Criminal love PRS rollspelargärna och Emma07

Aaron suckade än en gång och reste sig upp.
"Att du har svårt att få barn, inte att du inte kan få. Och jag tror att du faktiskt kan behöva få höra lite - det känns som om du bara stänger in dig och tycker synd om dig själv. Vi är faktiskt två i det här", sade han envist, följde efter ut mot hallen.
"Ingenting kommer ju bli bättre av att vi inte pratar med varann", sade han envist.

- jag vet att vi är två Aaron. Men jag vet också att jag var med dig när du var sjuk och skadad och satt vid din sängkant och tyckte synd om dig, jag höll inte på att ifrågasätta dig som du gör nu. Det handlar inte bara om att jag kanske inte kan få barn, det handlar om att jag är sjuk och att där är något fel på mig och jag vet inte vad. Jag vet att du tycker jag är självisk och att du inte litar på mig men just nu behöver jag vara självisk, okej? Så därför ska jag ut och ta en promenad sa hon med sammanbiten röst. Hon blev faktiskt sårad över att han höll på att läxa upp henne när allt hon ville var att han skulle krama henne.

Aaron skakade lätt på huvudet åt henne.
"Jag ifrågasätter dig inte så, det jag ifrågasätter är varför du stänger in dig och döljer saker för mig istället för att låta mig hjälpa till. Tror du inte att jag också tar det hårt, när du är min stora kärlek? Du missförstår mig", envisades han.

Hon såg på honom.
- för att det är vad jag vuxit upp med, att man ska hålla sina känslor för sig själv och inte visa sig svag. Det är min försvarsmekanism Aaron. Jag fattar att du också tar det hårt, men jag har inte ork nog att själv vara ledsen och se dig vara ledsen, jag är inte lika stark som du och då håller jag saker för mig själv för att bara kunna begrava dem inom mig sa hon och tog sin träningsjacka. Hon hade slutat gråta men hennes ögon var rödgråtna och hennes maskara var helt borta.

Aaron nickade tyst.
"Det är en sak att inte visa att man är ledsen, jag skulle ljuga om jag sade att jag inte gjorde så själv. Men det är snarare att du inte sade något om vad läkaren sade som sårar", bad han, såg på henne och suckade.
"Men om du nu tänkt gå ut så ger jag mig iväg en stund, jag vet inte när jag kommer hem igen sen", sade han istället tyst, tänkte i så fall ge sig av till sina morföräldrar för en stund - han behövde få prata med någon. Redan innan han kommit hem och fått reda på det här hade han fått rätt dåliga nyheter som i princip grusat flera av hans drömmar. Vilket han tänkt berätta för henne nu ikväll, men istället hade det här kommit.

Hon nickade sakta.
- jag går hem till mina föräldrar isåfall sa hon tyst och öppnade dörren och gick ut från lägenheten ner mot gatan, hennes föräldrars hus var inte så långt bort och hon behövde tänka. Kunde han inte låtsas tycka synd om henne? Utan då skulle han vända allt till att han inte kunde lita på henne. Hon kom hem till sina föräldrar och berättade vad som hänt och hennes mamma nickade sakta och gick ut från rummet och drog upp mobilen och ringde Aarons mobil, hon behövde prata med honom.

Aaron gav sig ganska snart iväg till sina morföräldrar, behövde få prata med någon om vad som hänt tidigare hos läkaren. Han visste att han måste prata med henne om det, men det hade inte varit läge när hon redan varit sådan på grund av hennes besök där. Istället fick han försöka vänta tills de båda lugnat ner sig, men inte heller han hade väl reagerat särskilt bra men han hade ju också sina skäl för det. Då det ringde tog han genast upp och svarade.
"Aaron?"

Ska vi spola? Kanske att han sover över hos sina morföräldrar och kommer hem dagen efter?

Om du inte vill ta samtalet så, kom på det efteråt så ändrade precis i mitt inlägg eftersom jag råkat missa det xD det kan vi absolut göra annars, han ska ha fått dåliga nyheter ifrån både läkaren och jobbet vilket också påverkat lite hur han reagerat

Nej men jag kan spola
---
Sophie stod i deras kök och lagade nu mat, hon visste inte riktigt när han skulle komma hem men hon lagade till honom också, de kunde ju alltid frysa in i matlådor. Hon hade även köpt en stor påse chips eftersom hon kände att hon förtjänade det. Hon hoppades snart att Aaron skulle komma hem.