Criminal PRS Zora och Emma07

Adrians ögon blixtrade snabbt till, visserligen hade han hållit sig lugn innan men han tålde inte hur han kom och påstod att han skulle ha dragit in henne.
"Jag? Jag har inte dragit med henne på nånting. Snarare tvärtom, det är hon som fått mig därifrån. Men för att jag är född i en annan värld en er så duger jag inte åt er dotter? Ni har ingen aning om varför jag gjort de saker jag gjort. De flesta av dem har varit för att rädda mitt eget eller någon annans liv. Men nej, bara skynda er att smutskasta folk istället. Om du nu inte tycker jag duger, var då en man och säg det och kom inte och påstå att jag dragit in henne i nåt", fräste han kort, tappade tålamodet med honom nu.

Carrie rykte till av hans ord nu, han hade nu blviit sur och hon såg på sin mamma som med stirrade på sin make nu som surande rejält till nu.
-mi ndotter ska inte behäva vara med den man som hade ett gäng som tog hennes kusin liv.
sa han kot bara och reset s isgo hc lämnade..Carrie sg neri bordet tyst och bett sig i läppen

Adrian var rejält uppretad vid det här laget, han hade redan en mängd fel i hennes pappas ord. För det första var det inte direkt att han tvingade henne till att vara med honom, och dessutom så var det inte han som ledde gänget. Han muttrade argt för sig själv och såg efter honom, vände sen blicken till de andra två igen. Han var lite nyfiken på vem hennes kusin varit, men det kunde han fråga henne om senare istället. Han såg mot mamman.
"Håller du också med honom?", frågade han, dock inte alls med samma ilskna ton han haft innan. Det var pappan som fått honom uppretad, inte hon, men han ville ändå veta om han var lika avvisad av de båda.

Modern såg på Adrian snabbt
-halvt och halvt inte
sa hon bara lgnt och ställde fram det sista och satt sig lugnt mer

Carrie såg på Adria tyst
-adria lugna dig
sa hon lugnt

Adrian såg på mamman, vände sen blicken till Carrie då hon pratade.
"Tro mig, är riktigt lugn för att vara jag", sade han ärligt, i annat fall skulle han ha blivit desto värre än det.

Carrie såg på onom tyst och suckar
-jag vet men du e änd
sahon tyst

Adrian suckade lite, han var ju rätt uppretad men hade åtminstone börjat lugna sig lite.

Carre sucar
-kommer igen
sa hon tyst och lämnade adrian ch sin moder esnama. modern tänkte lite
-imponerad du ens övelrever hennes humör
sa hon ärligt nu och såg på honom.

Carrie hade gått undan lite för hon orkade bara inte med allt och svor när hon kände vattnet gick
-ADRIN
utbrast hon plötlsigt bara

Adrian såg snabbt efter henne och nickade lite, såg på mamman och log snett.
"Jag tror vi båda har ganska mycket humör, så det jämnar väl ut sig lite", sade han uppriktigt, såg upp och gick genast dit då han hörde Carrie.
"Vad?", frågade han oroligt.

Carrie såg på honom tyst
-vattnet gick
fick hon fram och såg osäkert på honom nu. hon visste inte hur hon skulle reagera på detta