Ellie Rippert [Sv]

toppen!!

ÅNEJJJJJJJJ!
inga mer kapitel????????
du skriver sssåååååååååååååååååååååååååååå bra! hur kan du? du ,MÅSTE (jag tvingar dig om du inte vill) bli författare!

kan du det? (tvinga honnom/henne bli författare)

haha Det kommer ett kapitel imorrn MICAN: DU ÄGER PÅ ATT SKRIVA

då väntar vi

Här kommer det

-------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Ellie ryckte till. Vad var det mamma skulle berätta? Visste hon någonting om den här Hogwartsskolan? Var det inte ett skämt.
"Vad var det du skulle berätta mamma?” frågade Ellie.
”Jag måste berätta för pappa också”, svarade Tess medan hon nickade bort mot vardagsrummet.
"NEJ!” hördes det ifrån vardagsrummet precis då. Ellie antog att matchen var slut, och att Ryssland hade vunnit.
”Kom”, sa Tess och Ellie följde efter henne till vardagsrummet. Där satt Richard med ansiktet i händerna och skakade på huvudet.
”Nej, nej, nej. Hur kunde de?” mumlade han förtvivlat. ”Inte alls nära, nej nej…De är ju urusla.”
”Richard, jag har en sak att berätta för er”, sa Tess allvarligt. Richard befriade ansiktet från händerna och tittade på Tess som satte sig i soffan bredvid honom. Ellie följde efter och slog sig ner bredvid sin mamma.
”Vad är det?” frågade Richard. Ellie stängde av teven. Det var förvånande hur tyst det blev då skriken från Ryssarna och buandena från Engelskmännen dog bort.
”Jo. Angående det där brevet…” Började Tess. ”Så finns det faktiskt en skola som heter Hogwarts.”
Den sista meningen sa hon väldigt snabbt. Richard stirrade oförstående på sin fru.
”Vadå, en skola för häxkonster och trolldom?” fnös Ellie. Hon skrattade lite retsamt. Vad var det här för skämt?
”Ja, exakt…” sa Tess. Ellie ryckte till. Det kunde väl ändå inte finnas en skola för häxkonster och trolldom?
”Mamma, dina skämt har verkligen blivit tråkiga på sistone. Eller så är det bara jag som har växt ifrån dem”, sa Ellie.
”Det är inget skämt!” sa Tess ursinnigt.
”Men hur kan du veta att denna Hogirtsskolan existerar?” frågade Richard.
”Hogwarts”, rättade Ellie honom.
”Jag vet det…För att…” började Tess osäkert.
”Säg”, manade Ellie. Tess blev tyst. Hon öppnade munnen flera gånger för att säga något, men stängde den gång på gång. Vad var det som var så himla svårt att säga? Häxkonster och trolldom…Det var ju till och med fjantigt att bara tänka på.
”Jag är en häxa”, sa Tess snabbt. Vad är det mamma sitter och säger? Tänkte Ellie. Inget roligt skämt direkt. Det var säkert hon som skickade brevet och allt. Men varför skulle hon göra det? Nej, Ellie hängde inte med nu.
”Sluta skämta nu mamma, det är inte kul”, mumlade hon.
”Jag skojar inte!” skrek Tess.
”Men bevisa det då”, sa Richard som hade vart stum till nu. På rösten lät det som om han trodde att Tess var galen. Ellie började nästan också tycka det nu. Då drog Tess ut någonting ur innerfickan på sin klädnad. Ellie tyckte att föremålet såg bekant ut. En lång, smal pinne…Ja visst ja! Det var ju sådana som gubbarna i Ellies drömmar hade haft. Vad skulle mamma göra med den? Skicka ut små röda gnistor som bildade orden ”Du är magisk”?
Nej, inte så. Men det Tess gjorde var inte långt ifrån lika onaturligt som det. Ja, helt plötsligt hände något väldigt mystiskt. Ellie såg hur Tess svängde med pinnen och hon förstod först inte vad som hade varit så spännande med det. Sedan såg hon hur hennes pappa stirrade på någonting på andra sidan av rummet. När Ellie fick syn på samma sak började hjärtat slå hur snabbt som helst. Precis bredvid teven låg det en bok. Eller ja, det hade legat en bok där. Nu svävade den mitt i luften. Ellie och Richard bara stirrade på boken som om den var en galen yxmördare som hade rusat in i deras hus.
”Är d-det du s-som gör d-det där?” utbrast Ellie. Med en till snärt på pinnen föll boken till golvet med en duns.
”Tror ni mig nu?” frågade Tess. Varken Ellie eller Richard svarade.
”Vadededärduharihanden?” utbrast Ellie.
”Hur sa?”
”Vad är det där du har i handen?” upprepade Ellie lite långsammare.
”Jaha, det här?” sa Tess och viftade elegant med pinnen. ”Det är en trollstav.”
Ellie fattade ingenting. En trollstav? Var inte det sådana där som feer i sagor hade?
”Jag förstår ingenting”, mumlade Ellie. Tess suckade.
”Såhär är det. Det finns folk som är häxor och trollkarlar. Det finns också folk som är ickemagiska. De brukar vi kalla mugglare. Men efter som du har fått brevet så betyder det att du är en häxa”, sa Tess. Man hörde verkligen att hon ansträngde sig för att vara så tydlig som möjligt.
”Varför har du inte berättat något!? VI ÄR JU DIN FAMILJ!” vrålade Richard. Det var precis det här Ellie hade suttit och fruktat. Pappas utbrott.
”Jag ville inte att du skulle bli arg…” sa Tess oskyldigt.
”Du kunde ha sagt det när vi först blev ihop!” skrek Richard ursinnigt. Ellie rusade ut ur rummet med händerna pressade mot öronen. Hon gick in i sitt rum och la sig på sängen. Sedan greppade hon boken och försökte läsa. Det gick inte. Hon kunde höra hur hennes föräldrar grälade för full hals ute i vardagsrummet. Men Ellie ägnade sig åt sina egna tankar. Jag, en häxa? Skulle jag ändå få slippa min gamla skola? Tänkte hon. Det skulle vara fantastiskt. Att bara få fly från den här usla världen och hoppa in i en annan.
Kort därefter hörde hon hur ytterdörren smällde igen.

asuuuuum

jätte bra! I ♥ your ff!

Åh Wihoo tack ♥ Den kanske är lite långtråkig nu i början..Men jag hoppas att den ska bli bättre och bättre

Den är inte långtråkig någonstans!