Hush, hush PRS Emma07 och wolfy

?

Ederel suckade, hon var ju tydligen helt hopplös just nu. Han visste inte riktigt helt vad han skulle göra, följde henne först bara med blicken - under något höjda ögonbryn - då hon satte sig och började läsa. Inget tvivel om att hon jäklades med honom i vilket fall som helst. Men han fick väl se till att inte vara sämre han. Han snörpte missnöjt på munnen, fick ju försöka komma på något sätt att hämnas på det här, och till sist kom han på något iallafall. Det var väl lite sista kortet han hade - om hon inte reagerade på det så var det nog ganska hopplöst. Men han skulle också bli ganska förvånad ifall hon såg precis lika oberörd ut då, vare sig han skulle lyckas eller ej så var det nog åtminstone värt det bara för att få se hur hon faktiskt skulle reagera på det. Trots allt var det ju inte direkt nåt han gjorde varje dag.
"Om du nu ska vara så tråkig, så tänker jag åtminstone gå och byta om ifrån det här så länge", sade han, det var en ganska oskyldig förklaring då han inte direkt längre behövde gå runt i läderkläderna. Han smet iväg till sitt sovrum, drog där bara av sig alla kläderna - även underkläderna - för att istället helt näck börja gå tillbaks till köket.

Grace höll tillbaka ett litet skratt då hon hörde hans suck: det var ju bara bra om han kände sig missnöjd. Hon såg efter honom då han lämnade köket, vände därefter blicken mot tidningen igen för att uttråkat bläddra vidare i den. Än hade hon inte fastnat för någon specifik nyhet. Då hon hörde fotsteg närma sig köket igen vände hon inte på huvudet, men betraktade honom i ögonvrån. Det faktum att han återvänt helt näck lockade igen fram ett skratt ur henne som hon lyckades kväva. Leendet lyckades hon inte riktigt hålla tillbaka.
"Hittade du inte till garderoben?" frågade hon och vände blad i tidningen. Riktigt än tänkte hon inte ge sig. Om hon skulle ge sig alls.

Ederel lyckades åtminstone locka fram ett leende, och bara det fick han väl se som en vinst. Det var en liten framgång i vilket fall som helst, kanske han skulle lyckas locka fram mer än så. Man kunde ju alltid hoppas åtminstone. Han flinade lite och gick fram till henne.
"Den verkade mystiskt försvunnen, ja. Fast å andra sidan kollade jag inte så noga heller", sade han med ett flin, fick väl fortsätta försöka locka fram de där leendena mer och mer. Det var en början åtminstone.
"Och raring, om du nu har tid nog att släppa tidningen och se på mig iallafall så jag kan prata med dig?", bad han med ett roat leende.

"Försvunna garderober låter intressant." Grace visste mycket väl att det hela var noga uttänkt från hans sida, det var uppenbart att han försökte locka ur henne en reaktion genom att dyka upp i köket igen utan ett plagg på kroppen. Hon vek ihop tidningen och vände sig mot honom, vilade blicken på hans ansikte utan att ens låta den glida över resten av hans kropp först. Det I sig krävdes en hel del viljestyrka.
"Vad?" Hon fumlade med händerna i famnen och putade något med underläppen, inte helt säker på vilket hennes nästa drag skulle vara. Vilket kort hon ville lägga fram på bordet vill säga. Hon hade ju som sagt tagit vid näsan av gårdagen av olika anledningar, men det kändes inte riktigt värt det att ta upp det.

Ederel flinade lätt, mycket nöjd vid det här laget då det ändå verkade som om han verkade locka ur henne allt mer och mer. Det gick framåt åtminstone, det var definitivt något bra. Han fick åtminstone upp hoppet mer om att det här kanske skulle kunna gå vägen iallafall. Han höjde lätt på ögonbrynen, med en väldigt oskyldig min.
"Varför verka du så nervös?", frågade han, kunde ju inte undgå att märka hur hon verkade fumla med händerna och han antog att han var anledningen till det, vilket fick honom lite nöjd. Det här gick ju nästan bättre än vad han vågat hoppats på.

Grace himlade smått med ögonen. Naturligtvis så hade "att prata" bara varit en ursäkt från hans sida. Hon reste sig upp från bordet och gick förbi honom, fast besluten om att inte ge efter riktigt än. Hon tänkte inte förlora till hans lilla spel: det skulle däremot vara trevligt att linda honom runt alla sina tio fingrar. Istället för att ta plats på soffan så satte hon sig på en fåtölj, sträckte sig efter fjärrkontrollen för att bläddra mellan kanalerna. Nu var det ju givetvis så att hon fick anstränga sig för att inte låtsas om Ederel, vilket var krävande för han stod ju ändå där utan kläder på kroppen. Och hon ville ju ge in. Men samtidigt så försökte hon ju få fram en poäng, och då kändes det inte särskilt klokt att låta honom vinna.

Ederel suckade lätt då hon gick dit istället, undrade för tusende gången hur kvinnors hjärnor egentligen gungerade - ifall hon hade stått framför honom helt naken skulle han då definitivt inte klarat av att gå och sätta sig där istället och låtsas som ingenting. Och han låtsades då inte gå och låtsas som ingenting längre, utan misstänkte att det var något med henne. Han följde efter ut till vardagsrummet, lutade sig där emot dörrkarmen.
"Vad är det med dig?", frågade han till sist rent ut, för något måste det ju vara även om han inte verkligen hade förstått det förräns nu.

Då han frågade vad det var med henne ryckte hon på axlarna, övervägde att låtsas som om ingenting men han skulle locka det ur henne på ett eller annat sätt.
"Du prioriterade ju själv annat igår, nu kanske det råkar vara så att jag hellre ser på teve." Grace vilade blicken på honom en stund innan hon såg mot skärmen. Hon hade inte direkt hittat något spännande program att se på, så hon kunde ju lika gärna stänga av teven och istället ägna sig åt Ederel. För det var ju honom hon ville ägna sig åt, istället för att slösa tid på att bläddra genom en tidning vars nyheter inte intresserade henne, eller teveprogram som var tråkiga att se på.

Ederel lyssnade förvånat på henne och rynkade lätt pannan, att han skulle ha gjort det igår var inget han själv lagt märke till. Men sen var han som han var också, han tänkte inte alltid före han gjorde saker. Han såg på henne och suckade.
"Det gjorde jag väl inte? Inte med mening i såna fall", sade han uppriktigt, det var inget han tänkt på och definitivt inte menat heller - hon var hans prio ett i vanliga fall, och så hade det också varit menat igår.