PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

Efter det Ana berättade kunde Fanny faktiskt förstå varför flera halvgudar velat gå med Lukes arme. Hin tyckte fortfarande att de gjort ett misstag, men hon kunde förstå varför. Gudarna verkade väldigt... självupptagna?
"Asså jag vet inte riktigt... jag har väl min aningar," sa Fanny.
"Men om du får gissa, vem tror du är min mamma?," frågade hon sedan.

"Oj, vad svårt..." sade Ana och skrattade Hon tittade mot alla kvinnliga gudinnors stugor. "Det skulle kunna vara ett par. Men om jag ska gissa så tror jag att du är dotter till typ..." Ana funderade ett tag. Hon trodde inte att Fanny var dotter till Demeter, Hecate eller Iris eftersom dem brukade ha någon sorts magisk förmåga, vilket Fanny inte verkade ha. Afrodite... nja, kanske, men dem brukade vara väldigt extroverta och charmiga. Fanny var charmig nog, men inte på det där Afrodite-viset.
"Athena," sade hon till sist. "Men jag kan ha fel."

"Jag har också gissat på det..," sa Fanny.
"Men liksom jag får väl veta någon gång, det hoppas jag iallafall," fortsatte hon.
"Förövrigt så tänker jag stanna.. Det är som om någon del av mig själv säger åt resten av mig att jag måste stanna, att det är det rätta.," sa hon. Hon ville inte säga att det var en röst som sa det, Ana skulle förmodligen börja undra om hon var helt från vettet. Hon har ju alltid fått höra att röster i huvudet är ett tecken på galenskap.

Ana kastade en blick på Fanny och nickade.
"Gör det som känns rätt," svarade hon. "Om man har en magkänsla så borde man lita på den."
De närmade sig sjukstugan och Ana kom på att My fortfarande var där inne.
"Ska vi kolla om My vaknat upp än?" frågade Ana

"Ja," svarade hon och de gick in i sjukstugan. När de kom in såg Fanny att den var tom. Inte en enda halvgud var därinne. Märkligt.
"Hon är inte kvar här iallafall," sa Fanny och såg sig omkring.

"Vart har hon tagit vägen?" sade Ana fundersamt. Hon såg sig omkring i stugan.
Fanny och Ana gick ut igen och såg sig omkring. Runtomkring dem gick massa kampare runt med allvarliga miner. Det kändes som att alla gick och väntade på en attack, stämningen var tryckt. Hon hörde några sitta i ett hörn och prata tyst. Hon hörde ett namn, Percy Jackson och Labyrinten. Kanske hade en halvgud som hette Percy Jackson gått på uppdrag i labyrinten? Isåfall var han illa ute, Lukes styrkor var extra starka där nere

Fanny ställde sig mitt på en gräsplätt tillsammans med Ana. Stämningen var så tryckte att Fanny var helt säker på att man kunde ta på den. Varför blev det ens såhär?
_____
My
Efter en promenad runt lägret började My leta efter Lana, Fanny och Ana. Hon hade fortfarande inte lyckats lista ut vad det var som pågick, men hon hade sina misstankar, och det verkade inte bra. Efter en stund fick hon syn på Ana och Fanny en bit bort. Hon gick fram till dem.
"Hej på er," sa hon.

Ana tittade upp på My.
"Hej," sade hon dystert. "Vi letade precis efter dig," sade hon.
Sedan tystnade hon i några ögonblick innan hon tog till orda igen.
"My... jag vet inte om någon berättat för dig men... eh, vi har typ dåliga nyheter." Ana berättade om Lukes plan att attackera via labyrinten.

My såg sig sorgset omkring när Ana hade pratat klart. Det var som hon befarat, kriget skulle drabba dem ändå...
"Vi gjorde vårt bästa iallafall..." sa hon i ett försök att vara optimistisk.
"Vad har ni gjort av Lana då?," frågade hon sedan.

Ana och Fanny utbytte roade blickar.
"Vi lämnade henne med Connor," sade Ana och gjorde sedan en grimas. "Asså jag fattar inte vad hon ser i honom! Hon är så söt och snäll och han är så... stökig" Hon gjorde en min.