Racing roll wolfy & Emma07

Ifall Sienna skulle ha försökt säga något, eller någon annan runt honom, skulle Matthew antagligen inte ens ha hört det och än mindre lyssnat. Johannes hade verkligen lyckats få honom rejält förbannad - hur vågade han stå där och prata sådär om Sienna?! Matthew fick verkligen kämpa hårt för att lägga band på sig och inte helt ge sig på Johannes.
"Du har inte ett skit med det att göra, jävla äckel", fräste han genast.

Johannes log lite bredare. Som sagt fann han det hela väldigt underhållande, speciellt att han med några ord kunde trigga fram en sådan aggressiv reaktion från Matthew.
"Nu får du det att låta som om du inte är särskilt nöjd med hur hon presterar," sa han och klickade fundersamt med tungan innan han vände blicken till Sienna, "jag tror att han försöker säga att du behöver förbättra dig. Men övning ger färdighet förstås."

Det där leendet förvärrade bara allt för Matthew. Och orden? Det blev alldeles för mycket, och det brast helt för Matthew. Han gjorde nåt han aldrig trodde han skulle göra, nämligen gav sig på sin egna tidigare bästa vän. Det var antagligen väldigt dumt att starta ett slagsmål inne på restaurangen, men han tålde verkligen inte Johannes längre.

Sienna hoppade förskräckt till då Matthew bokstavligen flög på på Johannes. Åh nej. Hon såg sig snabbt om bara för att se hur alla andra gäster såg mot scenen som killarna ställde till med. Två muskulösa killar som verkade tillhöra personalen kom rusande för att dra killarna ifrån varandra.
"Ut härifrån nu. Ni två är inte välkomna hit igen." Sienna bad personalen om ursäkt innan hon krokade arm med Matthew, talade om för honom att det var bäst att de gick därifrån nu.

Matthew märkte inte ens killarna förräns de bokstavligen drog bort honom ifrån Johannes. Han protesterade dock inte när Sienna drog med honom därifrån, han visste att det nog var bäst att ha honom på säkert avstånd ifrån Johannes. Dock var det under mycket muttrande på vägen ut mot bilen - han var fortfarande rejält förbannad på honom. Men han lugnade sig åtminstone mer och mer ju närmare bilen de kom, och han hann också tänka mer. Dels var han väldigt sårad av att vännen gjort så. Eller ja, försökt med Sienna och sen sagt så mycket. Och dessutom blev han alltid lite inåtvänd när nåt med våld hänt, det var väl för mycket minnen från pappa.

Sienna sneglade då och då upp på Matthew som muttrade för sig själv medan de gick mot bilen. Om hon inte skulle vara så uppskärrad från det som hänt inne i restaurangen, så skulle hon nog ha skrattat till. Inte för att det i sig var särskilt roligt men hans ilskna muttrande var bara gulligt på något sätt. Han var som ett litet barn. Hon smekte hans handrygg med sin tumme och stannade upp då de kommit fram till bilen.
"Nu ska du inte sura." Hon placerade sina händer på hans kinder och putade lite med underläppen. Han hade all rätt att vara upprörd men han kunde använda energin som gick åt att vara arg på ett kreativare sätt.

Matthew stannade till då hon gjorde det, suckade lite. Hon visste åtminstone sannerligen hur hon skulle lugna ner honom på bästa sätt. Bara på den korta biten till bilen hade han ändå hunnit lugna ner sig en del. I vanliga fall hade han dock också svårt att verkligen bil arg, så det kunde ju ha med saken att göra.
"Jag blir bara så förbannad på hur han håller på om dig", sade han ärligt, lade ena handen på hennes kind. Han älskade henne så otroligt och tålde inte att någon annan skulle hålla på och prata så om henne.

"Han ville reta upp dig och han märkte att du reagerar på prat om mig. Det var därför han fortsatte." Sienna skakade lite på huvudet för sig själv. Hon tyckte synd om Matthew. Han hade förlorat sin bästa vän. Men Johannes hade visat sin riktiga personlighet nu så det var antagligen bara för det bästa. Hon log prövande mot Matthew, höll fortfarande sina händer mot hans kinder.

Hon hade nog väldigt rätt i det hon sade, men det var fortfarande svårt att inse att det var hans tidigare bästa vän som gjort allt det där. Han suckade lite, otroligt glad att han hade Sienna där.
"Jag vet", svarade han tyst, log något försiktigt emot henne innan han drog in henne i en kram. Han hade verkligen blivit uppskrämd förut att de två skulle ha haft något ihop och att han skulle förlora Sienna.

Hon besvarade mjukt omfamningen innan hon lutade sig bakåt igen för att se på honom.
"Jag älskar dig." Han var den som hennes hjärta slog för och ingen annan. Det var en sak hon hoppades att han aldrig skulle tvivla på eller ifrågasätta igen. Inte på det här viset i alla fall. Lite osäker hade det ju gjort henne. Visade hon inte tillräckligt tydligt vad han betydde för henne?