PRS Medi & Vidomina

Hon tog Jules arm och torkade bort tårarna och snörvlade till.
"Förlåt om jag gjorde er arga. Men jag tycker inte om att inte veta vad som ska hända. Jag ville inte ens ha den
" Hon visade märkningen.
"Han bara gav mig den. Den gör så ont Jules."

Jules ledde henne till avdelningen där Mary och Jules jobbade. När han kom in i det stora rummet där flera forskare satt, inklusive Mary, ställde sig Mary upp när hon upptäckt de och rusade fram till de båda. "Vad hände?!", sa hon och sträckte sig efter Alice. "Alice! Hur är det?" Hon lade sina händer om hennes ansikte och torkade bort hennes tårar med tummarna. "Kom, sätt dig här.". Mary ledde henne till soffan.
"Sherman märkte henne, Mary.", sa Jules och satte sig ner på ena sidan om Alice.
Mary drog efter andan. "Utan tillåtelse..!", hon kände en vrede blossa upp. "Den där jädrans Sherman...!", väste hon och svalde för att behålla lugnet. Mary tog tag i Alices arm och granskade den. "Men kära barn..", mumlade hon och såg på streckkoden som satt på hennes hud.
"Här.", Jules sträckte över en tablett. "Ta den, den hjälper dig att hålla dig lugn".

Hon gick vid Jules sida och snyfftade när hon kände Marys hände om sig och hon svalde hårt. Flöde efter och lutade sig mot henne och kramade om henne.
"Slå honom från mig." Hon tog tabletten och svalde den och såg på handen med illamående.
"Jag känner mig ägd." Viskade hon tyst och drog upp fötterna.

Mary strök henne över huvudet. Sedan hjälpte hon Alice ner på soffan så att hon kunde ligga ner. Jules ställde sig upp. "Vi borde gå hem med henne. Jag tar ledigt för dagen så tar jag med henne till Ruby. Jag kan hjälpa till där hemma hos dem. Ruby har redan så fullt upp ändå.". Jules nickade. "Du kan ta lillen.", svarade han och Mary förstod att han menade farkosten som stod parkerar utanför byggnaden. På så sätt behövde Alice inte gå, utan kunde fortsätta vila därinne.
"Hjälp mig bära henne, Jules.".
Han nickade igen och plockade upp henne. Sedan gick de tillsammans ut från avdelningen.

Alice slöt ögonen och hav ifrån sig ett djupt andetag och snart hade hon somnat. Handen föll ner och andetagen blev jämna och hon var lugnare.
Marys chef gick förbi och såg på Alices handled.
"Ska hon stanna mer än en vecka? Sherman har inte sagt något om det." Han såg på dem och log.
"Ska jag bära henne Mary?"

"Nej, tack. Jules har henne.". Mary vände sig om när hon hade hört sin chefs röst. Jules vände också på sig med Alice i sitt grepp. "Ingen fara, jag tar henne, jag kommer tillbaka sedan. Mary ska med henne till Ruby och Caspians hem. Där kan hon vila.". Mary nickade instämmande. "Ja, hon blev undersökt av Sherman och enligt honom stannar hon här resten av veckan. Han märkte henne.".
Mary svalde och såg tvekande ut. "Så, kom Jules. Vi går.". Mary vände sig om och börjat att gå igen med Jules som hakade på efter med Alice i sin famn.

Han nickade bara och klev åt sedan och log bara.
"Ska du ta med dig Lisa med?" Han såg efter dem och gick sen vidare till för att jobba.

Ruby vaknade till av Alexanders och Lisas gråt och skyndade sig framme och plockade upp den
"Förlåt mina älsklingar." Hon kysste dem och började skumpa dem och gick dem snart att skratta mjukt
"Såhär..."

"Lisa är hos Ruby. Caspians fru.", svarade Mary sin chef och gick sedan vidare ut ur byggnaden med Jules och Alice.
"Lägg henne här, Jules.", sa Mary. De hade kommit ut till farkosten där Mary klivit in och visat åt Jules att lägga henne ner på säten bredvid fören. "Tack. Vi ses hemma", sa hon när Jules hade lagt ner Alice på sätena. Hon sträckte sig up från förarsitsen för att kyssa Jules och satte sig sedan tillrätta för att köra iväg. Jules stängd dörren och sedan startade Mary motorn och de körde iväg. Det tog bara några få minuter och sedan parkerade hon utanför Rubys hus.
Hon stängde av motorn och gick mot Alice där hon låg. "Kom vännen", sa Mary och böjde sig ner för att plocka upp Alice. Hon höll henne nära kroppen och tog med henne ut till Rubys hus. on gick uppför trapporna och knackade sedan på dörren. Hoppades på att Rubys kunde öppna den eftersom Marys händer redan var fulla. "Hallå! Ruby!", ropade Mary.

Ruby sprang och öppnade dörren och såg på dem
"Vad har hänt?" Hon hjälpte Mary och såg på sedan över axeln.
"Jag mår sådär. Känner mig trött. " Hon suckade och såg märkningen.
"Sherman.." morrade hon och började växa in Alice.

Mary följde med in i huset där de lade henne ner i soffan inne i vardagsrummet. "Jules gav henne en tablett. Det är därför hon nästan sover.", förklarade hon när Ruby hjälpte de in i huset. När de hade lagt henne ner sträckte Mary på sig. "Sherman märkte henne. Utan att säga till.". Hon tystnade och suckade djupt. Känd sig trött och förvirrad. Mar såg på Ruby igen. "Vi låter henne vila, hon behöver det.". Mary började gå mot barnkammaren. "Hur har det gått med barnen?", frågade hon medan hon gick in i rummet för att se till de. Hon hittade Lisa och böjd sig ner för att plocka upp henne ur hennes säng. "Hej vännen".