The Secret Life Of Snape

Kap 5

Det gick fem minuter, tio minuter innan ett ljust ansikte dök upp bland träden.
Severus granskade henne från topp till tå, Lily hade på sig ett par jeans som passade (vilket inte hans gjorde) och en lång T-shirt som satt platt in på hennes kropp.
Hon var underbart vacker som vanligt ! Själv bar han ett par urvuxna jeans, en gammal T-shirt och sin pappas gamla arbetsblus.(fast den hade han slängt bredvid sig på marken. Han stod pinsamt länge och tittade på henne. Men tillslut såg hon lite nervös ut och sa :
- Nå , varför var det så viktigt att jag skulle komma hit?
Severus ruskade på huvudet och försökte snabbt komma på någonting att säga.
- Öhm... Jo du vet det där jag sa på lekplatsen...´,
- Om att jag var en häxa, förklara dig, avbröt Lily.
Han kände hur han rodnade igen.
- Jag menade faktiskt inget illa med det jag sa, Började han.
" Men som jag sa, så är du en häxa och jag en trollkarl, och du och jag kommer få ett brev från en trollkarls skola som heter Hogwarts."
Lily höjde på ena ögonbrynet, men Severus brydde sig inte , utan fortsatte.
- Jag såg ju vad du kunde göra med den där blomman, jag kan faktiskt också trolla.
-Bevisa det , sa Lily som snörde på munnen.
Han tog upp en sten och kastade den i vattnet, den flöt.
Lily såg ut som hon hade sett en vampyr, hon satte sig ner med korslagda ben precis som han satt .
så där satt dem mitt emot varandra i dungen.
Han förklarade det mesta för henne, och hon lyssnade ivrigt på vartenda ord.
- "..... och ministeriet kan bestraffa en om man utövar magi utanför skolan, man får ett brev.
- MEN JAG HAR JU UTÖVAT MAGI UTANFÖR SKOLAN ! Lily lät helt förstörd.
Severus log snett mot henne , han kunde inte låta bli.
- " Vi klarar oss. Vi har ju inte fått våra trollstavar än. dem låter en slippa undan när man är liten och inte kan hjälpa det. Men när du är elva år, och de börjar träna dig , då måste man vara försiktig.
Han tittade på Henne allvarligt. Hon såg tillbaka på honom och log ett snabbt leende innan hon sträckte sig efter en nerfallen kvist och svängde med den i luften.
Han kunde nästan ana att hon föreställde sig att det kom en lång rad gnistor ut ur den.
Hon släppte kvisten, lutade sig fram mot Severus och sa:
- Det är på riktigt , va? Det är väl inte ett skämt ? Petunia säger att du ljuger för mig.
det är väl på riktigt ,va?
Han genomborrade hennes blick och sa:
- Det är på riktigt för oss, inte för henne . men vi kommer att få brevet , du och jag.
-är det sant ?! sa hon och såg jätte upprymd ut.
- Absolut, sa han .

BRA!

Tack !! ♥

Kom igen! Jag vill ha mer! ^^

nu kommer nästa del , ni får ursäkta att det tog låg tid.

Han kände lyckan sprida sig i kroppen när hon plötsligt log mot honom och lade sig ner på rygg på marken.
Han hade lyckats övertyga henne.
Lily som låg på marken och blundade rullade över på sidan och sa med en väldigt nyfiken röst:
- Berätta om dem där Dementorerna igen.
Severus gav henne en undrande blick :
- Varför vill du höra om dem? frågade han .
- Jo .. bara ifall du vet om det skulle hända något.
- Hehe , okej .. Dem har långa svarta mantlar , och man ser dem oftast inte utan luva, dem vaktar som sagt trollkarls fängelset Azkaban. Om man kommer för nära en dementor så går dem på en direkt, om man har otur så suger dem ut själen ur en. Svarade han och granskade hennes äcklade ansiktsutryck.
Han log försiktigt innan han sa :
- Men du behöver inte oroa dig, dem tar dig aldrig till Azkaban , du är alldeles för ....
han blev röd i ansiktet.
Men mer han han inte säga förrän en stor gren från ett av träden i närheten gick sönder och Petunia ramlade ner.
-Men vad gör du här Tuni? frågade Lily som just satt sig upp.
Han kände hur ilskan steg mer och mer.
- VEM ÄR DET NU SOM SPIONERAR ??? Skrek han rakt ut.
Petunia så alldeles generad ut, men försökte snabbt komma på något elakt att slänga ut sig.
- Jag spionerar inte!! ... och vad är det du har på dig förresten?!
Där gick gränsen, han stod inte ut med hennes dumma komentarer. Medans hans ilska steg till hemsk raseri, så föll ännu en stor, tung gren ner från trädet och landade på Petunias axel.
- Tuni ! skrek Lily och sprang fram till sin syster som brast i gråt.
- Var det du som gjorde det Severus? !! frågade hon i skrikande ton.
Han var snabb med att ljuga:
- Nej , det är väl klart att det inte var jag !
Lilys ögon smalnade :
- Jo du , du ljuger , jag vet att det var du som fick grenen att lossna! sa hon.
Han förstod att hans lögn inte var stark nog för att övertyga henne.
Severus såg Lily leda sin gråtande syster hemmåt , bort , bort från honom.
Han tittade dystert efter henne medans han undrade om hon någonsin skulle förlåta honom.

Jättebra! Mera!

Tack ... nästa del kommer snart

DYNG BRA JUH!! :o ♥