Flowers in the dark [PRS]

Helt ärligt kan Hayley inte riktigt undgå att skratta åt sig själv, hur hon från ingenstans burit upp det stora molnet och släpat med honom till soffan. Nu hade det inte varit en sådan lång bit, lyckligtvis, men ändå. Hon är faktiskt lite imponerad av sig själv, bullen är trots allt väldigt mycket vikt, precis som den stora, yviga, fyrbenta formen. Nu i efterhand ångrar hon sig faktiskt inte, det hade helt klart varit värt tyngden. Hennes kropp är betydligt mer bekväm nersjunken i soffan än sittandes på det svala, hårda golvet. Så hon stryker en hand genom det blonda, långa håret, innan hon lutar tillbaka huvudet för att andas ut. Hon är fortfarande inte riktigt van vid tyngden av barnet inne i magen på henne, och varje dag är det lika jobbigt att ta sig upp. Nu kan hon lika gärna stanna där i soffan resten av kvällen, så att hon inte behöver ta sig upp för trapporna till sovrummet. Men det är nog inte vara något Yoasu skulle vilja. Blicken som tidigare varit fäst på taket glider över rummet, för att slutligen landa på den tre år äldre. De mörka ögonen som vilar på henne är stora, alldeles glansiga och söta. Han är bedårande, den viftande svansen hjälper inte direkt. Ögonkontakten känns varm och välkomnande, leder till att hennes hand glider upp mot det lurviga ansiktet, och börjar klia honom bakom öronen. Yaosu har trots allt berättat att han uppskattar den beröringen. Mycket mysigt. De mjuka kyssarna på ansiktet får ett leende att spricka fram över ansiktet, och armarna slingrar sig om honom. Efter att ha fått en hel drös med kyssar över sig, bestämmer hon sig för att det är hans tur nu. Så hon höjer lite på huvudet, bara för att först lämna en kyss på den lilla nosen, sedan fortsätter de över hela ansiktet. Puss, puss, puss.

Mysigt, allting var för tillfället så otroligt jävla mysigt. Att saker och ting hela tiden verkade gå i vågor gjorde inte riktigt någonting, inte när det i slutändan ledde till gosiga stunder som denna. Yaosu kände sig både trygg och bekväm i den yngre flickans famn, lite som om hon var hans hem. Lägenheten spelade inte lika stor roll för honom längre, hade inte samma betydelse som den haft innan. För allt som betydde någonting var Hayley, hur klyschigt nu det må ha verkat.
Kyssarna över de lurviga kinderna fick tjugoettåringen att rodna svagt. Nu gick det troligen inte att urskilja, men det var trots allt så det låg till. Som det stora fån han var försökte han le, vilket förmodligen bara såg skrämmande ut. Tänderna var vassa som knivar och det såg verkligen uteslutande ut som om han blottade dem. Inte på ett bra sätt, utan på ett dåligt sätt, även om det verkligen inte var så han menade det hela. Dumma Yaosu. Just därför lär han överläppen glida tillbaka, bara för att vila huvudet mot en av de smala axlarna istället. Ett litet knorrande ljud rymde honom återigen, lite som på beställning.
”Yikes, inte ens jag och Joshua håller på sådär..” Dörren in till lägenheten hade ljudlöst glidit upp och Zihao tassade in i vardagsrummet. Med sig hade han några matkassar, tillsammans med en stor låda som han balanserade på en av armarna. Självklart, självklart skulle han komma just där och då och förstöra allt. Kanske inte allt, men han förstörde den mysiga stämningen. Inte ens regnet som slog mot rutorna och TV:n som hördes i bakgrunden kunde rädda det hela. Förbaskat.
”Alltså, när ska ni ligga med varandra? Eller ännu bättre, erkänna att ni gillar den andre?” Fortsatte den yngre Huaze brodern och började ställa undan det han handlar i kylskåpet. På senare dagar hade han börjat se mer och mer sliten ut, med ögon som ständigt var djupt gula, missfärgade, vassa tänder och kloliknande naglar. Egentligen var det väldigt synd om honom, men det var det sista Yaosu tänkte på där och då.

Hayley skulle kunna banka handen i bordet så fort hon hör den där gnagande rösten sippra in i öronen. Inte för att hon fortfarande avskyr den mellersta Huaze brodern, nej den ilskan har faktiskt lugnat ner sig en aning. Utan mer för att hon bara ville va med mannen bredvid henne för närvarande. Hade lika gärna kunnat vara hennes bästa vän som kommit in och hon skulle ändå ha blivit lika frustrerad… okej, kanske inte riktigt lika frustrerad, men nästan. Hur som helst spelar det ingen roll vem det varit som klampat in i lägenheten, allt hon ville för stunden var att sitta i lugn och ro , ensam med personen hon funnit sig falla för. Därför är det inte en särskilt trevlig, välkomnande blick som hon skickar till Zihao. Alls.
”Du kunde ha knackat.” Muttrar hon och lutar sig försiktigt bort från den äldsta av de tre. Hon vet inte riktigt hur hon ska bete sig för närvarande. De har förvisso inte haft några problem med att gosa med varandra framför ögonen på nittonåringen innan, men det känns lite annorlunda nu. Nu när de faktiskt berättat att de gillar varandra, och faktiskt delat sin första kyss. Hon brukar aldrig vara särskilt kinkig när det kommer till liknande saker, men det här kan leda till ett förhållande.. förhoppningsvis, och hon vill inte att det ska bli en osäker grund. Hon vet ju inte om Yaosu vill berätta eller ej, och just där och då har han svårt att klargöra det för henne.
”Och du absolut ingenting med att göra.” Hayley lämnar en sista kyss på toppen av den äldres huvud medan den mellersta står med ryggen mot. Sen gör hon ett tappert försök i att ställa sig upp, vilket. Hon faktiskt lyckas med på första försöket. Herregud, imponerande. När hon står på fötter tassar hon fram till köket för att kolla i påsarna. Jodå, hon är visso sugen på chokladpudding. Men det är okej, hon äter trots allt för två, och hennes kropp verkar inte påverkas överhuvudtaget av vad hon äter. Även om hon proppar i sig mat. ”Har du choklad?”

“Kanske inte”, svarade Zihao dröjande och drog några fingrar genom de svarta lockarna. ”Men tror du verkligen att jag bryr mig? För jag gör verkligen inte det, bryr mig alltså”, fortsatte han och rynkade på ögonbrynen när den ett år yngre flickan började sticka ner näsan bland påsarna. Varför i helskotta skulle han ha köpt choklad? På senare tid hade den söta godsaken bara ställt till det för honom, lite som om han plötsligt gått och blivit allergisk. Han visste även att Yaosu också började må dåligt om han åt av det, så det hade väl någonting med en vargs metabolism att göra? Nittonåringen masserade försiktigt sina dunkande tinningar innan han rätade på sig och fortsatte ställa in saker i både kylen och frysen.
”Nej, det gjorde jag inte”, konstaterade han efter en lång stunds tystnad. ”Inte för att vara dryg!” Fortsatte han genast därefter och spärrade upp ögonen. ”Utan mer för att varken jag eller din inte-så-hemliga-kärlek inte mår bra av det”, förklarade han och började istället packa upp de torra varorna. Yaosu förstod vad den yngre brodern menade, även om han innerligt hoppats på att han kanske ändå köpt lite choklad åt Hayley. Det verkade vara en av de godsakerna hon aldrig fick nog av, och det var bara bra att hon fick i sig lite extra med energi. Sedan att han personligen inte mådde bra av att äta choklad ingick liksom inte i ekvationen.
Tjugoettåringen sträckte på sig och tog ett litet skutt ner från soffan för att lydigt krypa efter artonåringen. På vägen mot köket passerade han Chuchu, som låg och sussade intill en halvt massiv krukväxt. Hon verkade inte ha något problem med deras nyfunna relation, så det var ju i alla fall bra. Försiktigt gled han fram mellan de fyra olika benen som stod i vägen innan han tvingade in huvudet under en av Hayleys händer. Zihao var så labil vid det laget att ingen kunde förutse vad som skulle kunna hända. Hellre ta det säkra före det osäkra, det var då ett som var säkert.
”Ingenting kommer hända, Yaosu”, muttrade den mellersta Huaze brodern och slängde en mörk blick mot sin äldre bror. ”Jag lovar att inte äta upp din flickvän eller hennes och Isaacs ofödda barn..”

”Då kanske du inte ska fråga?” Muttrar den artonåriga flickan med de välplockade ögonbrynen rynkade i pannan. Hon må ha börjat tycka om den ett år äldre lite mer den senaste tiden, men ibland går han henne på nerverna. Något han säger kan göra henne mer upprörd än om någon annan säger det, helt enkelt. Men det går väl inte riktigt att komma undan. Han har varit snällare, troligen pågrund av den växande magen.. och hon uppskattar verkligen det. Samtidigt ser hon deras lilla fejd som lite roligare nu, för de båda två vet väl vid det här laget att den andre inte avskyr en, eller hur? Jo, Hayley tror iallafall det. ”Någon gång när du frågar kanske vi delar med oss och du ångrar dig.” Hmm, det skulle vara lite roligt. Att lite för mycket slipper ut ur munnen och det kanske vinner ett inte så uppskattande ansiktsuttryck från Zihaos sida. Hur som helst sjunker axlarna lite av besvikelse, samtidigt som hon putar med underläppen. Graviditeten har gjort henne mer krävande efter choklad, kanske det är bra om hon försöker sluta med det.
”Juste..” Det slår henne inte förrän då att hon antagligen smakat lite choklad under kyssarna. Fan. Hade det gjort Yaosu illamående? Åh vilken svår sits.. hon blir nästan lite förnärmad över att tanken inte slagit henne innan, men han hade ju inte sagt någonting, och det hade verkligen verkat som att allt varit okej. Inte någon trevlig första kyss om flickan man delar den med har smaken av en sötsak man inte tycker om. ”Du borde ha påmint mig om det!” Påpekar hon och vänder blicken mot den äldsta Huaze brodern. Nu beskyller hon honom inte, verkligen inte, utan mer skämtar lite om det. Trots att hon känner sig rätt dålig över det. Fingrarna glider över pälsen på honom, innan blicken glider tillbaka upp mot Zihao. Nu när hon lägger lite extra tanke på det ser han verkligen förskräcklig ut. Sliten, likblek med mörka ringar under ögonen. Förståeligt att han inte tänkte på choklad åt henne.
”Ska jag fixa te till dig?” Hon kan visst vara snäll.

Choklad var egentligen ingenting Yaosu tyckte direkt illa om, utan det var mest att hans mage totalt avskydde det. Men både smaken och doften var ändå ganska trevlig och ingenting han skydde. Inte alls faktiskt, vilket var den största anledningen till att han inte känt något behov av att påminna Hayley. Plus det så hade hennes läppar smakar otroligt fint, och därmed fanns det inget problem att tala om. Han sneglade upp mot henne en stund innan han riktade blicken mot ett annat håll. Att hon ens trodde att hon gjort någonting fel fick honom att känna sig illa till mods. För hon hade inte gjort något fel med att kyssa honom trots att läpparna smakade lätt av choklad.
”Te? Till mig? Gå och lägg dig, blondie..den där magen ser tillräckligt tung ut bara när du står och inte gör någonting”, svarade Zihao och stängde igen skåpet han nyss öppnat. ”Och Yaosu, det är någon som vankar fram och tillbaka framför trappan utanför lobbyn”, fortsatte han och snappade åt sig en påse med chips, som han öppnade samtidigt som den lätt ostadiga kroppen damp ner i soffan. ”Schas, jag kommer inte äta upp din flickvän.” Varför lät det där inte ens så dåligt? Det var ju menat som en förolämpning, eller åtminstone någonting i den stilen..men det kändes trots det bra att höra de där orden. För bra. Tjugoettåringen ruskade på sig och såsade sig fram mot vardagsrummet, där nittonåringen tydligen funnit guldkedjan. Den hängde nu över ryggen på soffan, från en av de bleka händerna. Dumma Zihao.
Efter att ha slitit åt sig halsbandet, hastade den äldsta ungdomen iväg mot sovrummet. Dörren stod som tur var på glänt och han hann med nöd och näppe skjuta igen den efter sig innan ett flämtande rymde honom. Någon minut eller så senare rätade han på sig, öppnade dörrarna in till garderoben och valde ut några vardagliga kläder. Samma sak som han brukade bära - en vit skjorta och svarta kostymbyxor. Tråkig? Det var nästan hans motto.
”Vadå någon som vandrar omkring framför lobbyn?” Undrade Yaosu, som gått tillbaka ut i vardagsrummet. Han fiskade flyktigt upp de trasiga kläderna från innan från det glänsande golvet och rörde sig mot köket, där han sedan slängde dem. Därefter sträckte han på sig och öppnade ett av de högst belägna skåpen, bara för att ta fram en förpackning med chokladpudding. Alltså en såndär med pulver i, inte färdiggjord. Förhoppningsvis dög det.
”Vill du fortfarande ha eller ska jag bara ställa den här tillsvidare?” Frågade han och drog lätt på en av mungiporna.
”Hallå, vill du ha något svar om det där andra eller inte? Det är en man i medelåldern med solglasögon och kostym..han ser väldigt suspekt ut, det är ett som är säkert”, avbröt Zihao och tuggade högljutt på en näve potatischips.

Blicken som den tre år äldre skickar Hayley räcker för att skuldkänslorna ska sjunka åtminstone lite grann. Han får helt enkelt skylla sig själv om han ogillat smaken, däremot verkar det inte riktigt som det. Lyckligtvis. Hur som helst hade kan kunnat dra sig undan, så hon tänker inte slagga och oroa sig över det där. Nope. Det finns annat att tänka på, som tillexempel faktumet att Blondie fortfarande verkar vara Zihaos favoritsmeknamn för henne. I början hade hon verkligen irriterat sig på det hela, men med tiden har det blivit allt mer vardagligt. Nu mera blir hon förvånad om han inte kallar henne för det varje gång de möts. Ändå blänger hon på honom ett tag under tystnad, fortfarande med putande underläpp.
”Jag hade tänkt fixa till mig själv iallafall, dumbom.” Svarar hon, och börjar tappa upp liten vatten i tekokaren. Hon häller upp extra mycket så att det räcker till alla tre, trots att alla kanske inte riktigt vill ha det. Hon vill det åtminstone, och att vara lite snäll samtidigt skadar inte. Med armarna slingrade om den större magen börjar hon röra sig mot soffan, där den ett år äldre slagit sig ner. Han ser helt mörbultad ut, och hon måste bita hårt i underläppen för att inte ställa någon dum fråga. Det verkar som att hennes.. pojkvän? Hur hon ska beskriva sin relation med Yaosu är än så länge lite oklart, men hon gillar hur det låter. Det verkar som att Yaosu iallafall kommer behöva gå ner till lobbyn, och även om hon skulle vilja följa med skulle hon aldrig klara av fler steg för närvarande. Ansiktet lyser upp när hon ser förpackningen med chokladpudding. Underlig? Definitivt. Men sån är hon. Återigen ställer hon sig upp från soffan med en lätt grimas, och rör sig tillbaka till köket. ”Åh jag älskar dig, tack så mycket!” Jaha. Hon har kunnat säga så till folk flera gånger, oftast kommer det bara rent naturligt som ett tack, men nu är det ju sant… hon menar det verkligen, men förhoppningsvis hörs inte det på tonfallet. Riktigt dåligt tillfälle att säga det på.

Jag älskar dig. Båda Huaze brodern hajade genast till när de tre slå orden lämnade Hayleys läppar. Yaosu då han genast började överanalysera det hela och Zihao då han visste att den äldre brodern skulle göra just detta. Tjugoettåringens min hade fallit lätt på glänt och han stirrade blankt ner mot den tre år yngre flickan. Orden slog fortfarande omkring hejvilt där bakom pannbenet och fortsatte eka trots att han försökte stänga dem ute. Hon hade säkert inte menat det där. Visst att hon kunde vara attraherad av den äldre och tycka om honom, men älska? Av någon anledning kändes det inte som det, även om tonfallet förvisso talade för något annat. Däremot kunde han inte analysera till den punkten, i alla fall inte just där och då.
”Det är ingenting att tacka för..” började Yaosu lätt stammandes och blinkade några gånger, försökte få bort det där smärtande uttrycket från det annars fina ansiktet. ”Jag vet ju att du gillar chokladpudding, så jag har köpt nya förpackningar varje gång jag haft chansen”, fortsatte han och harklade sig. ”Jag kommer tillbaka alldeles strax..försök att inte ta död på varandra.” Den äldre log smått mot Hayley innan han rörde sig bort mot hallen, där både jacka och skor åkte på inom loppet av några sekunder. Sedan dröjde det inte länge förrän ytterdörren öppnades för att sedan stängas.
”Wow, du fuckade verkligen upp”, påpekade Zihao borta från sitt hörn i soffan. Nittonåringens ögonbryn var höjda och naglarna skrapade frånvarande över det grova tyget som sträckte sig över kuddarna han satt på. Det svarta håret såg livlöst ut och luggen hängde ner i de gula ögonen. Han hade vänt sig bort mot köket, stirrade intensivt bort mot blondinen och hennes älskade låda med chokladpudding.
”Du förstår..Yaosu hör inte de där orden ofta och han har aldrig tagit lätt på dem..men där kommer du och slänger ur dig dem över en sådan småsak? Han tror säkert att du säger så till alla som ger dig chokladpudding”, sade den ett år äldre ungdomen och ryckte på axlarna. ”Så..bra jobbat, antar jag?” Dryg? Jo, han var förfärligt elak. Dock kunde han inte styra över det. Humöret var nuförtiden hemskt dygnet runt och allting kändes bara allmänt pissigt. Var det en ursäkt? Nej, men det var i alla fall någon typ av förklaring, även om den inte rättfärdigade någonting.
”Jag ändrade mig förresten, tar gärna en kopp med te. Min hals tar kål på mig..”

Och så gör hon bort sig än en gång. Hayley får lust att banka huvudet i golvet för hur förbaskat korkad hon är. Hon själv har inte direkt någon bakgrund till uttrycket. Hennes föräldrar sa det aldrig, och de visade inte någon som helst kärlek, och under ungdomens tid på Ilvermorny hade flera slängt ut sig det från ingenstans, så hon hoppade snabbt på och gjorde detsamma. Munnen faller lätt på glänt medan de nu gigantiska ögonen försöker att tyda ansiktsuttrycket på den tre år äldre mannen. Lycklig är han då inte. Fan. Hon försöker att få ut orden, men de har liksom fastnat i halsgropen på henne. Hon vill berätta att det faktiskt betyder något när det gäller honom, att hon är genuin.. men hon vågar inte. Bland annat för att Zihao sitter och glor på dem som att det vore en biosalong, men också för att hon inte riktigt kan medge det för sig själv. Att hon fallit så förbaskat hårt för någon, och bara gör bort sig. Artonåringen följer honom med blicken när han rör sig ut ur lägenheten.
”Jo, jag fuckade verkligen upp.” Noterar hon för sig själv, och ställer ner asken med chokladpudding på diskbänken. Hon vet att det varit dåligt gjort, att hon borde ha tänkt sig för. Än en gång har munnen gått per automatik och förstört allt. Hon vet det själv, det är ingenting som den ett år äldre behöver trycka i ansiktet på henne. Öronen blockar upp den dryga tonen, hur avskyvärt elak han kan vara. Det får blicken att glida upp från tomma intet till filuren i soffan. Och en trevlig blick är det då inte. ”Jag ändrade mig också, du kan fixa ditt te själv.” Hon slår av vattenkokaren, och bestämmer sig för att hon då inte vill ha hans sällskap. Någons sällskap faktiskt. Så istället rör hon på benen igen, och går in i sitt rum för att stänga dörren efter sig. Hon behöver nog vara själv. Så kan tankarna bli elaka mot Hayley själv, för det förtjänar hon just nu. Chokladpuddingen kan dra åt helvete.

Hur länge var Yaosu ens ute? Helt ärligt tappade han räkningen och när han återvände tillbaka in i lägenheten, hade det mörknat utomhus och hela kroppen var alldeles fuktig. Kläderna var genomdränkta, luggen klistrade sig mot pannan och han skakade nästan av kylan. Fan, han önskade verkligen att han stängt ner den delen av företaget, alltså dess svarta marknad. Fadern hade visserligen dragit igång det hela i sin ungdom, men dennes son hade väl ändå kunnat slå igen allt? Eller? Han var ju faktiskt VD för hela skiten, så varför inte? Svaret på den frågan var egentligen ganska uppenbar, men för en gångs skull ville han åtminstone ge sig chansen att drömma om den möjligheten.
Efter att ha snörat upp skorna, tagit av sig jackan och ställt, samt hängt, allting på sin plats, rörde han sig tillbaka mot vardagsrummet. Känslorna som brakar lös inom honom förut hade lagt sig en gnutta. Inte känslorna han hade för Hayley, naturligtvis inte, utan det som han känt när de där tre orden sluppit ur henne. Det gjorde fortfarande ont och gnagde något alldeles förskräckligt inom honom, däremot var det ingen idé att analysera det där mer - det ledde liksom ingenstans.
”Vart är Hayley?” Frågade tjugoettåringen efter att ha låtit blicken glida från vardagsrummet mot köket. Chuchu låg fortfarande och sussade sött intill en av krukväxterna och Zihao verkade ha ätit upp alla chips i påsen som låg bredvid honom på soffan.
”Hon gick in på..erat rum”, svarade den yngre brodern med en axelryckning och slet de gula ögonen från TV:n. ”Åh, hon är arg på mig och tog tillbaka sitt erbjudande att göra te åt mig..du kan hälsa henne att jag var väldigt snäll som inte slet strupen av henne”, fortsatte han och slickade sig högljutt om fingrarna.
”Ursäkta?” Yaosu knep ihop läpparna och ställde sig framför nittonåringen, så att han blockerade programmet som för tillfället spelade.
”Vadå? Hon var lika dryg som mig! Och gud, ibland driver hon mig verkligen till vansinne”, började Zihao, som om det inte var något konstigt alls med det där.
”Du”, morrade den äldre Huaze brodern och slet tag i de svarta lockarna. ”Om du ens lägger så mycket som ett finger på Hayley..” De mörka ögonen hade smalnat en hel del och blivit lätt mordiska, precis på samma sätt som den andres blivit stora som tefat.
”Aj, jag har ju lovat att inte göra illa henne! Varför skulle jag ens göra det? Hon är gravid, jag bryr mig också om hennes välmående..för det mesta”, ylade nittonåringen och kved till när kroppen slog i marken, efter att Yaosu bokstavligen drämt honom mot den närmsta väggen. ”S-slog jag till en öm nerv eller? Är det därför du blev så sårad innan? För att du verkligen älskar henne?” Undrade han kraxandes och hostade till. Okej, det hade gått lite överstyr.
”Ja, det gör jag, okej?” Rösten var gäll och tårarna letade sig snart nerför de bleka kinderna. ”Jag älskar henne..älskar..”