Pirates! PRS Medi & Vidomina

Hon lade undan sina flaskor och lade fällen i sin hängmatta och lade sig och somnade en stund. Hon vaknade till med ett ryck och satte sig upp.
"mm?" Hon tog sig ur hängmattan och kom upp på däck och såg på dem .

"Kiliah.", sa Ethan när han fått syn på henne på däck igen. Det hade börjat skymma nu och hungern hade kommit över de. "Kom, vi hjälps åt att göra iordning mat till oss. Vi behöver äta något.". Ethan började gå åt hennes håll, men hejdade sig då Kapten John ropade något. "Det verkar som att vi har besök, det är något under vattnet. Jag kan inte se vad exakt.". Kaptenen sträckte på sig för att kunna se långt över kanten i det mörka blåa vattnet, men upptäckte inget annat än en skugga av något som verkade vara större än en människa, men mindre än ett skepp.
"Jag undrar vad det kan vara, bäst att inte störa det. Styr kursen åt ett annat håll."

"Varför väckte ni mig inte tidigare?" Hon gäspade och gick mot byssan och började skkära upp grönsaker och såg på dem.
"Jag gör maten nu för jag sov hela dagen. Ingen säger emot." Hon log svagt och satte på lite vatten som dragits upp och hon nynnade någon visa.

Någon tittade trött åt hennes håll. Ingen orkade svara henne. När hon erbjudit sig att tillaga maten var det ingen som protesterade, utan istället log och nickade uppmuntrande, för nog var de hungriga, men hade bara inte känt efter tidigare.
Ethan gick efter henne och satte sig ner på en bänk vid bordet där de brukade äta tillsammans. Han såg på henne. "Vad snällt att du lagar maten.". Han pausade en kort stund.
"Jag tänkte på en sak.. Nu när vi återvänder till karibien, kanske det var dags att ställa han som tillfångatagit dig ett spratt? Bara skrämmas eller så?". Ethan tänkte att det kanske skulle göra henne gott och få henne på mer muntrare tankar. Ethan skrattade lite då han kom på sig själv att försöka göra någon något gott, det var längesedan. "Ah, det var bara en tanke."

"Åh det är ingen fara. Jag sov ju hela dagen så jag skämms faktiskt." Hon vände sig om och såg på honom.
"Ett spratt? Hur menar du?" Hon flinade och tog kniven och skar en bit äpple och åt. Hela hon fick gåshud. Hon hade saknat äpplen så mycket.
Snart var grytan klar och hon började lasta upp.
"Middag!"

Ethan ställde sig upp. Han var förvånad över att piraternas beteenden inte hade smittats över på henne då de alla var själviska, inte visade så mycket intresse eller omtanke av varandra. Visst, besättningen tyckte väl om varandra och gillade varandras sällskap, men att någon skulle erbjuda sig att laga mat eller så.. det fanns inte riktigt på kartan.
När Kiliah frågade vad han hade med med ett spratt skulle han just svara henne, men hejdade sig när hon utropade att maten var klar. Det var dags att äta och snart hade alla kommit dit med Kaptenen i släptåg.
"Åh, det doftar ljuvligt, Kiliah.", sa kaptenen och lade hatten på bordsskivan för att sedan sätta sig ner på bänken tillsammans med de andra.
"Det är bra, vi behöver energi då vi har en så lång resa kvar."

Hon satte ut tallriikarna och log mjukt.
"Det hppas jag. Den kan vara lite salt för av vad vi fick vattnet ifrån. Men jag har slängt i lite socker för att dra ut saltet." Hon såg på honom och satte sig sedan ner. Hon log och började att äta.

Sam sträckte sig efter sleven för att hälla upp på tallriken. Han satt ner tallriken framför sig och smakade av den. "Oh, gott.", sa han och lät glad. Han tittade på Kiliah och kände sig lille oroad igen om han hade sagt något fel, kanske skulle hon anfalla honom igen utan anledning? Han ångrade genast att han hade sagt något och återgick till att äta upp maten i tystnad.
John skrockade. "Vilken tid vi hade på Irland. Vilka trevliga fester, vilken plundring..!", när han nämnde plundringen skrattade alla igen och mindes slaget vid slottet. "Vi får se till att plundra snart igen, jag börjar bli sen att betala tillbaka mina skulder..". John sa det sista i en lägre volym, förmodligen för att han skämdes. Och skulle han bli jagad, ja, då kunde hela besättningen hamna i kläm eller fara.

Hon log blygt och såg sedan ner.
"Jag hoppas det är gott nog. Jag var tvungen att lära mig laga mat så något har jag snappat upp." Hon såg på John och lade huvudet på sned och suckade.
"Skulder? Kapten självklart har man skulder man man bara drar från en plats. Ingen betalar dina skulder."

Hennes fostrande var inte smickrande, tyckte John och rynkade en aning på pannan, han hade inte någon lust att ta diskussionen med henne utan istället valde att lämna ämnet och mumlade något ohörbart för att sedan smaka av den medtagna whiskyn som han fått med sig ombord på skeppet. Han hällde upp i ett glas och erbjöd sin närmaste bordsvän ett annat glas för att låta flera smaka av den. Han muttrade något till igen då plötsligt skeppet gungade till. "Vad var det?". Han for upp och drog på sig hatten han tidigare satt ner på bordet. Han blickade mot taket för att lyssna och skyndade sig sedan från rummet för att ta sig upp på däck. Ethan hade bara lämnat maten och for efter kaptenen medan de andra satt kvar i förvåning, förmodligen för trötta för att se efter vad som försiggick.