Rollspel, från olika världar

"Hur slipper vi hem då?"frågade Robin utan att ta bort blicken från Peter, han flög ju! Hade Jezebel gett honom något så att han kunde flyga eller? Och vem var denne Lord Voldemort, han hade en konstig känsla av att Harry hade något med saken att göra och eleverna brukade ju prata om honom och någon Ni-Vet-Vem. Det var säkert Voldemort de menade då.
"Öh...Jezebel, varför flyger han?"

"Det står inte, men jag antar att det finns ett annat sätt än att slås och om vi vill veta det så måste vi fråga Dumbledore" sa Jezebel och läste igenom papprena och såg sen på Robin "hans namn är Peter Pan och om ja gminns rätt brukade min mor läsa den sagan för mig när jag var liten. han kan flyga där ifrån han kommer, tydligen något med lyckliga tankar eller något" sa Jezebel och såg på Robin "varför ser du så förvånaad ut?" frågade Jezebel och skrattade lite

"HAN FLYGER JU!"svarade Robin chockat, han förstod inte hur Jezebel kunde ta det så lugnt. Att en människa flög var inte normalt. Inte för att något annat i den här världen heller var det, men han flög ju! "Är det inte du som lagt något i hans mat eller något? Inte en människa kan flyga ju!"
Robin förstod inte alls, inte alls, inte alls! Han var verkligen i chock igen.
"Förresten, när slipper jag härifrån?"

Jezebel log lite och skakade sen på huvudet
"Robin, jag har inte gjort det där. måhända att min far och Delilah kan utföra många under och exprement men att få folk att flyga" sa han lungt och huttrade till, han had einte torkat helt och fängelsehålan var inte varm. han tog ett djupt andetag
"Det är normal från den platsen han kommer. du förstår att hans värld liknar inte våran, de växer exempel aldrig upp. du tycker det är onaturligt att flyga, andra tycker det är onaturligt att du kan skjuta så bra med din pilbåge och du tycker jag är hemsk som släcker ett liv utan att tänka! men i våra världar är det normalt" sa Jezebel lungt och log sen "dörren är öppen det är bara att gå, jag tänker inte hindra dig. inte för att det skulle funka" sa han roat. Jezebel kände sig faktiskt gladare än vanligt. han visste inte varför men han tänkte försöka behålla känslan ett ta gi alla fall

"M-men herregud att flyga! Lille John blev redan rädd då han såg en hjälm. Han skulle svimma om han såg DET HÄR!"sade Robin och fortsatte att stirra på Peter. Förmodligen hörde han till Gryffindor. "Jag borde tala med Harry, han borde veta något om Voldemort, kanske någon av er borde gå till biblioteket?"
Robin ställde sig upp med en aning svårigheter, han borde inte gå. Men han mådde mycket bättre, inte för att han var lika glad som innan men i alla fall.
"Jag ska bara upp till sjukhusflygeln, Madam Pomfrey har säkert något stärkande. Öh...Peter, om du undrar så är jag inte alls så här i verkligheten. Bara nu, jag ville känna efter hur det var att vara likadan som Jezebel."han flinade stort mot Jezebel innan han sakta började gå mot entréhallen.

Jezebel bara ryckte på axlarna, inget förvånade honom längre. han visste att världen var full av konstiga saker. han såg på Robin
"Du har sånt sinne för humor du" sa han trött "Jag kan lika väl gå till bibloteket, jag tror inte Peter har lust att studera. syns sen och försöka att inte svimma på vägen upp Robin" sa Jezebel lite retsamt och började sedan gå mot biblioteket och gick fram till biblotikarien som han fått reda på hette Irma
"Ursäkta, men jag undrar om det finns någon fakta om den onda trollkarln som härjade här. jag är ju inte här ifrån och det är lite svårt att göra enuppgift i trolldomshistoria utan fakta" sa han och log oskyldigt, Irma rodnade nästan lite och han fick bita sig i tungan för att inte skratta åt henne
"Den här vägen unga herrn" sa hon och han undrade omd et var så här Cassian hade känt sig innan han fått Gladstons kropp? hon gav honom en bok
"Om du behöver hjälp är det bara att fråga" sa hon vänligt
"Jag är ytterst tacksam" sa han och satte sig ner och började läsa

Peter tittade efter dem båda innan han lättade och försvann efter Robin upp till hallen. Det hade redan blivit mörkt ute, så tråkigt, tänkte han men log ändå brett. Han stannade uppe i taket för att se på alla elever som kom och gick, men varje gång som en lärare kom tittade han bort, han hatade vuxna.
"Titta han flyger!"utbrast en liten pojke med en pilbåge i handen. Peter skrattade, gjorde en volt och landade lätt som en fjäder framför killen. Han tittade storögot på Peter.
"Hej lilleman."sade Peter och lade händerna vid sidorna. "Vad är det?"
"Robins pilbåge, han ville ha tillbaka den."svarade killen som fortfarande hade kulstora ögon. "Hur kan du flyga sådär?"
"Det är lätt, endast att tänka glada tankar och så flyger man upp i luften!"svarade Peter och flög uppåt igen, men Tingeling verkade inte precis nöjd. "Tyst Ting, jag börjar få nog på dig!"snäste han åt älvan.
"En flygande byfåne."sade en svartklädd man, Snape. Tänkte Peter bittert, men skrattade sedan åt mannens kind.
"VAd har du gjort? riktat fjäderpennan fel eller?"skrattade Peter och den lilla pojken skrattade med honom.
"Haha, mycket lustigt Pan."muttrade Snape ilsket.
Peter flög ner med hård fart mot Snape och knuffade till hans höger ben så att han föll omkull.
"Schack Matt!"skrattade Peter och skyndade sig sedan att flyga därifrån.

Jezebel satt och läste boken, det stod inte så mycket om den där Voldemort, inte mer än han redan förstått. han hade styrt trollkarlsvärlden, han var ond men det fanns aldrig några bevis mot just honom. han hade varit en topp student. han lät nästan som hans far. djävulen själv kallades han. sen kom han till den underliga delen, en natt för 13 år sedan hade han försökt mörda familjen Potter och bara försvunnit. han undrade vad som hänt den kvällen. Jezebel la undan boken och funderade lite ovh började sedan sjunga på en sång han och hans systrar brukade sjunga
"av vad är små pojkar gjorda?
gjorda? av vad är små pojkar gjorda?
av paddor och sniglar och hundvalpars svans.
ja av sånt är pojkar gjorda.
Av vad är små flickor gjorda? gjorda?
av vad är små flickor gjorda av?
av kryddor och socker och allt som är jätte fint.
ja av snt är små flickor gjorrda av"
Jezebel hade inte tänkt på låten på flera år och han kände tårarna börja rinna

Efter att ha visat sin charm för Madam pomfrey så hade han till sist fått smärtstillande som verkade direkt och stärkande medel så att han kunde gå ordentligt, men hon hade förbjudit honom att ens tänka på att skjuta med sin båge. Inte för att det fanns någon sådan risk eftersom Christoffer hade hand om den.
Robin började sakta gå mot det norra tornet, eftersom han hade sett på kartan att Harry befann sig där.
"Harry, vem är VOldemort?"frågade han högt då han kom in i sällskapsrummet. Flera flämtade till och stirrade stortögt på honom, inte för att han visste varför.
"Hur vågar du säga hans namn?"utbrast Ron förskräckt. Robin fnyste.
"Det är ju faktiskt endast ett namn!"svarade han åt Ron innan han vände sig mot Harry.
"Den näst mäktigaste trollkarlen i världen, han dödade mina föräldrar och när han skulle döda mig så kunde han inte , det är därför som jag har det här ärret."berättade Harry innan han fortsatte att berätta mer om vad Voldemort hade gjort och att han var på väg tillbaka eftersom året innan hade det förutspåtts.
Nu förstod Robin exakt vad de var tvungna att göra, precis som det hade sått i pappren så skulle de förgöra Voldemort. Men om han var den mäktigaste trollkarlen i världen, så vad hade de för chans då?

Jezebel hörde steg bakom sig och torkade tårarna
"är du okej?" det var den där brunhåriga tjejen igen, hade hon ingen annan att störa?
"Ja jag är okej" sa han och undvek hennes blick
"Det är du inte alls du grät" sa hin försiktigt och satte sig
"Det angår inte dig" sa han vasst och stirrade på henne
"Vad har hänt med dig? du verkar hata hela männskligheten" sa hon försiktigt
"Det angår inte dig, vad som hänt mig" sa han
"Men jag kanske kan hjälpa dig och alla är inte hemska" sa hon försiktigt och la en tröstande hand på hans arm och han reste sig upp
"Nej det kan du inte! jag behöver ingen hjälp och alla människor är onda, det enda man kan hoppas på är mänsklighetens förintelse" sa han och gick där ifrån. han hörde henne börja gråta och först tänkte han vända men sen struntade han i det. hon hade inte behövt lägga sig i. vad som hänt honom var hans ensak. han gick ut och satte sig vid ett träd
"Om pojkar är gjorda av paddor, snilar och hundvalpars svansar och flickor av kryddor, socker och allt som är fint, vad är jag då gjord av? ja gsom är ett monster?" frågade han sig själv