Vamäxen Nessie

superb vill inte att denna ff ska ta slut men, men, inget kan ju vara förevigt

VART ÄR ANDRA DELEN :'( Vill ha mer

meeeer

Linn kommer nog inte att skriva idag! Hon är och simmar! Och jag gissar att hon kommer hem till kvällen men det kan ju hända att hon skrev klart delen igår och sätter upp den sen när hon kommer hem ikväll!

Just perecis. Tack Jenny.
Men nu är jag inne via telefonen annars skulle jag inte kunna vara inne.
Men jag har kommit på en sak. Jag tänker skriva en till ff. Men det blir inte riktigt som en fortsättning. För jag ska skruva samma historia bara att från Sarahs perspektiv!
(Kom ihåg att nån måste kommentera efter mig. )
Det KANSKE kommer mera i kväll. Får se...

YEESS!!!

Suuuuperbra, ser verkligen fram emot nästa del av kapitlet

Ni är för snälla med mig. Ni är helt enkelt awesome, utan er skulle jag inte orkat skriva mer än två kapitel. Och jag har faktiskt skrivit minst 25 nu! Ni är BÄST! ♥

Nu gör jag som alltid, och säg till ifall det blir jobbigt! Jag sätter nämligen ut hela kapitlet igen, för jag orkar inte gå och kolla hur mycket jag satt ut förra gången!

Kapitel.26

Jag vaknade och upptäckte snart hur sen jag var till vår första lektion. Men jag hade ingen lust att gå dit. Trollkonsthistoria, med Slytherinarna. Med Seth, med andra ord. Jag klädde på mig och gick och borstade mitt hår. När jag såg mig i spegeln kom jag och tänka på Sarah. Jag ville bara bort från Hogwarts just då. Bort, inte komma tillbaka.
Jag gick sedan ner till stora salen och började kolla omkring mig. Ingen var där, alla borden var tomma. Och då kom jag på att jag hade kollat på klockan före jag gick. Men jag måste ha glömt det, jag hade så mycket att tänka på. Jag hade ju missat lektionen. Men i stället för att börja gå till lektionen gick jag ner till köket. Eller gick och gick, jag gick runt tills jag hittade porträttet med en fruktskål på. Lily hade berätta hur man gjorde. Så jag började kittla en av frukterna och d kom det upp en lite dörr. Den var lagom stor för en lite människa som kunde vara 5 år. Men jag visste att det var för att det var husalfer här nere.
Direkt när jag kom in och husalferna såg mig sprang dom fram till mig. Jag försökte att inte knuffa undan för mycket.
”Nisse vill hjälpa frun, frun ser upprörd ut” sa en av dom med en pipig lite röst. ”Vad heter frun?” frågade alfen som tydligen hette Nisse. Jag funderade en stund innan jag kom fram till att det inte kunde skada att denna lilla alf visste mitt namn.
”Jag heter Nessie. Jag har tänk... ” jag funderade lite. Vad skulle vara perfekt ursäkten till att åka iväg? Jag kom på en bra ursäkt ganska snabbt. ”Min pappa har skadat sig. Så jag måste åka hem och träffa honom. Jag behöver lite mat med till resan, som du kanske förstår” förklarade jag i vänlig ton.
”Miss Nessie ska åka? Visst, Miss Nessie ska ha med mat.” så kilade han iväg efter lite mat. Han kom tillbaka med ett stort fat med mat och kakor på. ”Här har Miss Nessie mat” sa han med en tunn röst. Jag tog fram en plastpåse som jag hade haft i fickan och satte ner maten där. den kanske skulle bli lite kladdig, men bättre än inget.
”Jag måste gå nu” sa jag och skyndade mig mot dörren. Innan jag hann ut hörde jag den pipiga rösten ropa: ”Hej då Miss Nessie” och sedan gick jag tillbaka till uppehållsrummet. När klockan blev så mycket att det blev lunch, väntade jag i uppehållsrummet, för jag visste att Mad och Lill skulle komma och leta efter mig.
Precis som jag hade trott, kom Lill och mad för att leta efter mig. Men dom såg mig direkt och sprang fram till mig, jag hade bestämt att jag skulle berätta för dom nu.
Jag går upp till sovsalen utan att se på dem. Dom följer mig misstänktsam efter mig. När jag har stängt dörren efter dem börjar jag berätta.
Jag berättade om hur Seth hade lurat mig om Sarah och om Elena och pappa. Ingen av dom avbröt mig, och jag blev förvånad. Jag hade trott att någon av dem skulle börja fråga eller något sånt, men det gjorde dom inte. När jag hade berättat allt så var det äntligen någon av dem som pratade.
”Den där Sarah, hon verkar inte vara så trevlig” sa Mad och ryst till lite.
”Det var hon inte heller” sa jag sanningsfullt. Nu skulle jag bara berätta om min plan, och kolla om dom höll med mig. ”Jo, det är en annan sak jag inte berättat. Jag har tänkt att jag kanske...” jag visste ju inte vad dom skulle tycka om det här. Tänk om dom tyckte att jag var konstig som tyckte s här?
”Du hade tänkt?” frågade Lill, hon såg väldigt förvånad över att jag inte hade sagt allt på en gång.
”Jo, jag är rädd att Seth ska förråda mig igen...” men mer hann jag inte säga för Lill hade hoppat upp och kramat mig, jag var lite chockad faktiskt.
”Men det kommer han inte. Så du behöver inte” sa Lill medlidande. Förstod hon inte? Jag ville. Men det gjorde hon förstås inte, jag hade ju inte berättat ännu.
”Lill och mad, jag tänker åka till Alice resten av terminen. Jag klarar inte av att ha Seth här. Och så är jag rädd för att någon ska kunna ljuga för mig igen” mina känslor strömmade ut genom min mun. ”Jag känner att jag får det bättre där. Jag kan ju komma tillbaka annars.” avslutade jag. Lill såg inte det minsta förvånad ut, men Mad där i mot hade nästan tappat hakan.
”Så du tänker lämna oss?” frågade hon oroligt. Hur kunde det vara så svårt att förstå? Jag började bli riktigt irriterad på Mad.
”Nja. Ni kommer ju träffa mig då och då” försökte jag säga lugnt. Men Mad verkade hört hur nära jag var på att skrika, så hon sa inget mer. ”Så tycker ni jag ska göra det?” frågade jag försiktigt.
”Om det känns bäst, så ja” sa Lill och gav mig ännu en medlidande blick innan hon sänkte blicken och kollade på Mad. Jag nickade som svar och sedan kom jag på att jag inte visste hur jag skulle komma från Hogwarts till Alice.
”Hur ska jag komma till Alice?” frågade jag dem och Lill var snabbast på att svara.
”Vi säger åt professor McGonagall att du har fått nog och vill åka hem” sade Lill som om det var själklart att vi skulle göra det och gav mig en menande blick. Jag kom inte på något annat, så varför inte?
”Okej, vi går till professor McGonagall” höll jag med. Mad tvekade lite, men sedan ryckte hon på axlarna och vi började gå mot dörren.
När vi hade kommit ända till stora salen efter att letat efter en lärare gav vi upp. Vi visste ju inte vart rektor kontoret låg. Eller jag kom inte ihåg säkert, och om vi skulle hitta dit skulle vi inte kunna lösenordet. Så vi började i stället gå mot uppehållsrummet igen. Men vi hann inte ens halvvägs innan vi stötte på professor Snigelhorn.
”Men varför går tre unga damer runt så här sent?” frågade han och jag kanske inbillade mig, men han lät faktiskt intresserad.
”Jag skulle vilja möte rektorn” sa jag och försökte mig på att små le. Det funkade, han började babbla om hur många gånger han hade stött på elever som visade sig vara genier, och hur dom sedan hade blivit kompisar. Men jag lyssnade knappt. Så småningom började han sakta gå mot, vad jag tror, rektorns kontor. Jag tänkte på vad jag skulle säga till rektorn hela vägen dit.
Mitt i allt var vi framme och Singelhorn mumlade något som jag inte hann höra innan en stor staty hoppade åt sidan och visade en dold trappa. Vi gick upp för trappan och knackade på dörren. Vi hörde ett förvånat ”Kom in” och sedan öppnade Lill dörren och vi gick in.
Professor McGonagall satt bakom ett skriv bord. ”Vad gör ni här?” frågade hon förvånat.
”Jo, Nessie skulle vilja åka hem till Alice ett tag” sa Lill i stället för att jag måste hitta på en ursäkt, jag gav henne en tacksam blick innan jag vände mig mot McGonagall.
”Så du vill åka hem till Alice. Varför, om man får fråga?” frågade McGonagall och hade en konstig glimt i ögat. ”Jag tror att det är bäst om du stannar här” sade hon bestämt. Och mitt inre krossades. Skulle McGonagall svika mig? Nej, det tror jag inte.
”Men det här är viktigt. Och du behöver inte säga till Elena att du släppte i väg Nessie, det blir både bättre för dig och Nessie då. Så om vi har det som en lite hemlighet. Och Nessie bara försvinner?” sa Lill och jag kände hur vi hade vunnit. Lill hade hittat en punkt, McGonagall hade lovat Elena att inte släppa iväg mig. Och Lill hade bara gissat rätt.
”Okej, använd det här flampulvret, så lämnar det inget spår i spisen om att du någonsin for” sa McGonagall. Jag gick fram tog bra mycket sand ur burken som McGonagall höll i och steg in i elden och sade med stark röst: ”Alices hus, Skuggbacka*”


*Skuggbacka= Så heter tomten som Alice bor på!

Azym

superbra!
var de det sista kapitlet?