Dumbeldores hemliga dotter

bra du är bevakar

Förlåt för att jag inte skrivit på jääättelänge!
Min användare fungerade inte så jag har inte kunnat

Här kommer det i allafall.

Kapitel 2

Det första hon gjorde var att springa det fortaste hon kunde mot entréhallen.
Hon ville ut. FRiskluft skulle sitta fint.
Hon stötte inte ihop med någon på vägen bara en liten första års elev som blev väldigt rädd för henne.
- Det måste vara helg nu. Ingen är ju här.
Det skulle inte vara så konstigt om Albus hade bestämt att ge henne lektioner på helgerna också. Han visste ju att hon tyckte om dem.
Plötsligt var hon framme vid entréhallen.
Hon gick långsamt mot de öppna dörrarna.
Nu när hon såg det så här på nära håll verkade skolgården så ljus och stökig. Men ändå så.... fri.
Hon gick ner för trappan och så stod hon på gräs.
Hon tog av sig skorna OCH VICKADE MED TÅRNA I DET GRÖNA LITE VÅTA GRÄSET.
Hon blundade.
Det var en helt ny känsla. Vinden som blåste henne i ansiktet, gräset som kittlade hennes fötter och röster som pratade.
En röst pratade väldigt högt tyckte hon.
Den kanske pratade med henne tänkte hon och öppnade ögonen.
En flicka stod framför henne och tittade på henne.
- Hej, sa Mira.
- Ähhh, hej, svarade flikan. Jag heter Hermione.
- Åhh, det är du som pappa pratar om. Du som når bästa ressultat i alla ämnen. Hermione Granger?
Flickan rådnade.
- Ja, det är jag.
Mira log.
- Då känner du Harry Potter, va?
Hermione nickade.
Hon såg lite dyster ut. Förmodligen kopplade all som träffade henne ihop henne med Harry Potter.
- Du går i Griffindore, sa hon för att få Hermione att tänka på annat.
- Ja, det gör jag. Du då?
- Ähh, jag...
Men just då hördes en röst upp ifrån.
Den ropade argt och strängt.
- Mira, kom upp nu!
Det var hennes pappa.
Han hade stuckit ut huvudet ur kontorsfönstret.
- Jag kommer! ropade hon tillbaka.
Och började gå in igen.
Hon visste att hon skulle få en ordentlig ut skällning när hon kom upp men det struntade hon i för hon hade fått en vän.
Hermione.


Hoppas attt det är bra. Om det är någon som fortfarande läser det här vill säga.

Den är jättebra!

Jätte bra!

Super!
Bevakar

Skitbra! (Ursäkta att jag svor men jag var tvungen).

*Bevakar stort*!

jag....................................................................................................Älskar det

Känn dig bevakad

Jättebra!!!

Tack!

Kapitel 3

- HUR KUNDE DU?!
Hennes pappa var alldeles röd i ansiktet.
- Du vet att jag inte vill ha dig bland de andra eleverna!
Mira svalde.
- Men pappa... började hon.
- Inga men! Du får utegångsförbud! I...i två veckor!
Hon stirrade surt på honom.
Hennes blick borrade sig in i hans inre och det var som om själva ögonen brann av vrede.
- JAG FÅR JU ÄNDÅ ALDRIG GÅ UT! röt hon. JAG FÅR INTE ÄNS HA RIKTIGA LEKTIONER! DU HAR LÅTIT MIG SITTA HÄR INNE SOM EN FÅNGE! DU HAR FÖRSÖKT ATT RÄDDA MIG FRÅN DET ÖDE SOM MAMMA FICK! MEN ISTÄLLET HAR DU TAGIT IFRÅN MIG MITT LIV, VÄNNER OCH MÖJLIGHETER! DU ÄR EN DÅLIG PAPPA ALBUS!
Det där sista fick honom hatt tappa andan.
Han hade försökt ge sin dotter ett bra liv. Skyddad från ondska. Men istället hade han gjort precis som hon sa.
Det slog honom nu att han allt hon sa var rätt.
- Förlåt... Förlåt mig, stammade han fram.
- TALA INTE TILL MIG!
Mira svängde ut ur rummet.
Hon styrde stegen mot sitt eget rum. När hon kom in slängde hon sig på sängen och började gråta.
Hennes tårar föll ner på kudden och bildade en liten våt fläck.
Hon skakade.
Mira visste vad hon måste göra.
Hon gick fram till garderoben med skakiga steg.
Hon öppnade den och tog fram lite kläder.
Hon slängde det i kofferten som stod på golvet.
Efter det var det som någon hade snabbspolat. Hon packade allt annat väldigt fort.
Sina skolböcker, pergament, fjäderpenna, bläck, trollstav, dagbok, ett fotografi på Albus och lite annat.
När hon var klar svängde hon upp dörren och gick ut till kontoret.
Hon hade kofferten med sig.
Till hennes lättnad var inte Albus där. Om han hade varit det hade hon behövt lamslå honom och det ville hon inte.
Hon gick ner för den magiska trappan och ut i skolan.
Mira var inte säker men hon trodde att hon visste vart hon skulle gå.
Hon styrde stegen mot Griffindorsuppehållsrum.
---------------------------------------------------

Hoppas att det är bra!
Kom med synpunkter om det är något konstigt i historien.