Rollspel, från olika världar

Då Robin vaknade så kände han sig en aning bättre, han var inte lika matt längre och kunde se vanligt igen. Vilket fick honom att känna vrede, han ville dö! I ett av hörnen satt Jezebel och vid dörren blockerade tre av lärarna vägen. Han suckade och satte sig omtumlat upp, hade Jezebel skurit upp HELA armen? Det skulle bli ett fult märke och sedan skulle sheriffen skratta åt honom ju!
"Varför lät ni mig leva!"röt han ilsket åt personerna vid dörren.

Jezebel såg på Robin och suckade
"Vad hände med att man inte skulle ge upp och leva liveT?" frågade Jezebel honom allvarligt "och lägg dig ner igen annars kommer du bara ramla ihop igen och oroa dig inte för armen, jag vet vad jag gör så det kommer inte synas" sa han lungt och lärarna såg på honom
"Vi gjrode inget, det var din vän där" sa de och såg på Jezebel och väntade på Robins utskällning

Robin var fortfarande arg, han låste öronen, ville inte höra. Han skulle aldrig mer kunna skjuta pilbåge. Han var fången, gjorde bort sig. Gjorde så att Snape hade något att skratta åt, så att han kunde göra narr av honom inför Malfoy. Robin suckade, han hatade den här världen, allihop, till och med sig själv.
"Ut."sade han tyst utan att ta upp blicken från golvet.
"Mr. Hood jag skulle..."började McGonagall.
"Bara lämna mig ifred!"svarade han dystert.

Jezebel såg på Robin som shasade ut lärarna och reste sig själv upp och såg på honom
"Ta de tlungt annars blir det bara värra" sa han lungt och nu visste han varfö han inte räddade liv utan tog dem. det var lättare och de var han i alla fall bra på.
"Farväl Robin av Locksley. jag hoppas allt löser sig för dig" sa Jezebel och gick mot dörren

Robin lutade sig lättat mot väggen, rummet han satt i var inte stort, det fanns endast stenväggar runtom honom och en träbänk. Även ett kvadratiskt format gallet i mitten av rummet uppe i taket, liknande hade det funnits i Nottingham. Robin ställde sig försiktigt upp, han brydde sig inte fast han vacklade till då han gick fram mot gallret och tittade rakt upp genom det. Det verkade leda till mitten av gården. Han sträckte upp sin friska högra arm och drog upp sig med den, endast en gång klarade han det innan han föll ihop på golvet igen. Varför var han så svag! Han hatade det! Han ville vara stark, skryta, busa och retas med Snape. Men det skulle han förmodligen inte få göra på mycket länge.

Jezebel gick därifrån utan att säga något till dem. han förstod sig inte på Robin han skällde på honom för hur han levde sitt liv och sen går han och gör samma sak. han fnyste och gick ut på skolområdet och ner till sjön
"Hur är det med Robin?" frågade den lilla killen som kom fram till honom
"Han klarar sig, men han är riktigt sur" sa Jezebel och såg ut över sjön
"kan jag besöka honom?" frågade han
"kan du nog, om han släpper in dig vill säga" sa han utan att se på pojken
"Tack för att du räddade honom" sa han innan han sprang iväg och Jezebel såg efter honom och fnyste. han la sig ner på mage och doppade fingrarna i vattnet och sköljde bort blodet som hamnat på händerna.

Robin hörde hur dörren öppnades och den lilla pojken Christoffer kikade försiktigt in. Han verkade rädd, Robin låg fortfarande i mitten av rummet och det hade börjat skymma igen utanför.
"Hej Christoffer."sade Robin hest. Pojken gick försiktigt in och hjälpte Robin upp till sittande ställning mot väggen.
"Är du okej?"frågade pojken och tittade allvarligt in i Robins ögon, han skrockade.
"Jag mår bra."svarade Robin och rufsade om killens hår, det märktes att han gillade det. "Hur är det med dig då?"
"Jag blir okej bara du blir dig själv igen! Vi behöver dig, jag behöver dig! Min mamma skulle ha gillat dig, hon är död nu."berättade Christoffer och ett sting gick genom Robins mage, han började komma tillbaka vilket var en lättnad.
"Min också."svarade Robin och tittade upp i taket.
"Du vill säkert ha tillbaka till pilbåge, va?"frågade Christoffer och drog på munnen, Robin tänkte efter en stund innan han svarade:
"Den var min fars, så ja den skulle jag vilja ha. Men behåll kogret och pilarna du, så gör vi en riktigt fin pilbåge åt dig när jag slipper härifrån."sade Robin, ögonen lös i pojkens ansikte.
"Så jag kan bli din lärjunge?"frågade han ivrigt och kunde knappt sitta still.
"Visst, det kan jag behöva."svarade Robin.

Jezebel funderade på varför han ens hade hjälpt Robin? varför han inte bara låtit honom dö. Robin hatade honom i vilket fall och Jack gillade honom knappast mer. han suckade lite, han skulle aldrig komma hem. han tänkte på alla liv han släckt utan att ångra sig. det gjorde han inte nu heller, men det kändes så konstigt att rädda någons liv, särksilt någon som hatade honom. den enda han räddat innan var Cassian. men det hade varit ett liv för ett liv. Cassian hade räddats hans så då hade Jezebel räddat honom. han stirrade på sjön och hoppade tog av sig rocken med korten i och la halsbandet på rocken och hoppade sedan i

Sku ja få byta karaktär? Jag tycker att Jack är ganska stel och att jag inte spelar honom så värst bra..

visst byt du vem vill du vara?