Vamäxen Nessie

Superbra ♥♥

håller med


när kommer nästa kapitel

Kanske kommer snart... Vet inte riktigt än!
Men antingen kommer det nu eller också senare.

ok

Kapitel. 25

Jag vaknade och rotade fram ett par kläder som jag drog på mig. Sedan kom jag gå att jag inte visste var jag skulle gå, jag hade inte sett huset annars. Jag letade mig fram till en trappa, sedan hittade jag ett kök. Där stod Miranda med trollstaven i handen. Hon log och nickade bort mot ett bord, där satt Seth. När han såg mig sken han upp i ett glatt leende, som den här gången nådde ögonen. Han klappade på stolen bredvid sig. Men jag satte mig på platsen som var längst bort från honom. Han såg sårad ut, men ingen sa något.
Till slut kom min pappa in, herre gud vad han hade förändrats! Han var inte lika ordentlig längre, utan skägget var bara slarvigt klippt och håret hade vuxit ut. Han log mot mig och satte sig framför mig.
”Hejsan gumman” sa han med en lugn röst, jag förstod att han inte alls varit medveten om att jag skulle gjort mig illa, i mammas lilla plan. Hon hade verkat i hemlighet. Det visste jag alltid, vad det än var så visste jag det om det gällde pappa. Han och jag hade en koppling som ingen förstod. Vi förstod varandra på ett eget sätt, genom varandras ansiktsutryck. På det sättet visste jag att han inte vetat om mammas plan och nu såg han på mig och visste om att jag visste. Konstigt men sant.
”Hej pappa!” jag betonade det sista ordet annorlunda. För Elena hade just kommit in genom dörren. Hon stelnade till, men fortsatte med ett nöjt leende. Hon satte sig bredvid pappa och jag steg upp och satte mig närmare Seth, han såg också lite nöjdare ut då. Men detta gjorde jag bara för att jag alltid hade varit vänlig och snäll mot Elena, och nu när jag var så här otrevlig och elak, så rätade det upp henne.
Miranda kom med två tallrikar med ägg och en varm smörgås på. den ena gav hon åt mig och den andra till Seth. Seth åt upp allt väldigt snabbt, medan jag tog det lite försiktigt, jag var lite rädd. Jag hade ju inte ätit på riktigt på länge.
När alla hade ätit klart, tog en man (Antagligen Seths pappa) ner ett par koffertar från en hylla och sedan gick vi in i vardagsrummet. Vi skulle såklart åka med flampulver på nytt. Ingen hade sagt så mycket, utan alla hade varit ganska tysta, lite för tysta. Jag började undrar om Seth eller Miranda sagt att vi inte skulle ställa så mycket frågor, eller om alla bara var tysta som personer.
”Vem ska fara först?” frågade Miranda, hon var den enda som försökt få igång något samtal vid matbordet. Seth steg fram och tänkte antagligen fara först. Antigen ville han att jag skulle få ta ett ordentligt farväl till mina så kallade föräldrar, eller så ville han bort här i från lika mycket som jag. Han verkade inte glad i alla fall.
Han gick fram till hans pappa och kramade honom. Sedan hans mamma. Han tog en handfull med sand från en burk ovanpå spisen. Sedan steg han in i de gröna lågorna och kastade ner sanden i spisen och sade med tydlig röst ”Hogwarts, rektorns kontor”. Och först då fick jag veta tt vi skulle till rektorn på nytt.
Jag kom tydligt ihåg hur hon hade sagt: ”I vanliga fall skulle ni ha tagit Hogwartsexpressen men det här är ju... lite annorlunda”. Hon hade också vetat. Var jag den ända personen på världen som inte hade vetat? Visste Lill och Mad om det också kanske? Hade dom fått i uppdrag att få mig att hitta intresset för Seth, så att han kunde bjuda hem mig till honom? Fast egentligen trodde jag inte det. Dom kunde inte göra så mot mig. Det skulle dom aldrig göra.
”Så, nu är det din tur Nessie” sa Melinda högt. Och jag återvände till verkligheten och lögnerna. Pappa tittade hoppfullt på mig, och jag förstod vad jag måsta göra. Bara för att Elena skulle fatta.
Så jag gick fram till pappa och kramade honom hårt. Sedan vände jag mig mot Elena, sträckte ut armarna, men innan hon hann rusa och krama mig, så sänkte jag händerna och jag såg hur en glittrande tår kom fram i Elenas ögon. Jag njöt igen, precis som förra gången.
Jag gick fram till spisen och tog en näve full, med sand. Och gjorde som Seth också hade gjort. Steg in i dom gröna lågorna och sade med stark röst ”Hogwarts, rektorns kontor” och jag hann en sista blick på Elena som stod som fast frusen på den plats jag lämnat henne. Mina mungipor får upp i ett hånleende, fast jag inte be ordratt dem. Jag njöt av att se min egen mamma sårad. Det måste vara knäppt.

Jag lämnade rektorns kontor så fort jag kommit fram, utan att så mycket som att lämna en blick varken på rektorn McGonagall eller Seth. Jag tog bara min koffert och rusade ut. Om hon ville veta nått kunde hon alltid fråga Seth, tänkte jag argt. Jag måste få träffa Mandy och Lily. Mina bästisar.
Jag började med att gå till uppehållsrummet. När jag kom på att jag inte visste lösenordet så satte jag mig ner på det kalla sten golvet. Men just som jag tänkte att jag kanske skulle gå och hämta Seth kom Lily skuttande. När hon såg mig stannade hon först upp, sedan började hon springa till mig med full fart. Jag började skratta när hon slängde sig om halsen på mig.
”Nessie!” sa hon trött. Hon hade påsar under ögonen och såg inte särskilt frisk ut. ”Åh, vad jag har saknat dig!” stönade hon.
”Jag har saknat dig med!” ljög jag. Jag hade ju inte ens tänkt på henne. Hon hade tydligen inte haft så många tankar i huvudet när hon hade tid att tänka på mig... ”Var är Mad?” frågade jag eftersom jag inte visste var hon kunde vara.
”Hon är... hemma. Lite sjuk. Jag berättar senare” sa hon avvikande och snabbt. Och jag förstod att hon skulle berätta för mig senare, så jag frågade inte mer. Jag förde upp min koffert och sedan gik vi till biblioteket för att göra läxorna tills i morgon. Efter det gick vi upp till uppehålls rummet igen. Och jag hoppades att jag skulle få veta vad som hänt med Mad.
När vi gick in i uppehållsrummet, gick Lily direkt förbi mig och gick i stället upp för trappan till sovsalen. Jag undrade vad det kunde vara, för Lily verkade upprörd över något...
När jag kom in i sovsalen (Lite efter Lill) så var det alldeles mörkt. Ingen var där. Så jag gick för att sätta mig på sängen och vänta just när Mad och Lill hoppade fram under sängen och kramade mig. Jag fattade ingenting. Men innan jag hann fråga kom det in fler människor genom dörren och jag blev väldigt förvirrad.
”Festen vi pratade om förut, du vet, den var egentligen en ’Välkommen tillbaka fest’” svarade Mad glatt, och nu förstod jag. Dom hade verkligen saknat mig, och i stället för att bara säga det, så visar dom det också!
”Åh, vad vi har saknat dig!” stönade Lill och kramade både mig och Mad. Festen på gick i några timmar, eller egentligen ganska länge. Ända tills en prefekt kom och sade till på kvällen. Då gick alla till sina egna sovsalar.

Nu behöver jag hjälp. Ska ni få ett avslutande kapitel eller en helt ny berättelse? Hur ska det sluta? (Denna fråga får ni skicka en uggla på svaret) Men det kan hända att jag inte orkar skriva en till på ett tag, och då kanske jag måste ta en månads paus från denna ff. D.v.s. om ni vill ha en till berättelse. Fast egentligen tror jag att jag kommer att skriva ett avslutande kapitel... Jag skulle inte orka med en till berättelse. Men vi får se, vad tycker ni?

UltraMegaAwesome!

Ska börja med kapitel 18! Skitbra!

Jättebra!!

Nu behöver jag hjälp. Ska ni få ett avslutande kapitel eller en helt ny berättelse? Hur ska det sluta? (Denna fråga får ni skicka en uggla på svaret) Men det kan hända att jag inte orkar skriva en till på ett tag, och då kanske jag måste ta en månads paus från denna ff. D.v.s. om ni vill ha en till berättelse. Fast egentligen tror jag att jag kommer att skriva ett avslutande kapitel... Jag skulle inte orka med en till berättelse. Men vi får se, vad tycker ni?
(Ingen svarade, så nu gör jag ett nytt inlägg! )