[Prs] Yehet och Kkaebsong [Prs]

Juste, så var det. Hideo hade ju trots allt två äldre bröder som förmodligen kubde hjälpa till. Men den andre hade ju faktiskt lovat att följa med och vara med i början.
”Jag skiter i att jag snart kommer in i det hela, du måste följa med och lämna av mig..och stanna ett litet tag”, muttrade Natsume och följde den äldres exempel genom att slingra armarna om honom. ”Så det så! Du blir inte av med mig så lätt..om du inte säger att du vill att jag ska dra. För då drar jag”, förtydligade han i slutet och drog på munnen, samtidigt som han borrade ner näsan i de mörka lockarna.

"Självklart kommer jag följa med, Natsume." Säger Hideo med ett försäkrande leende. Ja, han tänker vara där för den andre hela tiden, så länge han vill ha honom. Däremot förstår han om den yngre vill ha ensam tid med sina föräldrar, komma ut i världen själv och träffa andra bortsett från Hideo. Tjugoåringen borrar ner sitt ansikte mot hans bröstkorg och drar in den välkomnande doften som Natsume har omkring sig. "Jag vill verkligen inte bli av med dig. Och jag tänker finnas där för dig sålänge du vill ha mig kvar."

”Vi fungerar typ på samma sätt”, konstaterade Natsume fundersamt och höjde ögonbrynen en aning. ”Är du säker på att du inte är som mig? Helt hundra? Man vet ju aldrig. Plus att det måste finnas någon anledning till varför jag känner mig så sjukt bekväm i ditt sällskap.” Men Herrejösses, vilka sjuka teorier. De tog aldrig riktigt slut heller, vilket bara gjorde dem ännu värre - för att de bara fortsatte i all evighet. Nittonåringen sjönk ihop en aning med axlarna och kvävde en gäspning. Bara tankarna inför den kommande dagen gjorde honom halvt utmattad.

"Hur menar du att vi fungerar på samma sätt?" Frågar Hideo med rynkade ögonbryn. När den yngre sedan lutar sig bakåt i stolen, följer han efter. Han tänker inte släppa taget, nej han sitter faktiskt alldeles för bekvämt för det. Dock ser han ut energin i Natsumes ansikte faller för varje sekund, och beslutar därefter att lämna en drös med små pussar över nittonåringens söta lilla ansikte. Närgången, ja.. Men det är positivt den här gången.

Hur menade Natsume egentligen? Det var en bra fråga det. Helt ärligt så visste han knappt själv vad han menat med de där orden. Kanske var de någon form av underlig kärleksförklaring? Skulle inte förvåna honom om det var så det hela egentligen låg till.
”Jag vet inte..tycker bara att vi resonerar på samma sätt typ”, förklarade han osäkert och rynkade på ögonbrynen. ”Plus att vi båda två är ganska så barnsliga och så”, mumlade han därefter och slog sig själv löst över kinderna.

Resonerar på samma sätt? Jo, kanske.. det är inte helt omöjligt inte. De bägge två lägger mer press på sig själva, är fyllda med självförakt och skyddar den andre parten. Hideo gnager sig i underläppen medan han nickar. De har uppenbara likheter, men även olikheter. Deras sätt att resonera är som sagt rätt lika, och personligheterna till en viss del. Men det är även personligheterna som skiljer sig väldigt långt ifrån varandra.
"Det har du rätt i, jag kan vara väldigt barnslig ibland.." medger tjugoåringen fundersamt och lämnar en sista puss på Natsumes näsa. "Och du ska veta att jag känner mig väldigt bekväm i ditt sällskap, det är lite läskigt, faktiskt."

Åh, dessa förbaskade pussar. Om något så gjorde de den stackarns nittonåringen bara mer och mer förvirrad. Först hade de kysst varandra typ tre gånger och även pussat på varandra. En av de första tankarna som flugit genom huvudet på Natsume när de haft sin lilla sammanstötning i badkaret var ju att han ville ha Hideo i sängen. Som tur var hade han kommit på att det bara var perverst och fel i tid, men det kunde ju ändra sig. Däremot ville han inte vara som Kotaro. Aldrig. Så om det betydde att han aldrig skulle få ligga med den äldre, så fick det helt enkelt vara så.
”Vi har ju redan gått igenom det där med att du inte borde vara det”, skrattade Natsume och kunde inte låta bli att pressa läpparna över tjugoåringens ansikte. Som sagt - rätt ska vara rätt.

"Men det är jag!" Konstaterar Hideo och rycker på axlarna innan han drar sig bort från den yngre, röd är lätt av alla små pussar. Gosigt. " Det finns tyvärr inget jag kan göra åt det.. så det så." Ögonen fastnar i Natsumes, drunknar som många gånger innan. Han har lust att låta deras läppar mötas igen, även om det är helt förbjudet område.

”Det tog mig inte många timmar att inse det”, svarade Natsume och himlade ännu en gång med de mörka ögonen. ”Äsch, vill du inte ha mina pussar eller? Här sitter jag och är lydig medan du bara lutar dig tillbaka”, knorrade han sedan och putade med underläppen. Inte okej alls, i nittonåringens ögon. Bra? Jo, det var smart av den andre, men fortfarande inte okej. Fast inget av det där hade någon egentligen innebörd, då den yngre tyckte att det var mycket som inte var okej. Till exempel spindelnät och insekter.

Hideo skrattar tyst åt den yngres ord och lyfter hakan i vädret.
"Förlåt," gnäller han tyst och stryker tummarna över Natsumes kinder innan han lämnar ännu fler pussar över de söta kinderna. "Okej, ge mig en massa pussar! Tänker inte luta mig tillbaka." Nej, nu ska han få pussar, det är faktiskt riktigt gosigt.