Vamäxen Nessie

Jag trodde det här skulle varit sista kapitlet men det blev det inte. Men nu måste jag skriva lite på min andra ff. Så kanske senare idag, eller i morgon...

yey! det kommer mera

Ska jag sätta upp SISTA kapitlet nu eller vänta?

Jag har förresten börjat på min andra ff nu, den heter Vamäxan Sarah. Men jag har inte lagat en tråd för den ännu. Jag vill ha klart några kapitel först!

är det samma Sarah som i denna??

Jo, det kommer vara samma historia fast från Sarahs perspektiv!
Men ville ni ha sista kapitlet nu eller senare?

Ingen aning

Nåja. Sätter upp det nu, så jag sedan kan koncentrera mig helt på min andra ff!

Tack alla underbarisar som har orkat läsa min ff. Som jag sagt 1000 gånger så skulle jag aldrig orkat skriva en ff om det inte varit för er. Jag skulle kanske skrivit en sida, och nu har jag skrivit 55 sidor. (I Microsoft Word). Tack tack tack! ♥♥♥

Kapitel.27 (SISTA KAPITLET)

När jag öppnade ögonen var jag i Alices vardagsrum. Alice kom instörtande med blottade tänder, men när hon såg att det bara var jag lugnade hon ner sig. Men sedan blev hon med ens lite orolig.
”Vad gör du här?” frågade hon lite oroligt och jag små log. Hon skulle då inte bli arg, inte alls.
”Jo, jag orkar inte med skolan, inte med Seth där varje dag. Han påminner mig för mycket om det som hänt” förklarade jag. Hon log och kom fram och kramade mig. Jag kramade henne tillbaka.
”Så du har fått höra hur det gick?” undrade jag och hon nickade. Och sedan började hon snyfta utan tårar. Jag kramade henne ännu hårdare. ”Det gick bra för mig” lugnade jag henne.
”Jag gissade att du skulle komma hit förr eller senare” sa hon och jag blev orolig. Kunde hon ha berättat det för Elena? Och nu skulle Elena komma och söka efter mig här?
”Har du berättat?” frågade jag. Jag ville inte säga Elenas namn, men jag visste att Alice skulle förstå.
”Nej. Då skulle du inte ens hunnit hit” sa hon åt mig, och jag kände mig bättre till mods. ”Men hur kom du hit? Jag vet att du kom med flampulver. Men varifrån for du?” frågade hon.
”McGonagall hjälpte mig hit. Men jag tror inte att hon har berättat det för varken Seth eller någon annan” lade jag till, när jag såg Alices ansiktsutryck. Hon log bara. Jag sa ju att hon inte skulle bli arg, Alice verkade aldrig bli arg. Vilket var bra.
”Jaha. Men jag har faktiskt gjort i ordning ditt rum” sa hon muntert. Jag gillade att hon sa ditt rum inte gäst rummet. ”För som sagt så gissade jag att du skulle komma snart!”

Och sedan flög dagarna förbi. Ibland kom Elena på besök men då gömde jag mig på mitt rum. Och ibland fanns det en artikel i The Daily Prophet, om min ”rymning” men inget mer. Ingen som letade efter mig, för Mad och Lill hade blandat i hop något om att jag hade fått nog och stuckit. Och att man inte skulle bry sig. Och det var bra. Då kom ingen och sökte efter mig och Alice slapp ljuga.
Men Alice och jag bestämde en dag att vi skulle säga till Elena att jag var här. Så vi bestämde träff med henne hemma hos Alice. Vi visste inte riktigt hur vi skulle göra ännu, men vi visste att vi skulle göra det. och så på den bestämda dagen kom Elena hem till Alice, och jag var som tur vid den tiden uppe på mitt rum och skrev ett brev till Lill och Mad.
Jag hörde bara Alices alldeles för höga röst säga: ”Jaha, s du kom i alla fall” jag visste att hon sa det bara för att jag skulle veta att Elena var där nu. Men jag visste inte om jag skulle gå ner eller stanna. Så jag stannade och hörde på Elenas och Alices samtal.
”Ja, såklart att jag kom. Det är inte ofta du bjuder hem en” svarade Elena.
”Jo, det är så att...” Alice hann inte förklara innan Elena avbröt henne.
”Det handlar om Nessie va?” gissade Elena, och jag kände luften gå ur mig. Hon hade gissat att jag var här. Jag kände min egen mamma så bra att jag visste att hon avskydde möten med Alice. Hon kom oftast för sent med flit. Nu hade hon gissat att jag kunde vara här och därför kommit i tid.
”Ja, det handlar om Nessie. Men nu ska du låta mig prata till punkt” sa Alice bestämt. Och Elena sa inget mer, sa jag antog att hon nickade. ”Jo, Nessie berättade för mig...” än en gång hann hon inte säga så mycket fören Elena avbröt henne.
”Du har alltså prata med henne” morrade hon. Alice nickade men orkade tydligen inte bråka, utan fortsatte bara.
”Och hon berättade att hon inte mera ville g på Hogwarts, för att se Seth varje dag, och bli påmind. Så hon kom hem till mig. Och jag tror att hon vill stanna här” sa Alice bestämt, och jag visste att det var min tur nu. Så jag började gå ner mot trappan och där stod Alice, med ryggen åt mig, vänd mot Elena.
”Nessie! Hur kunde du? Jag har varit så orolig!” utbrast hon när hon fick se mig. Hon sprang mot mig men Alice stoppade henne. Och jag sa inte emot, jag hade ingen lust att bli kramad av en förrädare. ”Släpp fram mig, det är min dotter!” sa Elena argt mot Alice.
”Sant, men det är också min Systerdotter. Och jag vill inte att hon ska bli skadad igen” sa Alice igen, Elena såg verkligen förvånad ut. Det kan ha varit för att Alice aldrig har försvarat mig förut eller för att hon kallade mig sin systerdotter. Vilket hon heller aldrig har gjort.
”Nessie, vill du hellre stanna här, eller komma med mig?” frågade Elena vänligt. Och jag var säker på att hon förväntade sig att jag skulle vilja komma med henne.
”Stanna här” sade jag enkelt utan att ens tänka efter. Jag ville inte komma med Elena hem, men där emot ville jag gärna stanna här.
Det var inget som Elena kunde göra åt, hon fick bara besviket lämna huset. Inget speciellt hände där efter.

Dagarna bara flög förbi.
Ibland kom Elena och hälsade på. Men jag pratade inte så mycket med henne. Det ville jag inte heller för den delen. Mad och Lill hade fortsatt på Hogwarts som valigt, men jag hade inte kommit tillbaka dit. Och jag hade ingen lust att komma tillbaka dit heller. Jag hade allvarligt funderat på att fara till en annan trollkarls skola.
Alice hade inget jobb, så hon stannade hemma med mig för det mesta. Neville var i någon internat skola, så honom slapp jag se. Jag träffade faktiskt ingen förutom Alice.

Men en dag när jag hade varit uppe på mitt rum, och skulle gå ner för att säga till Alice att jag skulle gå och jaga. Så satt det också en annan dam vi köksbordet, förutom Alice. Det var inte någon gammal dam, och inte särskilt ung heller.
”Nessie, det här är Annie. Hon jobbar på ett barnhem, för adoption” förklarade Alice, innan jag hann fråga. Annie hade upp sitt rödbruna hår i en hästsvans och hade mjuka vänliga ögon. Hon log mot mig och jag pressade fram ett leende mot henne också, för att inte se förskräckt ut.
”För jag prata med Nessie mellan fyra ögon?” frågade Annie vänligt. Alice nickade och gick ut ur köket, jag visste att hon ändå skulle höra oss. Men det brydde jag mig inte om. ”Jo, nu är jag ju som sagt en som arbetar för att barn utan hem, ska få ett bra och tryggt hem. Och nu har Alice tagit kontakt med mig och undrat om hon kan adoptera dig. Och det finns ingen lag som säger att hon inte kan, förutom en. Jo, du måste också vara med på det. Så vad säger du?” frågade hon med sina vänliga ögon. Allting stannade, förutom det att jag kunde tänka.
Så jag skulle kunna ha Alice i stället för Elena som mamma? Det skulle ju vara toppen. Men varför blev jag så chockad? Det är ju en bra sak, tänkte jag. Och sedan kom jag på att jag skulle svara.
”Ja! Det skulle vara toppen” andades jag fram. Egentligen hade det varit så ett tag, att Alice var mamman och Elena den läskiga mostern. Ända sedan julen, och jag kommit till Alice nu på hösten/julen. Alice hade inte släppt mig ensam med Elena, och det hade varit tvärtom på den gamla goda tiden. Bara det att jag skulle få en kusin, en ond en, nämligen Sarah.
Alice skulle bli min mamma nu, allting skulle bli bra. Jag skulle kanske till och med få börja på en ny trollkarls skola.

SLUT!

såå fin!

men synd att den är slut

Du kan ju läsa min andra ff när jag gjort en tråd!
Jag kommer att skriva det i den här tråden sen!

okiii!