Jeanie Stoneman's första år på Hogwarts

Eftersom vi har haft problem med bevakningen så kan jag skicka ut ugglepost när jag har skrivit ett kapitel, men då får ni säga vilka som bevakar *viktigt* iallafall här kommer ett jättemegajättekort kapitel men jag skriver på iPoden och det är så jobbigt! Hoppas ni förlåter mig haha! Iallafall:
____________________________________________________
Kapitel 5:Kopian

Jeanie slog upp ögonen. Det brände och sved i de av det starka ljuset som slogs emot henne. 
I sin sömndruckna förvirring trodde hon att hon var hemma och skulle till sin vanliga skola.
"Jag vill inte..." Mumlade hon till den som ruskade henne.
"Du är på Hogwarts, dummer!" Fnissade Lily. 
Hon satte sig yrvaket upp och gnuggade sig i ögonen. Hur kunde hon ha glömt DET? Jeanie skuttade upp från sängen och drog på sig skoluniformen.
"Vi går och äter frukost! Vad har vi sedan, förresten?"
Alison, som hade i princip fotografiskt minne, svarade direkt med ett brett leende:
"Förvandlingskonst och sedan dubbeltimme i trollkonsthistoria, efter det lunch och sedan, mina damer och... Damer har vi försvar mot svartkonster!"
De andra flickorna i deras sovsal, som de hade pratat med lite dagen innan, fnissade.  
Det var tre flickor förutom Jen, Alison och Lily. Deras namn var Courtney, Kaylie och Nathalie och alla var trevliga, än så länge iallafall. Tills de får reda på att jag är mugglarfödd, tänkte Jeanie en smula dystert.
Flickorna gick ner till stora salen för att äta frukost men blev stoppade vid dörren. Till sin fasa såg Jeanie att det var Ladina och Sinatra som hade stoppat dem. Båda hade grönsilvriga Slytherinslipsar runt halsen.
Ladina log försmädligt.
"Så smutsskallen vågar visa sig?" Sa hon och tittade föraktfullt på Jeanie som var säkert två decimeter kortare än henne. Alison och Lily blängde på henne.
"Så dumskallen vågar visa sig?" Sa Jeanie och smet förbi Ladina innan hon hade hunnit fatta någonting.
Alison och Lily kom gapskrattande fram bakom henne. De slog sig ner vid Ravenclawbordet. Jeanies ögon blev stora när hon såg alla rätter. Stekta bacon, rostat bröd och flera hundra sorters marmelader.
"Är det alltid sådan här god mat på Hogwarts?" Väste Lily som tydligen hade tänkt på samma sak som Jen. 
När de hade ätit sig mätta gick de upp till Ravenclawtornet för att hämta väskorna med böcker, stavar och fjäderpennor. 
"Få se nu...Klassrummet för förvandlingskonst ligger på andra våningen, fjärde korridoren," mumlade Allie. De rusade iväg dit med väskorna dunsande. Inte för att de var sena, utan för att de ville vara där tidigt. 
Läraren i förvandlingskonst var en rund liten häxa med namnet Professor Lufyork. Hon log glatt mot flickorna när de kom springande.
Lektionen i förvandlingskonst var otrolig. De fick se hur Professor Lufyork förvandlade skrivbordet till en buffel och tillbaka igen, hur hon med en lätt snärt på trollstaven och något konstigt ord fick sin stol att börja hoppa och dansa, och till slut berättade hon om animagusar.
"Vår egen rektor, Professor Mcgonagall, är en animagus. Ni kanske har turen att få se henne att förvandlas någon gång. Det är en någonting man inte ser många gånger i livet. 
Jeanie hade antecknat hela lektionen och hade nu fyra sidor i sin anteckningsbok fyllda med information.
Tyvärr var dubbeltimman i trollkonsthistoria inte lika intressant. Professor Binns var den enda läraren som var ett spöke och om man råkade snudda vid honom fick man en läskig känsla av att man fick en hink med iskallt vatten över sig.
Binns gav de inte direkt en mjukstart i ämnet som Professor Lofyork hade gjort, tvärtom satte han direkt igång att pladdra med entonig röst om trollkarlar på 700-talet men Ä
även fast Jeanie obehagligt påmindes om den gamla skolans tråkiga historielektioner, så antecknade hon flitigt ändå.
Det kändes som om Binns skulle stå där och pladdra i evigheter, men till slut kunde de äntligen ta sina väskor och gå. 
"Lunch! Usch, min mage håller på att dö av hunger!" Utbrast Alison när de var på väg mot stora salen.
Jeanie höll nästan på att krocka med en flicka i dörren. Hon tittade upp och sa: 
"Ursäkta, jag..." Hennes röst bröts i slutet. Den där tjejen var som en kopia av Jeanie, fast några år äldre. Hon hade precis samma stora ögon, likadant guldlockigt hår och precis samma näsa.
Båda gapade innan de rodnade och stack iväg åt varsitt håll.
"Vad i hela världen var det där?" Sa Lily och Allie i exakt samma ögonblick de hade satt sig ner vid långbordet.
Jeanie ryckte på axlarna och tog lite köttpaj. Hon hade inte så stor matlust längre, det enda hon kunde tänka på var hennes kopia. Hon gick i Ravenclaw, det hade hon sett på den djupblå och bronsfärgade slipsen, men Jen visste i inte vilken årskurs hon gick i. Fjärde eller femte var nog troligast, hon såg ut att vara i den åldern. Tänk om...

"Värst vad tyst du var, då! Är du sur eller något?" Sa Alison efter deras lektion i försvar mot svartkonster.
"Nej nej, absolut inte... Jag bara tänker..."
"Nu ska ni få, era små smutsskallar!" Framför de stod deras nya fiende, Ladina Goyle med sin kompanjon Sinatra.
"Ni är två mot tre och dessutom..." Alison slängde en blick över axeln. "Så har vi eran elevhemsföreståndare i försvar mot svartkonster och han kommer relegera er om ni hoppar på oss nu!" 
Ladina fnyste och gick sin väg.
"Vi har inga mer lektioner idag, det är ju första dagen!" De begav sig upp mot Ravenclaws sällskapsrum för att ta det lite lugnt i de stora, mjuka sammetsfåtöljerna.
Sällskapsrummet var tomt sånär som på en tjej som satt i en fåtölj i ett hörn och läste "Qudditch genom tiderna" av Kennilworthy Whisp. Med ett hugg i magen insåg Jen att det var hennes kopia som satt där.
Hon tog mod till sig och gick fram.
"Hej... Vilken årskurs går du i?" Kopian ryckte till och tittade upp från boken.
"Femte, och du går i första, jag såg sorteringen igår. Välkommen till Hogwarts!" Sa flickan med ett brett leende. "Vad heter du förresten?" Fortsatte hon.
"Jeanie Stoneman. Du själv då?"
"Ronassy Londerburgh. Kalla mig Ronnie, det gör alla" 
"Jeanie! Kommer du?" Ropade Alison som var halvvägs uppför trappan till flickornas sovsalar.
Jeanie sprang mot sina vänner. 
"Vi tänkte hämta någonting att läsa. Lily har med sig The talesman of beedle The bard och jag tog med Etenra- en hippogriffs liv. Den är riktigt spännande! Har du med någon bok förresten?"
"Ja, jag har med mina twilightböcker..." Svarade Jeanie.
"Twilight? Har du böcker om skymningar med dig?" Jeanie ägnade resten av tiden i sällskapsrummet åt att förklara för Alison vad Twilight faktiskt VAR för något.
"Men jag förstår fortfarande inte! Vampyrerna kan väl inte... glittra heller?" På kvällen när det var dags för middag hade Alison fortfarande inte kommit över att Edward faktiskt inte brann upp i solen.
Några timmar senare, när alla låg i sina sängar och snarkade, hade Jeanie fortfarande inte somnat. 
Hon tänkte på Ronassy Londerburgh...

Extremt kort jag vet men men!

Jag tycker att det var långt och jättebra!!!!!!!!!!
Eftersom du kommer skicka ugglor till de som bevakar vill jag säga att jag bevakar!

Vad bra, då vet jag!

ÅÅH VAD SPÄÄNNANDE!! JAG VILL HA MER!!
Shit!
Och det där var absolut inte kort, det var aslångt!!

Haha jag ser inte hur långt det är innan jag lägger upp det sö jag skriver att det är kort för säkerhets skull! Tack så mycket ♥

Den där längden var faktiskt helt perfekt! JAG ÄLSKAR DENNA FF

Nytt kapitel kommer här!
________________________________________
Kapitel 6: Äventyret vid sjön

Jeanie Stonemans första vecka på Hogwarts förflöt i ett lyckligt töcken.
Hon hade aldrig varit lyckligare, inte i hela hennes liv. Vädret var till och med vackert varenda dag, solen strålade över en molnfri himmel även fast det var ganska kyligt. Hon hade fått många nya kompisar, både från Ravenclaw och andra elevhem även om Lily och Alison var hennes närmaste vänner. Dessutom brukade hon prata med Ronessy ganska ofta. Hon tänkte mindre och mindre på det där med att de var så kusligt lika varandra, och nu brydde hon sig knappt om det längre.
Det var en lördageftermiddag, och Lily, Alison och Jeanie stod vid den stora, blanka sjön och betraktade jättebläckfisken som lekte i djupet. 
Då och då dök han upp och vinkade med sina långa tentakler och flickorna vinkade tillbaka.
"Jag har hört att det finns vattufolk och grindylogger i sjön..." Sa Lily och stirrade ner i det svarta vattnet som om hon förväntade sig att det skulle komma en grindylogg uppfarande. 
"Kolla vilka som står där då! Smutsskallen och hennes små blodsförrädarvänner!" Alla tre snodde runt och upptäckte till sin fasa att Ladina och Sinatra kom gående mot dem.
"Åh nej," kved Alison. "Då var den dagen förstörd då!"
Resten hände så fort att Jeanie inte kunde uppfatta det. Ladina sprang ner mot de och gav Jeanie en hård knuff med armbågen på revbenen. Jen stod precis vid kanten på sjön och hon hade inte en chans att hålla sig kvar. Hon föll bakåt med smärtan skärande i sidan. Det kalla vattnet träffade henne som en hammare i huvudet. Det kramades runt hennes lungor, gjorde det omöjligt att andas. Hon kände hur hon sjönk ner i djupet. Det sista hon hörde var Ladinas och Sinatras kacklande skratt. 
Men sedan, plötsligt, var det någon som grep tag om hennes ben, något vasst. Hon tittade ner och det var något suddigt, grönt som klängde sig fast där. Och något tog tag i hennes andra ben, och i hennes arm. Hon kunde inte kämpa emot det, det gjorde för ont...

"Jeanie! JEANIE!" Någon skakade henne hårt. 
Hon ville säga något lugnande, men när hon försökte hostade hon och kräktes upp massor av sjövatten. Hennes ögonlock kändes som om de var gjorda av bly när hon försökte titta. 
Någon stänkte kallt vatten på henne. Blyet lättade från ögonlocken. När hon slog upp ögonen lutade sig tre oroliga personer över henne; Ronessy, Alison och Lily. 
Hennes ögonlock föll ner igen. Hon var så obeskrivligt... trött...

Hon vaknade upp igen med en fruktansvärd smärta i benet. Hon var i ett vitt rum som hon antog måste vara sjukhusflygeln. Hon själv låg i en bekväm, mjuk säng men med en något knölig kudde. Till vänster om henne
låg en enorm hög med chokladgrodor och annat godis. Lily och Alison tittade oroligt på henne.
"Är du vaken nu?" Log Alison när hon såg att Jeanie var vaken. 
"Och vad du än gör, titta inte på dina ben, du har världens äckligaste sår, helt fyllt av var och blod och..."
"Tack det räcker, Lily!" Sa Alison och såg äcklad ut. "Madam Pomfrey har äntligen hittat ett elixir mot det, hon är och hämtar det nu, tror jag..." 
"Hörni, hur kom jag upp därifrån egentligen?" Avbröt Jen och höjde på ögonbrynen.
Och Alison och Lily berättade hela historien om hur hon hade blivit angripen av grindylogger.
"Och sedan, förstår du, kom Ronassy, det var SÅ coolt, hon gjorde någon
besvärjelse mot dem och sedan sköt hon upp dig ur vattnet, Sinatra och Ladina är uppe på rektorns kontor nu. Du skulle sett när McGonagall fick reda på det, vi såg henne när vi bar upp dig till slottet! Hon såg ut som en rasande tjur eller något!" Lily och Allie snattrade i munnen på varandra men på det stora hela hade Jeanie fattat.
"Vi får hoppas att de blir relegerade båda två!" Sa Jeanie glatt. Hon mådde mycket bättre nu. 
"Nu kommer Madam Pomfrey!" Sa Lily och tog en chokladgroda från den jättelika högen.
"Seså barn, iväg med er nu! Drick det här, Miss  Stoneman och jag varnar dig, jag smakade lite av det och det är det äckligaste jag någonsin har smakat," sa sjuksköterskan och slätade ut sina kritvita stärkta förkläden. 
Hon räckte henne en liten, genomskinlig flaska med en grågrön vätska inuti.
Jeanie tänkte att det var bättre att dricka utan att tänka först, så hon öppnade korken och stjälpte i sig innehållet. Hon höll nästan på att kräkasupp alltihop när hon kände smaken av ruttet ägg blandat med något så äckligt att Jeanie inte kunde sätta fingret på det. Men när hon svalt allting (med en viss svårighet) så kändes det bättre i benet och när hon tittade på det så var det inte något sår där.
"Sådärja! Ni kan komma in igen!" Ropade Madam Pomfrey till Lily och Alison. De tassade in i rummet och satte sig på sängkanten. De log strålande båda två och hoppade upp och ner i sin iver.
"Vad är det med er två? Är Ladina & CO. relegerade eller?"
"Nej, så bra är det inte, men gissa vad? 
100 poängs avdrag för Slytherin och straffkommendering hela veckan! Jag är så glad att jag skulle kunna dansa! Ronnie berättade det för oss!" sa Lily och hoppade upp från sängkanten och utförde någon slags segerdans. Alison och Jen började gapskratta åt henne.
Ikväll skulle hon få lämna sjukhusflygeln och återvända till det mysiga uppehållsrummet. 
"Det var det lilla äventyret!" Sa Alison och de började fnittra igen.

heheh "Det var det lilla äventyret"

Åh, fantastiskt bra!! Jag glömde bort att jag satt vi datan och trodde istället att jag låg i min säng och läste en skitbra bok! ÄLSKAR DEN HÄR!!
Jag vill bara ha mer! Det känns som om någon nu har rivit ut de kommande sidorna i boken, så du får faktiskt ta att klistra in dem igen!

P.S: Har taggat denna bland mina favvo FFs, är det ok?

Ååh tack så jättejättemycket ♥ du är så snäll och alla andra också! Era fina kommentarer uppmuntrar mig verkligen!
Jag ska försöka skriva mer! Snart vill jag nog satsa på ett riktigt låångt kapitel! Än en gång: tack så mycket!
Och SJÄLVKLART är det okej att du taggar den jag blir JÄTTEGLAD! ♥
Här kommer förresten ett nytt kapitel, det är väldigt kort men väldigt viktigt.
____________________________________________________________
Kapitel 7: Brev hemifrån

En vecka hade gått sedan den farliga händelsen vid sjön. 
Ingenting mer hade hänt, inget mer bråk med Ladina och Sinatra, även fast de ofta blängde på Jeanie och hennes vänner i matsalen, men hon vågade inte göra något för Professor McGonagall hade sagt att om de så mycket som rörde vid Jen, Lily eller Alison så kunde de börja packa sina väskor.
Jeanie älskade alla lektioner, (utom möjligen trollkonsthistorian) hade inte några problem med någon lärare eller med några andra elever utom Ladina och Sinatra. Ja, allting var helt perfekt. Flera gånger hade de varit nere hos Hagrid, vilket var väldigt underhållande eftersom han berättade historier om Lilys mamma och pappa, och till alla tres stora förtjusning; om Ladinas pappa Gregory Goyle.
"Han va nog den mest korkade person ja nånsin har stött på, ja han å Vincent Crabbe såklart!" 
Han var rasande över Ladinas anfall mot Jeanie.
"Att hon inte relegerades, att bara rusa på en sådär..."
Hennes ugglebrev hem var fyllda med olika magiska saker såsom Bertie Botts Bönor I Alla Smaker och hennes första förvandlingsföremål:
En tändsticka som hon hade lyckats förvandla till en spetsig nål på första försöket. Hennes senaste brev hade också varit det längsta, med hela berättelsen om Ladina och Sinatra och om hennes kopia Ronessy Londerburgh.
Det var när hon och Lily en tidig lördagsmorgon steg upp för att släppa in Mentrix som ivrig knackade på fönstret med sin lilla näbb. Alison hade feber sedan igår kväll och låg och hostade och snorade i sin djupblå himmelssäng.
De öppnade och stängde fönstret snabbt, för det spöregnets och blåste kraftigt ute, och de ville inte att Allie skulle bli mer förkyld.
Mentrix flög in i rummet, hoade och släppte ett brev som Jeanie fångade. 
"Det måste vara svaret från mamma och pappa!" Tänkte hon och sprättade ivrigt upp kuvertet. Det var det också, men det var inte det brev hon hade väntat sig.
KÄRA JEANIE, VI LÄSTE DITT BREV OM DIN OLYCKA. VI HOPPAS DU MÅR BÄTTRE NU. VI KUNDE INTE UNDGÅ ATT MÄRKA NÄR DU SKREV OM DIN "KOPIA" OCH VI KÄNDE OSS TVUNGNA ATT BERÄTTA EN SAK FÖR DIG.
RONESSY LONDENBURGH ÄR DIN SYSTER. 
VI ADOPTERADE BORT HENNE TILL PARET LONDENBURGH. DET VAR DÄRFÖR JAG, ANNE TRODDE PÅ HOGWARTS UTAN ATT TVEKA. NÄR DU VAR SJU PR FICK VI ETT BREV ATT HENNES ADOPTIVFÖRÄLDRAR OM ATT HON SKULLE BÖRJA PÅ EN INTERNATSKOLA SOM HETTE HOGWARTS. VI ÄR LEDSNA OM DU ÄR BESVIKEN PÅ OSS.
VI SAKNAR VÅR ÄLSKADE DOTTER
MAMMA OCH PAPPA

Jeanie kunde inte röra en muskel. Visst hade hon lekt med tanken innan, men aldrig på riktigt. Ronessy var hennes syster. Inte vän, utan biologiska syster. 
Hon kunde inte förstå det. Hon bara stod där med brevet i handen tills Lily knuffade till henne. 
"Har det hänt något? Vad skrev dem?"
Jen kunde inte förmå sig att svara, hon bara räckte över brevet till Lily. 
Hon ögnade igenom brevet och hennes haka föll ned som en vindslucka.
"Systrar? På riktigt?" Sa hon och glodde på brevet, som för att kolla att det inte fanns någon hemlig skrift gömd någonstans.
Jeanie nickade.
Systrar.

Senare, när de flesta från Ravenclaw hade vaknat och stigit upp, gick Lily och Jen (Alison mådde sämre och var tvungen att stanna i sängen) ner till uppehållsrummet för att leta reda på Ronessy. Man kunde inte gå runt och vara systrar utan att båda visste om det. Och ja, där satt hon i sin vanliga fåtölj i hörnet och läste "Quidditch genom tiderna".
Lily lät Jen gå själv.
"Ronessy?" Jeanies röst lät darrig och gäll och inte alls som den brukade. Ronessy tittade upp från boken och sken upp när hon såg vem det var.
Jen räckte fram brevet till Ronessy.
Ronnie sänkte sina stora ögon mot pappret och började läsa. 
Hon blev en nyans vitare för varje sekund som gick. När hennes ögon slutligen lyftes från texten var den redan naturligt bleka hyn kritvit.
"Systrar?" Viskade hon med hes röst.
"Systrar."