Lupple Och SagaG

- hur kommer det där bandet vi har till, frågade hon.

Han suckade lite och skakade på huvudet.
"Inget vet riktigt." Sa han lågt. " Alla har olika teorier men alla är enade om att det är gammal magi, urgammal." Sa han tyst. " Sedan den första varulven gammal." Flinade han.
" Några tror att det är rätt partner för att skaffa starkare barn, andra tror att det är själsfrände. Som att man vandrar genom olika tider men alltid hittar till samma. Några tror ödet. " Sa han lågt.
"Jag tror på själsfrände delen." Sa han ärligt.

- hur kommer du göra nu med flocken, frågade hon.

Han suckade lågt.
" De vill inte lämna. De anser att det är deras plikt och stanna vid mig. Precis som jag behöver en flock behöver de en alfa. Det är oerhört komplicerat." Sa han ärligt.

- fins det många flockar?, frågade hon lutade sitt huvud mot hans bröst korg.

Han ryckte på axlarna. " Ganska många. Jag har inte kontakt med så många men tänker att nu kanske jag har en plikt att ta kontakt med andra alfahanar. Min pappa brukade gå på såna här stora möten mellan alla. Men jag vet inte. Jag vet inte ens hur jag ska börja med någonting." Viskade han ärligt och smekte hennes rygg sakta.

- kommer du stanna i detta om råde, frågade hon.
Tänk om han stack och lämnade henne.

Han flinade lite och nickade. "Min plan är det." Sa han ärligt och kysste henne lätt på läpparna.

Hon kysste honom till backa.
- tack för att du stannar hos mig, sa hon.
- jag har en fråga som kanske verkar konstig, sa hon
Det fans en sak hon värkligen ville testa.

Han log och lekte lite med hennes hår och flinade lite.
"Vad kan det vara för fråga då?" Sa han ganska nyfiket och väntade spänt på nästa fråga.