Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg mot John och log. Hon tog sig förbi honom och knackade försiktigt på dörren.
"Det är jag. Hur mår du?" Hon drog handen genom håret och log.
"Du skakar inte av köld längre vad glad jag blir." Hon såg sig om och suckade.
"Du kan inte sova här om han tror det. Kom med mig."

Frank kollade upp då Kiliah knackat på. Han reste sig upp och gick fram till henne. Allting hände så snabbt, att han knappt hängde med. Han nickade bara då hon sagt åt honom att följa efter och gick med henne från rummet. "Var ska vi?", sa han och såg sig om. Han konstaterade att skeppet han var på var betydligt större än hans egna. Det störde honom att han inte känt till Kapten John då han ganska tidigt förstått att han var en viktig och omtalad pirat till havs. Men Frank hade alltid hållit till sig och sin bubbla, han hade inte mycket för omvärlden, utan drevs av vad han tyckte om och gillade. När han tänkte på det blev han generad igen. Hans tankar hade återgått till Kiliah. Hn tyckte att hon var vacker.

"Du får se." Hon öppnade dörren till ett litet rum med bara en hängmatta i och en kista under.
"Du kan ta min hängmatta ikväll. Jag kommer vara vaken långt in på kvällen och du kan inte sova sittandes." Hon log mjukt och pekade på fällen.
"Men det är kyligt så om du är varm kanske jag kan få den?" Hon sträckte ut handen med ett varmt leende.

Frank stannade i dörröppningen och kikade på rummet. Han tyckte det såg mycket mindre ut än kaptenens rum, men fann det mysigt och hemtrevligt. Här skulle han kunna sova. "Tack. Vad snällt.". Han kände sig fånig, som att han upprepade sig. Han tog ett steg in. "Tror du att vi blir anfallna? Av samma pirater som anföll oss?", frågade han sedan Kiliah och kollade på henne över sin ena axel.

"Ingen fara. Du behöver sova och om jag behöver sova kan jag bara se mt stjärnorna." Hon log mjukt och skakade på huvudet.
"Inte enligt Sam men man vet aldrig." Hon log.
"Sov du men jag behöver fällen."

"Okej.". Han räckte över fällen och gäspade stort. Han såg fram emot att lägga sig tillrätta i hängmattan, men blev osäker på ifall han skulle kunna somna. Han tänkte ännu på sina vänner han förlorat och sin pappa, som säkert snart skulle få veta om olyckan, och skulle han få veta att Frank nu seglade under en annan piratflagga? Han beslöt sig för att inte tänka på det mer och försökte slappna av. Han placerade sig i mattan och lät den gunga hans kropp. Han hörde vågorna som piskade mot skeppet och röster från besättningen på däck. Någonstans trivdes han, märkte han och kände sig mer lättad.
"Ethan, gå och lägg dig med de andra. Ni behöver samla kraft.". Det var John som talade igen. Han hade bestämt sig för att hålla utkik med Kiliah. Han anade att de snart skulle få oväntat besök och då var det bra med ny energi. Ethan nickade och gjorde som han blev tillsagd. Han sa åt de andra att följa med honom för att lägga sig. John tog en klunk av en flaska rom som han norpat åt sig. Han försökte att lugna sig.

"Vi sänker vår flagga halvvägs om vi inte tar ner den." on såg på john och drog fällen om sig och såg sedan bort.
"Du borde inte dricka dig redig om du ska hålla vakt."W Hon flinade och pekade mot horisonten.
"Vi ska dit eller hur. Kan vi inte gå lite åt vänster?? Sam såg de andra gå åt höger. Tar vi vänster så lämnar vi mer hav mellan oss."

"Ja, du har nog rätt.". Han gick själv till masten för att dra i repen och på så sätt sänka flaggan en bit. Han ville inte ta ner den helt, då han trots allt hade alldeles för stor stolthet i att vara pirat. "Jag klarar mig, Kiliah.", sa kapten John och satte ner flaskan på bänken runt masten. Sedan gick han och ställde sig bredvid Kiliah. I tystnad knäppte han händerna bakom sin rygg och såg ut mot horisonten. Sam gjorde som han blivit tillsagd av Kliah, givetvis med kaptenens godkännande, och styrde de mer till vänster. Långt där borta syntes ett skepp. Men de skulle hinna en liten slummer innan det var dags för strid. John nickade till Sam och såg sedan ut över vattnet mot skeppet. "Jag undrar vilka de är. Vi är fortfarande på okänt vatten, piraterna här känner jag inte.".

Hon såg på honom och sjönk ner.
"Jag vet inte vilka det är." Hon såg upp och åg sedan på Sam och log svagt och reste sig,
"Jag lagar till frukosten imorgon, Om ni inte har något emot det kan jag hålla i fiskningen om vi är stilla."

"Vi märker väl.", suckade John och gick tillbaka till bänken vid masten för att ta ännu en klunk av romen. "Tack, Kiliah, det är du som håller oss vid liv just nu känns det som.", sa han med en suck igen och svalde. John var bekymrad över situationen. Han visste inte vad han skulle tro med Frank. Hur skulle det gå när nyheten nådde Francis? De var i fara? Eller? John visste inte var Francis och hans pirater själva befann sig. Han hoppades innerligt att det var långt borta.
"Kanske jag borde fråga Frank, det var ju trots allt han som blev anfallen.", sa John och kikade mot skeppet som bara såg ut som en liten prick från det här avståndet. Han blickade sedan upp mot den stjärnklara natthimlen och andades djupt in. Luften var kall och skön, tyckte han. Genast kände John sig lite lugnare.