PRS Lupple och Ginerva2003

" här ta asken så du har någonstans att förvara halsbandet" sa han.
" jag måste gå men ring mig om det händer någon och ta det försiktigt på festen." sa han.
sedan sprang han iväg han visste att hon inte hade hans nummer men i asken låg en till sak en lapp med hans numer.

"Förvara det? Jag tänkte aldrig ta av mig det. "Viskade hon lågt, men tog emot asken och pressade den mot sig och såg på honom.
" Okej." Sa hon, men tänkte precis säga att hon inte hade hans nummer när han redan börjat springa bort.
Hon suckade lågt och slog sig ned vid huset igen. Öppnades asken och såg lappen och såg hans nummer stå skrivet.
Hon bet sig lyckligt i läppen.
"Nu har jag ditt nummer." Viskade hon för sig själv och la ned det i asken igen och stängde den sakta.

han var så glad för att han hade get halspandet till henne och att hon hade han nummer.

Hon satt kvar i solen tills det var dags för henne att äta och sedan göra sig i ordning för festen.
Hon åt middagen och berättade om festen, ännu en gång. Hennes föräldrar var inte speciellt glada över att hon skulle gå men de tänkte inte heller förbjuda det- de gav henne bara en hel del regler att tänka på.
Hon var lite road över att Adrian hade gjort samma sak.
Hon lovade även dem att vara försiktigt, att inte dricka och liknande.
När de väl var nöjda så gick hon upp till sitt rum.
Tvättade av sitt ansikte, drog på sig en morgonrock och satte sig för att sminka sig.
Fixa håret och sedan besluta vilka kläder hon skulle ha.
Hon valde ganska snart en väldigt fin klänning med klackskor till och sedan var det dags och hon begav sig till festen.

När hon väl kom dit var den redan i full gång, hon klev in i huset och stirrade på all alkohol som fanns och greppade tag om halsbandet. Detta var kanske inte en bra idé.
Hon glömde dock den tanken när tjejerna som de ätit lunch med hittade henne och drog med henne bort till sig och de började ganska snart prata om allt och ingenting. Hon kände sig som en i gänget.

Timmarna gick och vad hon mindes så hade hon bara druckit vatten men allt var väldigt snurrigt, och hon mådde verkligen inte bra.
Hon kunde inte förstå, vad som hade hänt.
Hon staplade ut genom dörren och försökte nå sin telefon när Leon helt plötsligt var vid hennes sida, med armarna omkring henne.
Det var oerhört obehagligt och hans händer var verkligen på alla fel platser.
Efter mycket om och men hade och i alla fall lyckats ringa upp Adrian samtidigt som hon försökte ta sig loss från Leon.

han hörde hur hans mobil ringde och svarade.
¨" hej" sa han

Hon hade inte riktigt möjlighet att ha telefonen vid örat men hoppades att samtalet skulle gå fram.
"Snälla släpp." Bad hon och lyckades ta sig loss och få upp telefonen vid örat.
"Kan du hjälpa mig?" Viskade hon snyftande mot telefonen och började gå åt något håll för att komma långt bort från Leon.
Som låg i gräset, hon visste inte riktigt hur och svor efter henne.
"Jag vet inte vad som hände. " Mumlade hon otydligt och vinglade till så även hon hamnade på gräset.

" jag kommer direkt" sa han och la på.
om någon hade skadat henne skulle den personen få ongra sig tänkte han.
han var framme där välldigt fort och hittade henne.

Hon stirrade på telefonen som numera var svart, la undan den i gräset för att försöka komma upp på benen igen och tittade upp egentligen omedvetet och såg Adrian.
Hon snyftade till, men lättnaden av att se honom var enorm.
"Förlåt jag. "Viskade hon.
" Drack bara vatten. Jag förstår inte varför allt är så snurrigt. " Viskade hon med tårarna rullandes ned för kinderna.

Han var upp henne i sin famn.
” det är okej allt kommer bli bra” sa han lugnt.
Han kände att hon doftade alkohol så något mer en vatten hade hon druckit.

Hon lyckades få tag på sin mobil och tänkte göra ytterligare ett försök att resa sig när hon plötsligt var i hans famn.
Hon la armarna lite klumpigt om hans hals.
"Förlåt jag måste ha väckt dig." Viskade hon tyst.
Slöt ögonen hårt för att slippa se allt suddigt och hoppades att snurrandet skulle sluta men det gjorde det absolut inte.
"Jag tänkte mycket. " Viskade hon, kändes viktigt att berätta att hon hade hållit vad hon hade lovat i alla fall så långt som hon mindes.
Vad hade hänt? Vad var den där svarta delen av henne minne?