PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

Fanny plockade på sig två par jeans, 3 tröjor, några strumpor, några par underkläder och lite tvål. Hon betalade och la ner sakerna i väskan hon hade över axeln. Sedan begav hon sig mot arenan för att möta de andra.
___
My duschade snabbt och lyckades faktiskt styra upp sitt hår till sist. Sedan sa hon hejdå till sina syskon och begav sig mot arenan. När hon kom fram såg hon Ana sitta där på en bänk.
"Hej!," sa hon.

Ana tittade upp och log.
"Hej" svarade hon. Det kändes konstigt att de hadde varit ute på uppdrag för några dagar sedan och nu var de på lägret. Och det kändes lite konstigt att se My med hela och rena kläder och borstat hår, de hade ju trots allt varit väldigt slitna på resan. Det hade Fanny, Lana och hon själv också varit.
____________
Lana tog en lång dusch och njöt av det varma vattnet. Hon tvättade håret med ett balsam som luktade sött och tvätade till och med ansiktet. När hon kom ut ur duschen fönade hon håret torrt och tog sedan på sig ett par mörkblå jeansshorts och ett svart linne. Hon slängde över en mycket tunn, virkad spetskofta och satte på sig ett par sandaler och gick sedan ut. Hon behövde leta reda på Fanny, My och Ana. Hon kollade först i Hermesstugan, men där var det tomt, och sedan gick hon till Hecatestugan. En tjej (om Lana mindes rätt hette hon Wilma) sade att My gått till arenan. Lana började gå i riktning mot arenan och hoppades att hon skulle hitta sina vänner där.

Fanny kom fram till arenan och såg Ana och My sitta på en bänk.
”Hej,” sa hon och satte sig på bänken mittemot.
Både My och Ana såg ut som nya människor. Fanny undrade hur de allihop hade sett ut innan i en annan persons ögon, de måste ha sett ut som vandrande lik eller något.
Efter några minuter såg hon även Lana komma gående.
”Hej,” ropade Fanny när hon kom närmare.

De satte sig ner och pratade en stund om vad de hade varit med om på uppdraget. Efter en stund så stannade Lana upp. Hon hade en fråga som verkligen kliade i halsen, hon kunde inte hålla tillbaka den längre.
"Ana.." började hon tvekande. "Vem är Kurt?"

Samtalet var ändå avslappnat, som om de känt varandra under en längre tid. Hur länge hade de ens känt varandra? 1 vecka? Vad var det ens för datum idag? Fanny undrade verkligen om hennes pappa hade anmält henne försvunnen eller om han lyssnat, främst undrade hon om han visste om hela ”gudar-existerar-och-du-har-ett-barn-med-en” grejen pch han fattade var hon var.
Lana frågade Ana om den där Kurt. Det var faktiskt en sak Fanny hade funderat över, och hon trodde inte det var något bra.

Ana satt tyst i några sekunder. Det var klart att frågan skulle dyka upp förr eller senare.
"När jag precis började mitt uppdrag så fick jag lift av en man från en bensinmack i... jag tror North Carolina. Han började köra in på en skogsväg och sen försökte han mörda mig," Ana pekade på sin hals, och plötsligt så gick det upp för Lana varför hon hade haft blåmärken runt halsen.
"Och jag fick en vision av att han hade mördat många tonårstjejer före mig. När jag försökte ta mig loss så skar jag honom i halsen och... han dog." hon avslutade sin historia. Alla satt väldigt tysta.

My slog tyst handen för munnen. Det Ana berättat var minst sagt hemskt. Även om mord aldrig är bra så var det på sätt och vis bra att Ana gjorde sig av med honom, hon kan ha sparat många liv, och fått hämnd åt många döda. Dessutom var det självförsvar.
"Oj..," var det ändå My fick fram. Fanny såg minst sagt lika förskräckt ut. Tänk att de vanliga människorna kunde vara minst lika hemska som de i deras värld.

Ana ryckte på axlarna
"Asså, jag ville ju inte döda honom. Det känns hemskt, men egentligen... det fick mig att undra. Monster är inte alltid övernaturliga. Och det kanske var lika bra att han dog innan han hann skada fler personer?" hon hade börjar acceptera tanken på att hon hade mördat Kurt.
I samma ögonblick hördes steg. Någon kom springandes emot dem. Mellan träden syntes en dryad som tittade på dem med uppspelta ögon.
"Percy Jackson kom precis tillbaka från labyrinten. Titanerna kommer attackera ivkäll," sade hon innan hon försvann vidare

"Jag tycker du gjorde rätt," hann My säga innan en dryad dök upp bakom dem.
"Percy Jackson som precis tillbaka från labyrinten. Titanerna kommer attackera ikväll," sa hon och rusade vidare.
"Toppen...," mumlade My. Kunde de inte ens fått en dag att återhämta sig? Tydligen inte.
"Vi kanske borde gå och kolla?," sa Fanny. My nickade och både hon och Fanny reste sig upp.

Ana kände sig dum.
"Eh, är Percy Jackson typ någon viktig?Jag har hört massa personer prata om honom.." frågade hon medan hon skyndade sig efter sina vänner