Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron sken genast upp då hon kom in, hade saknat henne enormt under den tiden som han varit vaken och vid medvetande - vilket egentligen inte var jättelänge, men han hade ändå saknat henne.
"Jag har saknat dig också älskling", svarade han med ett leende, satte sig upp i sängen och fixade kudden bakom sig så att han kunde sitta upp. Han tog förvånat emot paketet och log lite.
"Du hade ju inte behövt fixa nån present", sade han med ett litet leende, nästan något hes på rösten - men sen påverkades ju den också av att lungorna inte var helt som dem skulle ännu.

Hon satte sig på stolen bredvid honom med ett lyckligt leende på läpparna, hon hade verkligen sett fram att få prata med honom.
- men jag tror du kommer gilla det, kom igen, öppna. Jag vill se din min sa hon ivrigt och smekte honom lätt över pannan. Hon ville såklart inte att han skulle anstränga sig för mycket men hon ville verkligen veta vad hans reaktion skulle bli.
- det är en present du inte kan använda nu, men i framtiden sa hon med ett leende.

Aaron såg på henne och log lite, det var roligt att se hur ivrig hon var över det hela även om han inte hade en aning om vad hon menade med det där.
"Värst vad ivrig du var", sade han med ett leende, öppnade paketet och såg lite förvirrat på klädesplagget, innan han förstod vad det betydde och minen ändrades till häpen med stora ögon som han vände till henne.
"Är du gravid?" frågade han, med ett stort leende som började kika fram.

Hon såg när han öppnade och när han frågade så nickade hon sakta.
- ja, jag är gravid Aaron. Vi kommer bli föräldrar så det är bäst att du bli bra sa hon med ett skratt och kysste hans panna mjukt medan hon såg mot den lilla bodyn som han höll i.

Aaron såg på henne och log stort, skrattade lyckligt till och tog hennes hand för att dra henne intill sig i en kram. Så de skulle alltså äntligen bli föräldrar i alla fall? Det kändes helt fantastiskt, och otroligt efterlängtat - och ingav honom hopp om att saker och ting kanske skulle lyckas ordna sig.

Hon besvarade kramen ytterst försiktigt, rädd för att skada honom.
- enligt testet är jag väldigt tidigt så vi måste fortfarande veta att riskveckorna finns kvar, men det är en början, ellerhur? Sa hon med ett leende och man kunde verkligen se hur lycklig hon var över att få berätta för honom.

Aaron log lyckligt, det kändes overkligt att de till slut väntade barn efter alla försök.
"Det är det sannerligen", sade han leendes, riktigt glad över de här nyheterna. Han hade varit lite dyster tack vare den långa rehabiliteringen han skulle tvingas till av den här operationen. Det skulle dröja månader innan han fick jobba igen, vart han nu skulle jobba - nu när han var sjukskriven stod han kvar hos brandkåren, men han visste inte om han kunde vara kvar där sen.

Hon log mjukt och såg på honom.
- så ja det är negativt att du kommer vara sjukskriven men du kommer samtidigt kunna vara med på vartenda ultraljud om du vill och orkar och du kommer leva med en gnällig gravid kvinna sa hon med ett litet skratt.

Aaron skrattade glatt till igen, dock svagt - han hade inte särskilt mycket kraft i lungorna över huvud taget nu och egentligen fick han knappt ens anstränga dem så mycket.
"Jag tror nog jag överlever det", sade han leendes.

Hon log svagt och kysste hans panna mjukt.
- ja det hoppas jag verkligen sa hon och smekte mjukt sin mage medan hon såg på honom. Hon var så lycklig över att äntligen vara gravid trots att faran inte var över eftersom hon inte passerat riskveckorna.