Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon såg på honom och åt under tysntnad men for upp och sprang upp och svalde.
"Jag ser inte vad det var!" Hon vände sig om och såg på de andra.
"Sam kan du se något?"

"Man överbord!", ropade Ethan som hade lagt märke till någon som förtvivlat kämpade för livet för att hålla sig ovanför vattenytan med hjälp av en stock människan lyckats greppa tag i. John beordrade de andra att sänka en stege och rep för att hjälpa personen upp på skeppet. Ethan och de andra gjorde som de blev tillsagda och rusade för att hämta redskapen. John luted sig över kanten för att ha blicken på personen, han ville inte tappa henom. De firade ner stegen med rep och tillsammans såg de till att personen klamrade fast i stegen för att sedan dra henom upp på däck.

Hon spang och hämtade rena kläder och en flaska med rom och såg oroad ut.
"Så jag ska hjälpa till." Hon såg sedan på John och ladde huvudet på sned.
"Ska jag hämta något att äta till honom?"

Den unge mannen verkade vara närmare 20 års åldern och var dyngblöt av vattnet som han varit i. Han darrade av kölden och höll sig om armarna samtidigt som han stod böjd framåt eftersom att han fryste så. "Här.", sa Ethan och drog åt sig något som liknade en filat och placerade den över hans axlar. Pojken nickade och försökte kväva fram ett tack, men ingen röst kom ut ur hans mun, han darrade alldeles för mycket. "Han måste få värme.", konstaterade John och ledde de till nedre plan för att låta honom vila inne i Kaptenens kammare. Där var ljusen tända vilket fick rummet att verka lite varmare än uppe på däck. "Här, sätt dig vid bordet.", sa John och visade med händerna att han kunde slå sig ner i stolen vid bordet. Han vinkade åt några andra att hämta något varmt att äta. "tack, Kiliah, var snäll häll upp romen åt vår gäst."

Hon kom efter och hon lade undan kläderna och hällde upp romen och ställde glaset intill mannen och log svagt. Gick fram och såg på honom.
"Kan du ta av dig kläderna? Jag menar kan du ta av dem så vi kan få dig varm. Du vlir inte varmare genom att sitta i blöta kläder." Hon sg på högen och log.
"Du får långa av mig och det blir bra väl?" Hon såg på John.
"Ska hämta mat bara kommer snart."

När Kiliah hade frågat honom att ta av sig det blöta nickade han och huttrade igen. När Kiliah hade gått hjälpte Ethan honom av med kläderna för att komma i de torra. På en stol lade Ethan ner de blöta kläderna. "Sådär, det kanske känns bättre nu?", sa han och pojken nickade. John drog ut en stol bredvid pojken och slog sig ner bredvid honom. Han lutade en arm över bordet och försökte att möta hans blick. Han kollade utforskande på honom. "Vill du berätta för oss vad du heter?". Pojken darrade ännu av kylan. "Francis. Francis den andra.". John backade undan. "Francis? Är din far.. Francis- piraten?". Han tittade på Ethan och svalde. Hade de just plockat upp hans son? Francis nickade. "Jag brukar kallas för Frank.". John nickade långsamt och såg ut att tänka efter. Det här var illa. Vad skulle hända nu? Han såg på Ethan igen som också hade skräcken i ögonen. Var det slutet för de nu? "Hur tusan har du hamnat här, pojk?", sa Ethan och kollade på pojken. Men då tuppade han av och föll mot ryggstödet. "Han svimmade.", konstaterade John och kände med baksidan av sin hand på hans panna.

Killiah kom tillbaka med mat och sin fäll och såg på dem.
"Svimmade han?" Hon gick fram och ställde ner skålen och lade fällen om hans axlar och gned sina händer om hans för att få upp värmen. Hon tog upp dem och andades försiktigt för att värma dem.
"Stakars pojk." Viskade hon,

Han vaknade strax till igen med ett ryck. Förmodligen hade han glömt var han var. Han backade undan så att stolen vacklade till. Han såg på Kiliah och drog åt sig handen som hon försökt värma med sina. Han flämtade. "Såja, du är trygg här.", sa Ethan men hörde osäkerheten i rösten. Han var fortfarande i tankarna att processa vem pojken var. Han kikade på John som verkade försjunkit i tankar. "Kapten?", sa Ethan för att försöka få honom till att säga något. "Ehm..", började han och vaknade sakta upp ur tankarna. "Det.. eller jag menar..". Han pausade igen och flackade med blicken. "Ät upp, pojk, Frank menar jag. Jag kommer snart tillbaka. Kiliah ser efter dig.".
Han tittade menande på Kiliah och gick med Ethan från kammaren.

Hon log mjukt mot Frank och släppte hans hand.
"Jag ville bara värma dig. Du är iskall." Hon log och visade två tofflor i päls.
"Från mitt hemland. De är varma." Hon räckte över dem och lade huvudet på sned och iakttog honom med en nyfiken blick.
"Det är en gryta med grönsaker, kött och äpplen. Det är gott, nyttigt och du kommer älska det."

"Tack.", sa han med en låg stämma då hon erbjöd honom tofflorna. Han trädde de över sina fötter på ett klumpigt, tafatt sätt, så pass att han var nära att tappa de ur sitt grepp. "Jag är visst kall än.", sa han och satte sig tillrätta på stolen. "Ska inte du äta?", frågade han henne sedan då hon bjudit honom på maten. Han klara blick sökte sig över Kiliah. Han lade märke till hennes skönhet och blev genast generad. Han sänkte blicken och smakade istället av maten. "Det är gott. Tack", sa han igen och svalde av den varma maten.
"Säg mig, var är jag någonstans? Vilken flagg är det jag åker under? Är ni pirater?"