Bifrost, en Svensk trolldomsskola (Roll)

En av trillingarna gjorde mål, det var svårt att veta vilken de var så lika varandra och flög så snabbt att man inte visste. En dunkare var nära att kasta av deras sökare från kvasten med Alex sköt iväg den mot en av jagarna. Och de träffade, han höll på att falla av kvasten tråkigt nog klarade han sig och tog sig upp igen.

Damon jublade med publiken då en av trillingarna gjorde mål, och fick i nästa sekund veija undan för en dunkare som flög i rasande fart mot honom.
Loke anföll igen, och Damon blockerade skottet med fingertopparna. En av trillingarna fångade upp klonken, men tappade den innan hon hunnit över halvaa planen och Damon tvingades göra en svår räddning då han nästan kastade sig av kvasdten för att räckas till den röda bollen. Snabbt passade han iväg den och positionerade sig framför den mittersta ringen.

Alex for efter dunkaren som flög mot Damon och slog iväg den med kraft rakt mot en av jagarna. Som tog sig för näsan då blodet började spruta, en knäckt näsa. Men domaren var snabbt där och helade den och spelet fortsatte.
Plötsligt hörs ett sus genom publiken, sökarna har fått syn på den, på den gyllene kviken.

Damons uppmärksamhet riktades motsökarna då de satte av efter kvicken. Tyrs sökare var närmast och Damon juglade då han sträckte ut handen efter den minimala bollen.
Även Lokes slagmän hade märkt detta, men de var för långt borta för att hinna slå dunkarna mot Tyrs sökare. I stället tog de sikte på Damon, som var närmare och oskyddad. Damon märkte i sista sekunden den första, men var för sen och träffades i armen. Den andra träffade mitt i hans bröstkorg och det blixtrade till i ögonen då luften slogs ur honom och han föll av sin kvast.

Hela laget stod runt Damons avsvimmade gestalt, medans sjukyster höll på att lägga om aren på honom.
Domarn hade räddat honom, från att krossas ihjäl då han föll och han var nu förd till flygeln där han låg orörlig i en säng.
Alex såg på honom vit i ansiktet av oro, då sköterskan släppte fram henne och hon fick sätta sig på en stol invid honom.
"Damon, snälla du vakna." ber hon mjukt och strycker honom oroligt över kinden.

Damon vaknade först följande dag, sent på eftermiddagen. Han stönade till och öppnade försiktigt ögonen. Det tog en stund innan han identifierade rummet runt sig: sjukhusflygeln.
Armen dunkade avlägset och bröstkorgen ömmade. Damon stängde åter ögonen och tog ett djupt andetag, innan han åter öppnade dem och skuffade sig upp på armbågarna.

Eftersom att dagen var en lördag satt Alex utanför sjukhusflygelns dörr ända tills hon blev insläppt.
"Damon, hur är det?" sa hon och log när hon såg att han vakna. OCh syster mumlade om något om han inte skulle överanstränga sig med, flickors besök.
"Jag var så orolig." sa Alex böjde sig fram och kysste honom spontant av sig själv för första gången och satte sig sedan vid honom.

Damon vände blicken mot dörren då den öppnades och log vagt då han fick syn på Alex. Han tog förvånat imot kyssen och drog sedan upp sig i sittande ställning. Han gav sjuksköterskan ett leende och hon lämnade rummet motvilligt.
"Vi vann", sade han mjukt och log. Och han hade inte släppt ett enda mål.

"Ja, vi gjorde det. Du var otrolig på plan." ler Alex och dumpar godis i hans knä. "Krya på dig godis från Tyrs elevhem." ler hon stolt mot honom, hon var så glad över hans presentationer.

Damon skrattade åt komplimangen.
"Du var inte så dålig själv heller", sade han med ett roat leende och öppnade en chokladgroda. "Jag borde väl inte börja med efterrätten, men who cares. När är den andra matchen?" I Hogwarts hade det varit två veckor mellan husens möten och han ville veta hur de andra elevhemmen skulle spela. Kanske de skulle gå i ledning redan efter första matchen.