Slaget om Hogwarts min version [SV]

Jag väntar tålmodigt

Jag med men snart orkar jag inte vänta mer

Okej det gör inte jag heller om.det inte kommer något idag så.är jag borta

Bara lugnt. Jag skriver just nu. Kan någon göra ett litet inlägg?

JAG KAN!

Föörrrrllllååååtttt om ni fick vänta så himla länge men nu kommer det ni alla har väntat på: X-tra långt och x-tra romanstiskt mina damer och herrar(om det finns någon som läser) låt mig presentera

Kap 12 enkelt val?

Ginny:
Hon hade gjort det. Hon hade använt en trollformel på Snape. Det kändes inte som hon trodde det skulle göras, det här kändes bra.
''Så vad gör vi nu då?'' frågade Ron.
''Blir av med kropparna såklart.'' sa Hermione och tittade ner på dem tre medvetslösa kropparna. Harry nickade.
''Men vad i Merlins kalsonger ska vi göra då?'' sa Ron och petade med ena foten på Snape.
''Vi gömmer dem i en skrubb.'' sa Ginny. Hermione skrattade nervöst medans Ron skakade på huvudet.
''Filch hittar dem.'' sa han enkelt. Hon tänkte efter.
''Kan vi inte bara lämna dem här? Med typ Protego och Muffliato. Då kan dem inte gå iväg eller höras.'' sa hon tillslut.
''Jo det blir perfekt Ginny!'' utbrast Hermione och drog fram sin trollstav.
''Wengadium Leviosa'' sa hon och pekade på Snape. Hans kropp började sväva och flyttades till Carrows kroppar.
''Protego!'' sa Ron och gjorde en genomskinlig sköld framför dem.
''Muffliato!'' sa Harry till sist och pekade på högen med kroppar.
''Vad gör vi nu då?'' sa hon hjälplöst. Det kändes som om hon var lika osynlig som skölden som hindrande Carrows och Snape att gå ut ur rummet.
''Nu varnar vi Hogwarts.'' sa Harry allvarligt.

Draco:
Vad hade han gjort? Sänt iväg Granger så där. Han älskade henne. Men hon var tillbaka med Vesslan.
Hur dum får jag bli? tänkte han argt. Men Hermione skulle säkert ta tillbaka honom. Hon älskade honom med det hade hon sagt på tåget det visste han. Eller? Han stannade. Tänk om hon hatade honom? Han slog till sig själv i huvudet.
Det är ditt fel. Du dumpade henne. Se nu vad du har ställt till med. tänkte han surt. Vad skulle han göra?

Harry:
''Vi varnar professor McGonnagoll. Hon kommer se till att alla elever hamnar i trygghet.'' sa han. Hermione nickade. Ron såg ut att fundera på det. Ginnys ansikte avslöjade ingenting.
''Men tänk om hon är under Imperio då?'' sa Ron. Hermione hajade till.
''Jag tror inte det. Då hade vi redan blivit upptäckta.'' sa hon.
''Det har vi ju också.'' sa Ginny och kastade en blick på högen med kroppar. Plötsligt flög dörren upp och in störtade; Draco Malfoy?

Hermione:
Draco? Vad gjorde han här?
''Hermione ta tillbaka mig snälla!'' flåsade han. Hon tog ett förskräckt steg bakåt. Draco gick fram till henne och tog tag i hennes axlar.
''Snälla. Jag behöver dig.'' sa han och tittade henne djupt i ögonen.
''Stick Malfoy. Hon är min.'' sa Ron och knuffade undan Draco.
''Det får vi se. Hermione vem tar du?'' sa Draco. Hon svalde. Inte igen åh snälla inte igen!
''Jag är ledsen Draco men...jag älskar Ron.'' sa hon tveksamt. Draco fnös.
''Det sa du till mig med på tåget.'' sa han. Ron stirrade på henne men hon ignorerade honom.
''Men jag hade fel. Jag älskade aldrig dig. Jag älskade alltid Ron.'' sa hon och tog Rons hand. Draco stirrade på deras händer.
''Draco...'' sa hon men ångrade sig snabbt. ''Malfoy kan du gå? Vi har lite att göra!''

Ron:
Han brydde sig inte om vem som var där, vem som tittade, vem som lyssnade. Han brydde sig bara om tjejen vid sin sida. Han drog in Hermione intill sig och kysste henne. Han brydde sig inte om att Malfoy sprang ut, inte heller om att Ginny frittrade till och lutade huvudet mot Harrys axel eller att han pussade henne på håret och kramade henne. Hermione var den enda som fanns den enda verkliga.

Ginny:
Äntligen! Efter 7 år. Hon lutade sitt huvud mot Harrys axel och log. Han la handen om hennes axlar och pussade henne på håret. Ingen av dem la märke till när Malfoy sprang ut röd som en fenix fjäder. Hon tittade upp på Harry som tittade ner på henne och log. Hon ställde sig framför honom och kysste honom. Ron hade Hermione och hon hade Harry. Även om hon helt klart fick det bästa man kunde få...Harry James Potter. Pojken som Överlevde! Den utvalda! Han var hennes! Ingen kunde ändra på det. Ingen inte ens Voldermort!
Jag älskar honom... tänkte hon. Sedan sa hon det.
''Jag älskar dig.'' sa hon och kramade Harry.
''Jag älskar dig med.'' sa han och kramade tillbaka.
''Men vi måste skynda oss nu! Han kan komma när som helst.'' sa han. Hon nickade dystert och vände sig sedan till Ron och Hermione.
''Hallå? Är kysskalaset klart snart?'' frågade hon.
''Stick Ginny.'' mumlade Ron mellan kyssarna.
''Visst. Vi låter er stå här tills en dödsätare hittar er okej?'' frågade hon ironiskt. Hermione avslutade kyssen mjukt och tittade Ron djupt i ögonen. Ginny himlade med ögonen.
''Klara än?''
''Men lugna ner dig.'' sa Ron utan att titta bort från Hermione.
''Jojo det håller bara på att börja ett krig här inget att stressa sig för.'' sa hon och satte armarna i kors.
''Jaja vi kommer.'' sa Ron och släppte äntligen blicken från Hermione.
''Okej. Låt oss börja!'' sa Harry.

Hermione:
''Vi måste hitta professor McGonnagoll!'' sa hon allvarligt. Kyssen med Ron hade varit underbar men det här var viktigare. Harry nickade.
''Kom. Vi måste börja någonstans.'' När dem började gå mot dörren stannade han plötsligt.
''Inte du Ginny. Det är för farligt.'' sa han och tittade på Ginny. Ginny suckade och tittade menande på Harry.
''Harry...'' sa hon. Harrys tur att sucka.
''Okej då. Men om det blir krig måste du söka skydd.'' sa han.
''Bestämmer inte du väl.'' sa hon och sprang i förväg. Harry tittade hjälplöst efter henne.
''Är hon alltid så?'' sa han till Ron.
''Ja tyvärr.'' suckade Ron. Harry kastade något som verkade som en gillande blick efter Ginny och började gå efter. När dem var i en korridor någonstans på femte våningen så kom Ginny gående med professor McGonnagoll efter sig.
''Potter! Vad gör du i slottet?'' sa hon oroligt.
''Jag behöver hitta något. Det är viktigt och det finns här, på Hogwarts.'' sa han allvarligt. McGonnagoll nickade då en maskerad figur med höjd trollstav kom rusande. Stel av förfäran såg hon den gripa tag i Ginny och teleportera sig bort. Harry kastade sig fram ett hjärteslag för sent och grep i luften.
''GINNY!'' vrålade han. Det hade börjat.
Kriget var igång!

Äntligen! Omega super duper bra!!!!! : )

Oj oj oj!
Så himla bra!
Jag vill jättegärna höra mer!

tyckte ni om Dracos scen??

JAA!
Den var ju typ bäst!