Lupple Och SagaG

- okej, sa hon.
hon tog fram mobbilen och skikade ett sms till Oskar kan du träfa mig vid kosken?
efter några sekunder fik hon svar ja.
hon gick ditt.

Han log svagt och följde henne med blicken medan han själv gick ut och väl utanför, vid skogsbrynet skiftade han form.
" Jag behöver två stycken som följer henne, så allt går bra."Sa han och skickade sedan iväg två stycken vargar fast i människoform.

Hon kom fram och såg att Oskar kom ditt.
- hej, sa han.
- hej jag har något jag måste säga, sa hon.
- vad hur snygg jag är eller, frågade han.
- nej inte jag gör slut, sa hon.

Joshua försökte få alla i flocken att förstå att de inte borde vara här, att de inte behövde det och att de absolut inte behövde följa efter honom överallt. Det var ingen som verkade se detta som rimligt.
De alla var fast beslutna om att stanna och Joshua insåg att han slogs en oövervinnelig fajt. Detta fick honom att släppa det hela och helt enkelt gilla läget.

- du får inte göra slut med mig, sa Oskar med en arg ton. Hon blev lite rädd av han nedrasa ton så hon backade ett steg.
- det får jag visst, sa hon. Han gick närmare henne och försökte kyssa henne men hon puttade til honom. Han blev arg på henne och örfilade henne hårt.
Hon började gråta för det gjorde riktigt ont.

De som blivit tilldelade att följa henne, en av dem var John rörde sig smidigt närmare när tonen blev argare och högre.
Men de hann inte reagera fören örfilen kom och träffade henne.
Ganska snart var de framme, John greppade tag om henne och drog henne varsamt bakåt medan den andra tog sig fram till Oskar och knuffade honom hårt.
"Slå tjejer, det är tufft. " Sa han sarkastiskt och spände blicken i honom.

- lägg er inte i jag gör vad jag vill med henne, sa Oskar.
Hon var förvånad över att dessa killar kom dom måste var från Joshuas flock tänkte hon.

Killen som stod vid honom skrattade till och skakade på huvudet.
"Vad du vill? Min vän. Du kan aldrig göra vad du vill med någon annan och det lilla du kunde göra har du nu förlorat tillstånd till. Bruden dumpade dig. Gå iväg om du är smart nog." Sa han och flinade.

John studerade henne och torkade hennes tårar försiktigt, vänskapligt.
" Gå till Joshua. Han är vid ditt hus. " Viskade han och såg på henne.

- ja tack för hjälpen, sa hon.
Hon började gå mot huset.
Oskar såg att hon gick så han tänkte följa efter henne för han var inte klar en.

Markus som den andre hette som var där greppade tag om Oskars arm och stoppade honom.
" Vi kommer se så mycket mer av varandra." Sa han flinande.
" Så lägger du så mycket som ett finger på henne har du problem. Hon är familj." Sa han och knuffade hårt till honom,och såg honom snubbla till och falla till marken.

Joshua vandrade rastlöst runt i skogen tills han såg henne och sprang ganska snabbt fram till henne som varg.
Glad över att det fanns en buske som dolde honom men när hon såg tårarna och det röda märket på kinden(?) blev han genast ilsken och orolig. Snabbt skiftade han till människa och drog in henne i sin famn.