PRS botillia1 & Lupple

Han höll mjukt hennr i sin famn medan han lät henne dricka ur flaskan för att kunna lugna ner sig och inte attackera någon. Theodor log svagt när hon såg Amelias vän. Han kände hur Amelias kropp spändes och höll mjukt tag i henne. När Amelia började gå så gick han fram till hennes vän.
- jag ber verkligen om ursäkt men Amelia har mått lite dåligt under den senaste tiden och kan därför verka lite irriterad sa han och log urskuldrande. Hon behövde verkligen lära sig att kunna umgås med människor om hon skulle kunna vara ute och handla och liknande, men han tänkte också att hon troligtvis var väldigt känslig nu när hon var gravid.

Emelie stirrade på Theodor och suckade.
"Whatever. "Muttrade hon och gick åt andra hållet.
Amelia lutade sig mot honom när han kom fram och snyftade till.
"Jag är usel på detta." Viskade hon och höll hårdare om hans kropp och försökte samla sig, hon försökte verkligen men just nu var hon väldigt upprörd över precis ingenting.

Han kunde inte låta bli att le svagt.
- ja det är du faktiskt mumlade han retsamt i hennes öra. Han visste att hon skulle förstå att det var ett skämt. Han höll om henne i en mjuk kram.
- nej men allvarligt, det tar tid okej? Dessutom är du gravid och då kan det säkert vara mycket svårare att kontrollera sig. Ska vi handla klart och sen imorgon, har du lust att gå ut och handla bebissaker. Kanske det gör dig lite gladare föreslog han och gav henne ett litet leende medan han smekte hennes mage.

" Du måste lära mig. Du är jättebra på sånt älskling." Viskade hon och såg upp mot honom.
"Ja det är jag." Mumlade hon men sken sedan upp och nickade ivrigt.
"Bebissaker."Viskade hon och kysste honom hårt på läpparna innan hon greppade tag om honom igen och gick runt för att hämta resten av sakerna som hon ville ha.

Han log svagt, hon var väldigt lätt att få glad igen. Han aåg sig lätt runt i affärem, hade inte varit i en affär på länge. Hans blick fastnade på kvinliga hygienprodukter. Herregud vad det fanns mycket.
- du vet på min tid fanns det ett schampo att välja på och tamponger var inte ens uppfunna än mumlade han i hennes öra med ett leende. De började gå mot kassan.
- om du betalar så börjar jag packa sa han med ett leende och gav henne sitt kort, hon visste redan hans kod eftersom han tidigare gett den till henne. För honom spelade det inte särskilt stor roll om hon handlade eller shoppade för hans pengar, han hade ändå så mycket och handlade själv aldrig något

Amelia hörde hans viskning och skrattade till. "Åh du måste berätta allt senare. " Flinade hon och kunde knappt begripa hur man klarade sig med ett enda schampo, att tamponger inte funnits på hans tid.
Hon förstod att det var så men hon kunde inte förstå hur man klarade sig utan det.
Hon följde med mot kassan och tog hans kort och lycka lyste i hennes ögon.
"Får jag?" Viskade hon lyckligt och höll i kortet med ett stolt leende och började packa upp varorna på bandet och gick sedan fram mot kassörskan. Hälsade så vänligt hon kunde och betalade sedan summan som skulle betalas.

Han nickade.
- klart du får sa han och skrattade svagt medan han packade ner hennes saker i en påse och väntade på att hon skulle betala. Han tog påsen och tog hennes hand mjukt innan han gick ut utomhus igen. Det var fortfarande mulet och såg ut som om det kunde börja regna närsomhelst.
- är du glad nu när du fått det du behöver? Köpte du mer än en sorts schampo nu? Sa han smått retsamt och log mjukt mot henne.

Amelia tog hans hand och följde med honom ut och höll hans kort i sin hand. Hon hade aldrig haft mycket pengar och hon visste att det fanns otroligt mycket pengar på det kortet.
Hon suckade lågt och tog upp hans plånbok och la ned kortet i det och stoppade tillbaka hans plånbok i fickan och nickade.
"Så glad." Log hon lyckligt och skrattade sedan.
"Åh jag köpte massor av schampon, och balsam, och tvålar och badbomber, ansiktsmasker. Allt möjligt. Du förstår vi ska ha spakväll ikväll." Log hon bedjande.

Han kunde inte låta bli att skratta.
- tro mig, du tvingar inte på mig en ansiktsmask sa han och himlade lätt med ögonen och kysste hennes panna medan han gick tillsammans med henne.
Han funderade en stund innan han såg på henne.
- vi är nästan hemma nu, så om du går in i huset själv så ska jag bara gå och fixa en sak så kommer jag snart okej? Det tar inte alls särskilt lång tid sa han mjukt och flyttade en hårslinga som fallit ner i hennes ansikte.

Amelia såg på honom med en allvarlig min.
"Åh jag kan nog få på dig en. Men du behöver inte ha en ansiktsmask du kan bada med mig." Log hon glatt och nickade sakta åt hans ord.
"Okej, ses snart." Sa hon lite oroligt och såg på honom- vad skulle han göra?
Hon suckade, pussade honom mjukt innan hon började gå resten av vägen till huset själv.
Det tog inte lång tid och snart var hon inne i huset och började packa upp de matvaror som hon hade burit på.