Pirates! PRS Medi & Vidomina

"Det är du och det 'r därför du har fått torra kläder, lånat min fäll samt mina tofflor." Hon log och skakade på huvudet och log igen.
"Ät du jag åt innan vi drog upp dig." Hon synade honom och svalde hårt.
"Ja det är vi men vi tänker inte skada dig. Jag skulle inte göra det och kaptenen skulle inte göra något jag inte gillar." Hon log igen.

"Vad snällt.", sa han igen och drog fällen närmare sig. Han tog en ny tugga av maten. "Står du över kaptenen? Någon sådan hierarki har jag inte hört talas om förut, vad är din titel?", frågade han henne sedan och lät lite fundersam, glad över att återfått ny energi och långsamt kände han värmen i sina händer och kropp.
Kapten John kom in i kammaren igen. Efter honom hade han med sig Ethan. De såg ut som att de hade bestämt något, för någon tänkte de minsann på. Kapten John drog ut samma stol han suttit på tidigare och drog den så att han satt på kortsidan av bordet, på så sätt fanns de lite mer plats mellan han och Frank. "Nå, Frank. Vad gör du här?". Frank stannade upp i en rörelse och släppte ner skeden på tallriken. Han såg mest rädd ut. Vad skulle de göra med honom egentligen? Han svalde. Men så kom han på. Hans skräckslagna min försvann och istället återgick han till ett neutralt uttryck. "Du kan inte skada mig. Francis kommer inte tillåta det."

Hon skrattade mjukt och log.
"Jag var prinsessan av Irland. Jag är sjöpojjke. Jag är lägst av alla tror jag men kaptenen har respekt för mig." Hon såg på John och tog Romen och hällde upp.
"John var inte sådan. Du skrämmer honom." Hon såg på Frank.
"Jag tror du antingen föll överbord eller någon gillade dig inte och blev kastad över bord."Kiliah såg på Frank med en undrande min.
"Vi kommer inte göra dig illa om du inte tänker göra så vi dör."

"Kallar du din egen pappa vid namn?", skrattade Ethan och fnös efteråt. John gav honom en menande blick och Ethan slutade genast att skratta.
När Frank hörde Kiliah ord tystnade han. Han var inte beredd på den informationen. Han nickade istället bara, men hajade till igen då John tog till orda. "Kiliah, det här rör inte dig. Du vet inte vem vi har att göra med. Francis är Livsfarlig.". Han betonade det sista ordet och såg med en allvarlig min på Kiliah. Han vred sedan på huvudet igen för att se på Frank. "Nå, svara på min fråga, hur hamnade du här?"
Frank petade i maten med skeden och lät maten göra ett spår i tallriken. "Vi blev anfallna, jag är den enda överlevande. Tro det eller ej, men jag skapar min egen lycka, trots att jag är Francis, min pappas, son, så är jag min egen person.". Hans röst darrade. Förmodligen för att rädslan ändå hade kommit ikapp utan att han var beredd på det. Frank svalde och kikade upp mot Kiliah. Han tyckte att hon verkade den som var snällast av de tre.

"John du vet att min kusin sålde mig som slav. Jag vet hur en familjinte ska vara." Hon reste sig upp och hejdade sig.
"Vänta anfallna?" Hon såg oroat på John.
"Jag går och meddelar Sam" Sa hon tyst och sköt romglaset till John.
"Du behöver det där med kapten." Hon lämnade rummet och såg sig om.
"Sam?"

När det framgått att Frank med besättning blivit anfallna tystnade John, hade han gått för långt? Men han hade sin stolthet kvar, så han tänkte inte visa sig bekymrad inför honom. Han kollade på Kiliah som verkade reagerat starkt på informationen och tog i tystnad upp glaset som skjutit över till honom. Han svepte allt i ett och drämde ner glaset på bordet. "Ja, meddela honom..", mumlade han och försjönk i tankar igen. Ethan drog in luft och suckade. Vad hade de dragit in sig i nu? Var de i fara? Vem hade anfallit de?
På övre plan hade Sam med de andra återgått till att hålla kursen och sköta sysslorna på däck. Sam upptäckte Kiliah då hon kommit upp på däck och gick fram till henne. När han upptäckte att hon såg oroad ut, blev han också det. "Vad är det som har hänt? Är pojken oskadd?"

"Han.. Det är Francis son. De blev överfallna och han är den ända överlevande enligt honom. Han håller på att värmas upp hos kaptenen." Hon såg på honom.
"Så håll utkik efter skepp eller andra otrevligheter." Hon såg på honom och pekade på tunnan som de brukade elda i.
"Vi kanske inte ska elda ikväll."

"Francis..Francis son?! Kaptenen?". Sam såg oroad ut och flackade med blicken, det var många tankar som rusade i skallen nu. Mest kickade en överlevnadsinstinkt in, hans tid var inte slut än, tänkte han och svalde. Han försökte att fokusera på Kiliah igen, han hade inte hela storyn förstod han. "Ja, javisst. Jag skymtade ett skepp för inte så längesedan, men de försvann ur sikte kort därefter. Jag har inte sett till det sedan. Jag kollar vidare.". Sam svalde igen och tittade på de andra männen som alla var ovetande om vem de hade på besök. "Jag håller kursen än mot Karibien.", sa han och såg mot henne. "Du har nog rätt, vi vill inte bli upptäckta. Vill de ha värme så får de gå ner på nedre plan.", sa Sam och nickade. "Vad..eller jag menar, vet du vad Kapten John och Ethan tänker göra med honom?"

Hon nickade och såg upp. Det var stjärnklart och hon lade huvudet på sned.
"jag har ingen aning Sam. Om jag skulle vara kaptenen och hålla familjen säker skulle jag låsa in honom på nedre däck där jag var. Annars låta honom sova i byssan." Hon log mjukt.
"Det är väl sådan jag är antar jag."

Sam nickade och återgick för att hålla utkik i den nattklara luften. Han ropade åt några andra att göra honom sällskap, att också vara uppmärksamma på oväntat besök.
På nedre plan satt Ethan och kapten John kvar med Frank. Frank hade berättat för de att de blivit anfallna av simpla pirater, en lite mindre besättning än de här, men de hade gått obemärkt förbi, det hade blivit överraskade och skeppet var funnet i brand. Frank hade inte sett till någon annan överlevnad och verkade ledsen över situationen han nu fann sig i.
Kapten John suckade djupt. "Okej, bäst att du lägger dig, vi ska hålla utkik.". Han tittade på Ethan. "Jag följer dig, kapten.", sa han till John och nickade. Han såg bestämd ut. John nickade. "Dåså.". Han vände sig om för att lämna rummet.