Racing roll wolfy & Emma07

William nickade instämmande, höll till fullo med sin fru.
"Vi tycker ni borde tänka över allting mer. Du är trots allt flera år äldre dessutom", sade han och Matthew suckade lite, han hade förväntat sig något i den här stilen.
"Jag älskar henne något otroligt, och att vi går snabbt fram är bara för det. Jag ser inte varför det skulle vara något problem. Och nej vi planerar inte några barn", sade han, kunde inte riktigt dölja lika bra längre att han inte gillade hur dem höll på.

"Ni kanske inte planerar men vips har ni tre stycken innan hon ens hunnit fylla tjugo," fnös Jeanine. Hon försökte inte ens dölja exakt vad hon tyckte om Matthew och hans förhållande med hennes dotter.
"För att inte tala om hurdan relation till din far och bakgrunden du haft," tillade hon menande.

William lade armarna i kors, undrandes för sig själv varför just deras dotter skulle gå och kära ner sig i nån så... som honom.
"Vi tycker helt enkelt att ni inte passar så bra tillsammans", sade han, det var rent ut vad han tyckte. Matthew öppnade precis munnen för att svara, men kom av sig av Jeanines ord. Vad kunde hon mena med det? Kunde dem verkligen veta något, och vad isåfall? Kunde dem verkligen veta allt?
"Vad menar du?", sade han kort, nästan instinktivt blev han genast något vaksam.

"Du polisanmälde din egna far. Misshandel, va? Sådant brukar rinna i blodet, hur ska vi kunna veta att du aldrig kommer lägga en hand på Sienna?" Jeanine vände blicken till William för att få medhåll. Hon var orolig för hennes dotters säkerhet. Om något hände så skulle hennes dotter högst antagligen inte våga prata om det.

William nickade instämmande igen, han var ganska orolig för sin dotter.
"Sådan far sådan son, brukar man ju säga", tillade han med blicken på Matthew.
"Hur vet ni det?", frågade han, han hade inte förväntat sig att anmälningen skulle läcka ut.
"Men ja, han har misshandlat mig", sade han vaksamt, gillade inte alls att prata om det här. Den enda personen han egentligen kunde prata avslappnat med om det var Sienna. Jeanines nästa ord fick honom nästan att tappa fattningen helt. Hur i hela friden kunde dem ens tro något sådant?!
"Ni är ju inte riktigt kloka ifall ni tror det. Aldrig i mitt liv att jag skulle röra henne på fel sätt", fräste han, kunde inte hålla tillbaks ilskan helt längre. Han kunde inte heller förstå hur dem inte kunde glädjas för att deras dotter var lycklig med någon, och istället verka försöka förstöra.

Jeanine utbytte en menande blick med William då den unga mannen fräste till. Han hade ganska lätt ändå för att tappa humöret verkade det som. Med andra ord kunde det bara vara en tidsfråga förrän han faktiskt blev våldsam gentemot Sienna. Det var en möjlighet och Jeanine tänkte inte se genom fingrarna och låtsas som om ingenting.
"Så om ni bråkade och du blev riktigt arg, så skulle de aldrig slå till henne?"

William mötte menande sin frus blick, hur sur han blev borde väl bara påvisa ännu mer att de hade rätt i att han kunde bli våldsam.
"Med din bakgrund är väl det den enda problemlösningen du känner till", sade William menande, nästan förklarande. Matthew fnös igen, han kunde verkligen inte förstå dem. Hur kunde de ens tro nåt sånt?
"Aldrig. Ni har så jäkla fel, ni är rena idioter om ni själva tror på det ni säger. Man blir inte våldsam utav sånt utan tvärtom", fräste han, det var nog rätt dumt egentligen att kalla sin förlovades föräldrar för idioter men dem hade lyckats få honom förbannad. Och han hade verkligen inte lätt att bli våldsam egentligen, utan tvärtom. Höjda arga röster brukade få alla minnen och all ångest från faderns misshandel att komma rusande tillbaks, och det var samma nu. Han var väldigt spänd vilket kanske syntes också, men det var nästan av gammal vana som han gick in i något slags försvars-sätt efter att höjda röster under alla år oftast följts av slag.

Den blonda kvinnan gav ifrån sig en liten suck, uppskattade inte det minsta att bli kallad för en idiot. Det fick inte direkt hennes uppfattning om Matthew att ändras utan hon tyckte nästan allt sämre om honom. Hon önskade verkligen att hennes kära dotter skulle öppna ögonen och inse vad det var för en man hon egentligen var förlovad med. Kanske det bara var önsketänkande men det skadade aldrig att hoppas. Då ytterdörren öppnades vände Jeanine blicken mot hallen och log då hon fick syn på Sienna. Hon reste sig upp och sträckte ut armarna för att krama om henne.
"Lilla gumman, så härligt att se dig."

William såg mot hallen och log lite då han såg dottern.
"Hej gumman", hälsade han snällt, som om inget hänt innan. Matthew däremot var alltför förbannad av deras anklagelser, han tänkte verkligen inte låtsas som om inget hänt. Han funderade kort på att gå ur köket istället för att var kvar hos föräldrarna som verkade låtsas som ingenting nu, men vände sig istället lite demonstrativt till köksbänken och fixade vidare. Det syntes väl att han fortfarande var spänd som en bågsträng.

Sienna sneglade mot Matthew som stod med ryggen vänd mot henne och hennes föräldrar. Det var uppenbart att han inte var på gott humör, hans spända kroppshållning talade tydligt för sig. Åh nej, vad hade hennes föräldrar sagt och gjort nu då? Hon hade inte trott att de skulle komma över så tidigt, men de hade nog varit där en stund redan i alla fall.
"Vad har jag missat då?" frågade hon med ett litet leende, vände sig mot kylskåpet för att lasta in en del av varorna där.