom mitt hår.
''Tack, du med'' Svarade jag och tittade på hans bleka hud.
Han tog min hand och vi gick en bit och stannade hundra meter framför Hagrids hus. Han kysste mig lätt och smekte mitt hår.
''Jag älskar dig'' Sa jag mjukt och försökte få ögonkontakt med honom, men det var omöjligt i detta mörker.
''Jag älskar dig med'' Svarade han
''Föralltid'' Sa jag och tänkte på gruppkramen i sällskapsrummet.
''Ginny, om man är tre personer så blir alltid en utanför och känner sig stött. Är man en person så känner man sig ensam och övergiven. För att det ska vara perfekt måste man vara två. Och det ska alltid, alltid och föralltid vara vi två'' Sa han dramatiskt. Det började snöa. Stora, vita flingor sökte sig mot marken där dom knöt ihop sig tillsammans till en stor familj. Vi kysstes i snövädret. Och det var bara dom läpparna jag skulle få kyssa. I resten av mitt liv.

bra!!!! skriv mer! ^^

Jätte gulligt och mysigt kapitel!

Först och främst vill jag tacka alla som läst min fanfiction, utan läsare hade jag aldrig fortsatt! Och så vill jag tacka för alla kommentarer, alla underbara, fina kommentarer! Utan kommentarerna hade jag inte heller kommit någon vart.
Här kommer alltså epilogen. Sen får ni väl lämna en kommentar om vad ni tycker om min ff i helheten.

Epilog- 16 år senare

Där framme stod han med ryggen vänd mot dom som satt i bänkarna. Svarta byxor, svart frack och en vit skjorta under fracken.
Här gick jag, Ginerva Molly Weasley, som strax skulle lämnas bort och bli Ginerva Molly Malfoy.
Min vita, långa klänning släpades efter mig och mitt rödbruna hår fick hänga fritt.
Jag höll i min pappas arm, och bakom mig gick brudtärnorna Hermione Granger och Luna Lovegood.
Jag och pappa gick genom kyrkgången med tärnorna på led och så småningom kom vi fram till Draco och min far lämnade över mig. Jag ställde mig bredvid Draco, men prästen vinkade oss till honom direkt. Prästen höll ett långt tal om evig kärlek. Mitt under bröllopet kom jag och tänka på att prästen liknat Albus Dumbledore.
''Ginerva Molly Weasley, tager du Draco Lucius Malfoy som din make och älskar honom i nöd och lust?'' Prästen sa det allvarligt och gav mig en minst lika allvarlig blick.
''Ja'' Sa jag allvarligt och nickade och trädde på ringen på Dracos ringfinger.
''Draco Lucius Malfoy, tager du Ginerva Molly Weasley till din maka och älska henne i nöd och lust?'' Prästen var lika gravallvarlig mot Draco som mot mig.
''Ja'' Sa Draco och det var min livs lyckligaste stund då han sa att det var mig han ville älska i nöd och lust. Draco log brett och varmt mot mig, han trädde på ringen på mitt finger.
''Då kan du kyssa bruden'' Sa prästen och tittade på Draco. Draco log ett charmigt leende och vi kysstes. Det var mitt livs bästa kyss. När kyssen avslutades och jag öppnade ögonen såg jag att mamma, pappa, Harry, Hermione och många fler grät.
Bröllopet rullade på och vi fick tåga ut. Jag, Draco och brudtärnorna stannade på kyrkverandan och solen lyste mot oss. Medans alla iakttog det nygifta paret vrålade Harry.
''Men kyss varandra då!'' Alla bröt ut i gapskratt, men jag och Draco kysstes ändå. Alla applåderade och vår femårige, blonda dotter Lucy kom springade mot oss och vi lyfte upp henne i kejsarsits.
''Alla dagaar kommer att bli lika bra som den här'' Viskade Draco bakom Lucys rygg.
''Jag vet'' Viskade jag tillbaks och log. ''Ginny Malfoy'' Det är jag det, tänkte jag.

Jag var lycklig.

Det var en väldigt väldigt väldigt bra fanfiction och jag älskar verkligen slutet på den!♥

Naw!!!! Så gulligt ♥

awww underbart slut! kan inte göra annat än att längta till din nästa ff

man kan nog itne göra en bättre ff en din den ärger. underbart slut ♥

aww underbar ju!:3

naaaaawww!!!!!!!!!!!!!!! men det låter typ som ett slut.......det får inte vara slut nu!!!!