PRS Velleity & Daphne (PJO/HOO]

De klev in i det stora huset. Tidigare på dagen när Fanny letat efter Keiron här hade det inte varit någon som öppnat, men nu var det det. Huset var stort och luftigt med vita väggar med tavlor på. De följde efter Keiron in och han visade dem till ett stort bord.
"Varsågoda och sätt er", sa han med blicken mot bordet.
Fanny slog sig ner och såg att Lana och Ana gjorde detsamma.

Ana kände sig ganska obekväm. Hon fick en skymt av sig själv i en spegel på väggen. Hennes hy var likblek och hon hade mörka ringar under ögonen. Hennes mörka hår var borstat och ringade in hennes ansikte.
Ana tog ett djupt andetag.
Sedan berättade hon allt hon visste. Namn på halvgudar som arbetade för Luke, monster och gudar som hade gått med i Kronos armé, hon berättade om deras vapen och strategier. Kieron satt tyst och lyssnade med en allvarlig min.

Informationen de fick av Ana var chockande för Fanny. Det var massor av halvgudar som arbetade för Luke, vad hade fått alla dessa människor ahh vända sig emot sina egna?
När Ana pratat klart föll alla runt bordet in i en tryckande tystnad.

"Tack så mycket, Anastasia," sade Kieron till sist. "Jag behöver tillkalla ett möte med alla stugledare," sade han.
Ana reste sig och gick ut ur stora huset. Den varma luften slog emot henne när hon klev ut. Hon vände sig mot Fanny och Lana.
"Vad gör vi nu?" frågade hon

De lämnade huset och kom ut i solen på trappan.
"Jag vet inte..," svarade Fanny och såg frågande på Lana. Fanny kände sig helt tom, det enda hon fokuserat på de senaste dagarna har varit uppdraget och innan det hade hon ju ett helt vanligt liv.
_____
My
När My vaknade var det bara en annan halvgud i sjukstugan. Hon mådde bättre nu, yrseln var borta, bara tröttheten var kvar. Men och andra sidan kan man tydligen vara trött i flera dagar efter att skuggrest en längre sträcka. Hon hittade lite ambrosia i en byrålåda som hon stoppade i sin innan hon lämnade sjukstugan.
Så fort hon kom ut märkte hon att något var fel, varför verkade alla så... nere? De hade ju räddat lägret... eller? Tänk om Luke hittat en annan väg in... My stod där i solen en stund och studerade lägret, trots att hon inte alltid trivdes så bra här så hade stället ändå en väldigt stor plats i hennes hjärta.

Ana kände sig ganska pessimistisk, men hon ville inte visa det.
"Fanny, du är helt ny på lägret, du är inte ens erkänd. Dem kommer inte tvinga dig slåss. Om du vill kan du till och med åka och komma tillbaka när saker lugnat ner sig," sade hon. Hon undrade om Fanny skulle bli erkänd snart. Erkända halvgudar brukade ha svårare att komma undan från slag.
I samma ögonblick hörde hon steg bakom sig.
"Ana? Är det verkligen du?" sade någon med förvånad röst. Ana snurrade runt. Bakom henne stod Connor Stoll. Ana kastade en road blick på Lana som höll på att rodna och försökte dölja det.

Fanny tänkte över det Ana sagt. En del av henne ville åka hem och komma tillbaka senare, men en annan del av henne ville vara där hela tiden. Dessutom var det den där lilla rösten i bakhuvudet... Nu när hon tänkte efter hade den nog funnits där hela hennes liv men den verkade bli mer påtaglig ju mer tiden gick. Den ville att hon skulle... slåss?? Mycket märkligt. Förmodligen häll hon på att bli galen, eller led av hallucinationer. Tänk om allting, hela lägret och allt varit en hallucination? Kanske satt hon egentligen inspärrad på ett mentalsjukhus just nu. Konstigt nog var den tanken lite roande.
En kille dök upp bakom Ana. Om Fanny gick efter Lanas rodnande kinder så var detta den där Connor Stoll. Något i situation fick Fanny att bita sig i läppen för att hålla sig för skratt.

Ana log mot Connor.
"Shit, vad stor du har blivit!" sade Connor och Ana kunde inte hålla tillbaka ett skratt.
"Sist vi sågs var jag typ elva," sade Ana roat. Hon gav Connor en kram. Sedan kastade hon en blick på Fanny.
"Fanny, vad sägs som att vi går och tittar runt på lägret? Du är ny och jag har inte varit här på ett bra tag," sade hon. Hon tänkte att hon skulle låta Lana och Connor prata ifred.

"Bra idé," sa Fanny och hon och Ana lämnade Lana och Connor. Nu hade Lana sin chans att föra ett samtal med Connor iallafall.
De passerade det stora vita huset som tillhörde Keiron och fortsatte mot stugorna.
"Hur många stugor finns det? 15? 20?," frågade hon.

"Sist jag var här fanns det bara 12," svarade Ana "Alla halvgudar som inte var barn till en av de tolv olympiska gudarna fick klämma ihop sig i Hermesstugan. Det är en stor anledning till att halvgudar vänder sig mot sina egna. Att de kände sig så... orespekterade," sade Ana och rynkade på näsan "men det ser ut som att de har byggt fler sedan dess, men problemet återstår att många gudar helt enkelt struntar i att erkänna sina barn," sade hon. Gud, hon måste låta så pessimistisk.
"Har du någon aning om vem som kan vara din mamma?" frågade Ana Fanny