PRS Medi & Vidomina

Alice gick efter med tunga steg och såg upp på Sherman och sedan satte sig i stolen och lutade sig tillbaka och läppen darrade kraftigt och hon lade upp händerna på armstöden och snart vitnade knogarna.
Hon var nära på att skrika av ren panik och hon spänner käken
"Kommer det göra ont?"

Jules gick fram till henne. "Sherman vänta." Han hade sett hur orolig hon var och lade en hand på hennes. "Hej, andas, vännen. Det är ingen fara.". Caspian såg osäker ut och tittade åt Alice håll och sedan tillbaka på Sherman.
Jules satte sig ner på huk så att han fick titta upp mot Alice. "Det tar inte lång tid det här. Är du okej?". Han såg djupt in i hennes ögon. Sherman muttrade något och hade gått fram till sitt bord för att plocka fram verktygen ur samma väska han hade haft på tidigare undersökningar.

Hon tjippade efter andan innan hon snart började hon dra djupare och öppnade ögonen och såg på honom och tog hans hand med båda.
"Lovar du det?" Hon såg på Caspian och kände någon slags oro. Hon lade märke till banden på stolen och satte sig rakt upp och reste sig.
"Jag har ångrat mig. Jag kan ta mig hem till ytan igen.'

Jules gick efter henne. "Såja. Kom tillbaka, det tar bara längre tid ifall du inte samarbetar, Alice. Jag och Caspian är med dig. Sherman med.". Han gav Sherman en blick, men han verkade inte lyssna. Han visade inget intresse av samtal. Jules ledde henne tillbaka till stolen.
När Jules hade satt ner Alice på stolen igen vände sig Sherman åt deras håll och gick fram med en apparat som verkade ha något slags penselliknande fransar i ena änden.
Sherman greppade tag i Alices handled och drog den till sig. Sedan, med apparaten, drog han den längst hennes handled och lyfte bort apparaten. "Sherman, du måste säga till innan du märker henne!", sa Jules upprört, men Sherman verkade inte bry sig. "Hon behövde märkas, annars hade hon inte överlevt en dag till här.", muttrade han till svar.
"Caspian?", sa Sherman. "Hämta verktygen från ditt rum.". Caspian slängde en blick åt Jules och gick sedan in till sitt eget rum.
Sherman gick tillbaka till Alice. "Gapa.".

Hon såg på honom och tårarna rann ner och försökte ta sig från honom men sjönk ner i stolen igen. Smärtan när apparaten gled över hennes hand fick henne att skrika av smärta och hon försökte sparka bort honom utan misslyckas. När han släppt henne drog hon armen till stig och såg en streckkod och hon såg arg ut.
"Va i helvete gör du?!" Hon såg på dem och for upp igen men kände svagheten i benen och hon sjönk ner. Som ett barn skakade hon på huvudet.
"Nej" hon satte händerna över munnen.

Jules såg besvärad ut. "Sherman, vänta igen.". Sherman muttrade något ohörbart och gick tillbaka till sitt bord.
"Alice, skulle det hjälpa om du fick somna in medan han undersöker dig? Du kan få en tablett av mig.". Jules mötte Alice blick.

Hon såg på honom och nickade sakta och såg arg ut.
"Vad är det han gjorde?" Hon försökte få bort märkningen och såg mer panikslagen ut.
"Den går inte bort. Jag kan inte ha den. Snälla ta bort den!" Hon skakade i hela kroppen och hjärtat slog allt fortare.
"Jag vill hem snälla. Nu"

Caspian gick fram. "Jules, jag tror vi måste stoppa undersökningen.". Jules nickade och hjälpte Alice upp på benen. "Jag ber om ursäkt, Alice. Sherman märkte dig. Kolla, vi alla har dem.". Jules drog upp skjortärmen och visade sin egen märkning, inte alls olik den Alice nyss hade fått.
Caspian stod kvar och harklade sig för att få Jules uppmärksamhet. "Vi kanske måste pausa undersökningen, hon får åka till Rion igen?". Jules såg mot Caspian och sedan till Alice igen. "Skulle du vilja fara tillbaka till Rion ett tag?"

Hon såg på honom och hon såg olycklig ut. Skakade sedan på huvudet.
"Nej för då måste jag tillbaka. Jag vill bara bli klar." Hon reste sig och ramlade mot Jules.
"Kan du slå Sherman från mig?" Hon såg på honom och försökte få bort märkningen igen.
"Kan jag få ta tabletten och låta verka hos Mary?"

"Visst.", svarade Jules och flyttade på sig så att Alice kunde gå förbi honom. Caspian flyttade också på sig och blickade mot Jules.
"Kom, vi går till Mary.", sa Jules och följde henne ut från Shermans rum. Jules erbjöd sin arm åt Alice så att hon kunde ha något att stödja sig mot.