Between two continents – marodörernas 6:e år på Hogwarts [SV]

Nu kommer jag försvinna från datorn några dagar. Det kommer att komma upp nya kapitel på http://betweentwocontinents.blogspot.com ungefär varannan dag. Glöm inte att kommentera raringar ♥

VI – En första morgon

Nästa morgon vaknade hon av att Lily varsamt petade på henne och hon drog isär förhängena kring sängen och blinkade i morgonljuset.
- God morgon!
Columbine svängde benen över kanten och strök sitt långa hår ur ögonen.
- God morgon! Vad är klockan egentligen?
Hennes huvud bultade dovt, så som det så lätt gör när man har sovit riktigt, riktigt djupt.
- Klockan är sju! Lektionerna börjar klockan nio och jag tänkte att det var lika bra att väcka dig tidigt så slipper du stressa din första skoldag.
Lily log och återvände till att packa upp kläder ur hennes koffert. Med en lätt sväng på trollstaven fick hon kläderna att slätas ut och vikas ihop i prydliga högar. Hon fick garderobsdörrarna att flyga upp och kläderna ordnades efter användningstillfälle och färgskala. Columbine kunde inte låta bli att vara imponerad. Hon, ett barfotabarn från Afrika, hade kläderna huller om buller i sin koffert och planerade att be Lily lära henne lite hushållsförtrollningar senare.

Efter att ha duschat och klätt sig i en klädnad som nu pryddes av ett diskret Gryffindor-emblem styrde de stegen ner mot frukosten. Lily var tvungen att diskutera någonting med Professor McGonagall redan innan frukosten, något om att hon var säker på att ha missat anmäla sig till fortsättningskursen i talmagi, och lämnade Columbine vid långbordet.
Med munnen full av bacon och äggröra betraktade hon duvorna som susade in i salen. De bar på paket med kvarglömda attiraljer, brev hemifrån och tidningar. En kopia av The Daily Prophet dunsade ner bredvid henne och samtidigt slog sig Sirius Black ner och drog upp en knuting ur fickan och betalade duvan.

- God morgon Columbine, sa han och log. De andra pojkarna anslöt sig och hälsade, om något inte lika framfusigt.
Han vecklade upp tidningen och sjönk ner i en artikel om en förvirrad häxa som sålt förhäxade tekannor till mugglare.
- Gud, det måste vara imperiusförbannelsen, muttrade han och Remus snappade åt sig tidningen ur hans händer och läste koncentrerat.
- Varför terrorisera mugglare med förhäxade tekannor? frågade Columbine och Remus tittade upp över tidningskanten och nickade bort mot Slytherinbordet. Avery satt och gestikulerade vilt och de andra vid bordet såg att kippa efter andan av skratt, det såg mycket ut som om han försökte visa hur det är för en mugglare att bli attackerad av en förhäxad tekanna.
- För att det är roligt?!
- Ja, vissa har sjuk humor, svarade Sirius och stoppade in en bit toast i munnen. Hans ögon mörknade kort men innan Columbine hann ställa en följdfråga så hade Professor McGonagall dykt upp med en hög pergament i famnen.

Peter Pettigrew bleknade när han såg sitt schema för läsåret och James var inte sen med att ropa till sig Lily så att han kunde jämföra sitt schema med henne.
- Smith, har du bestämt vilka ämnen du vill läsa än? Kollegiet har tittat på dina gamla betyg och scheman och satt ihop ett provisoriskt schema.
McGonagall slog lätt med trollstaven på det blanka pergamentet och genast framträdde ett schema som hon gav till Columbine.
- Det låter bra, professorn, tack, sa hon utan att titta ner på lektionerna och McGonagall försvann iväg för att dela ut scheman till övriga Gryffindor-elever.
- Får jag se? Sirius nappade tag i hennes schema och skakade på huvudet.
- Tufft.
- Vadå?
- Ja du läser nästan lika många ämnen som Lily och Remus!
Columbine blickade över på Sirius schema som var nästan lika fullt. De hade en del gemensamma lektioner, konstaterade hon.
- Columbine! Vi har dubbeltimme i trolldryckskonst nu på förmiddagen tillsammans med Slytherin, kom igen killar, jag vet att ni också har det.
Gruppen reste sig upp från bordet och skyndade upp till sovsalarna för tandborstning och för att hämta sin utrustning. Väl nere i källaren insåg Columbine att det inte hade skadat med en tröja. Det var fruktansvärt rått i luften, kanske berodde det på att rummet aldrig såg solljus eller för den kalla stämningen som rådde mellan Gryffindor och Slytherin. Hon var tacksam när Lily gestikulerade åt henne att slå sig ner vid hennes bord.

Läraren, Horace Snigelhorn, var en gladlynt man som verkade ha en förmåga för att avgöra sina elevers talang genom deras släktträd och relationer. Genast intresserade han sig för Columbine för att förhöra sig om trolldryckskonsten i Afrika samt för att höra om hon möjligtvis var släkt med någon av de framstående trollkarlar som på 1700-talet hade emigrerat till Sydafrika. Columbine, som inte intresserade sig för sin släkthistoria svarade sanningsenligt att hon inte visste men att hon kunde skriva till sin mor och fråga, något som Snigelhorn sa att han skulle påminna henne om.

Själva trolldryckslektionen var krävande men på Milima ya buluu hade man lagt stor vikt vid att kunna framställa magiska drycker med naturens egna ingredienser och även om hon var tvungen att koncentrera sig hårt så lyckades hon uppnå ett gott resultat. Självklart så sken Lily Evans på lektionen, redan efter ett par minuter sände hennes kittel ut väldoftande rosa ångor och Severus Snape var sekunder efter henne. James å andra sidan tycktes ha svårare att koncentrera sig. Flera gånger fick Remus rycka in och korrigera James fel, då han själv verkade vara upptagen med att rufsa till sitt hår och kasta förstulna blickar åt Lilys håll.

Vid lektionens slut gapade hennes schema tomt medan de andra skulle fortsätta till spådomstornet, utom Lily som menade att spådomskonst var rent hokus pokus och hon hade en timme av talmagi framför sig. Lite förvirrat stod Columbine kvar i entrén och funderade över huruvida hon skulle sätta sig ner i biblioteket och beta av läxan som Snigelhorn hade gett dem eller om hon skulle ta sig ut på ägorna och andas frisk luft.
Samtidigt som hon sköt upp den väldiga porten kom Severus springande ikapp henne.
- Har du håltimme? frågade han och strök sitt flottiga hår ur ansiktet.
- Ja, har du?
- Perfekt! Vill du ta en tur runt slottet?

En timme passerade i rasande fart. Severus var mycket kunnig när det kom till Hogwarts historia och de magiska djur och ting som fanns runt slottet. Lagom till lunchrasten slog de sig ner under en ek precis vid sjön och betraktade jättebläckfisken som lojt skvätte upp vatten mot dem.
- Varför tycker inte Sirius och de andra om dig? frågade hon samtidigt som hon tände en cigarett och drog ett bloss. Hon kastade paketet mot Severus som tappade det och lät det ligga i gräset.
- Jag röker inte. Du vet att det där dödar dig va? sa han och Columbine log.
- Äsch, live fast die young.
Severus betraktade henne och blickade sedan ut över sjön.
- Vi är väldigt olika helt enkelt. De är idioter och tror att de är så jävla häftiga hela tiden. Och så gillar dem inte att jag är kompis med Lily. Särskilt inte den där Potter som tror att han är någon superstjärna bara för att han är en medioker jagare.

Hans röst var hård och Columbine bestämde sig för att släppa ämnet. En ny vänskap är som ett växtskott. Det behöver mycket näring och omsorg. Det går inte att bara kapa bort nya blad, rycka upp dess rötter eller glömma att tala med växten för då dör den. Vissa frågor är bättre att spara tills växten har hunnit bli en hel buske.

VII – Grafitgrå ögon och svettpärlor

Severus betraktar henne på andra sidan matsalen där de sitter båda två. Hon med det långa svarta håret och glittrande ögonen och Lily. Det fanns inte ord nog att beskriva Lily. Hans allra äldsta och bästa vän, hans enda riktiga vän. Den första som förlitat sig på honom och som han hade kommit att älska. Hennes röda tjocka hår och gröna ögon. Fräknarna på nästippen och hennes sätt att vända hela sin koncentration mot honom varje gång han öppnade munnen. Det gjorde så ont i honom att de inte hann umgås så mycket längre. Stulna timmar på skolgården men om loven så hann de spendera dagarna tillsammans. En form av ljuvlig eskapism från verkligheten.

Och nu Columbine. Den nya flickan som verkade vara så ovetande om rivaliteten utan såg honom för den han var. Hon skrattade inte åt hans krokiga näsa eller långa smutsiga hår. Hon var intresserad av att höra honom prata och skrattade åt hans tafatta skämt. Men hon hade så många andra. För varje dag som gick så knöt hon nya kontakter. Hon var som en vildfjäril vars färger alla attraherades av och ville komma nära.

*

Columbine var inte utanför men än så länge inte en i gemenskapen. Det tog tid att skaffa vänner och efter en vecka på Hogwarts så var hjärnan fylld av nya intryck och det var svårt att komma ihåg alla namn. Allt som oftast umgicks hon med Lily och hennes väninnor: Mirabella som var så blod och blek att Columbine hade kunnat svära på att hon hade vilieblod i sig om det inte vore för de överlappande framtänderna och öronen som hade en tendens att sticka ut genom det flortunna håret. Elyssa med sitt bruna hår och plirande ögon. Hon som alltid skrattade högst av dem alla och flörtade med alla pojkar på två ben. En förträfflig vaktare i quidditchlaget. Sedan var det ofta med två flickor från Ravenclaw: Theodora, alltid rakt på sak och sökare i Ravenclaws Quidditchlag. Skvaller intresserade inte henne utan bara fakta, raka rör och inget bullshit. Ava, ett år yngre än de övriga i gruppen och en hopplös romantiker. Hennes ögon var ofta beslöjade av dagdrömmar och ibland var det svårt att se varför hon placerats i Ravenclaw.


Det var fredag och tröttheten brände i ögonen. Helgen låg framför dem som en evighet av lättja även om Lily inte var sen att påpeka att de borde sätta igång med alla läxorna så att de kunde ”sova gott på söndag”. När de anlände till uppehållsrummet ursäktade hon sig och satte av upp till sovsalen. Ur sin koffert plockade hon upp en bit pergament och sugandes på sin fjäderpenna la hon sig på mage i sängen och började skriva.

”Hej mamma. Nu har det gått en vecka sedan jag kom till Hogwarts och allt är bra med mig. Det är mycket högt tempo här och britterna verkar inte sätta lika stort värde på att vara ute i naturen men jag trivs bra. Jag har skaffat mig en del nya vänner men saknar alla er där hemma något otroligt. Snälla hälsa systrarna mina att skriva till mig. Och pappa! Jag vill höra allt om hur ni har det och jag hoppas att jag kan få komma hem snart igen. Kram, Columbine”

Hon förseglade snabbt pergamentrullen och tog dubbla steg ner för spiraltrappan till uppehållsrummet. Eleverna verkade fira att det var helg och överallt stod fat med små bakelser och i mitten av rummet stod Sirius och James och höll hov för ett gäng tredjeklassare. James briljerade med sina snabba reflexer och lät en gyllene kvick segla runt kring hans huvud men varje gång kvicken var på väg bort så fångade han in den som en katt fångar in en mus. Sirius delade ut flaskor med honungsöl till ungdomarna och Lily stod avvaktande en bit bort.

- Du som är prefekt, är det tillåtet med fester? frågade Columbine och Lily skakade skrattande på huvudet.
- Nej, absolut inte, men vad ska man göra?
Hon drog hårsnodden ur håret och skakade ut det över sina axlar innan hon kryssade igenom folkhopen mot Sirius för en flaska öl. Columbine tog tillfället i akt och smet ut genom porträttet där den tjocka damen satt och drack portvin med sin väninna Violett.
- Vad ska du ut och göra? sluddrade porträttdamen och Columbine viftade med pergamentrullen.
- Uggletornet! ropade hon tillbaka.
- Inga elever i korridorerna på nätterna , fnissade Violett och Columbine himlade med ögonen.
- Klockan är bara halv åtta, ropade hon över axeln och fortsatte mot uggletornet.

Hon postade sitt brev med en stor gråbrun uggla som flög ut i skymningen. Väl tillbaka i uppehållsrummet så var festen i full gång och en fjärdeårselev spillde lite honungsöl på Columbines axel och hon morrade lågt på väg in mot festens mitt. Lily verkade uppsluppen och stod rödrosig och talade med James, som såg ut som om han befann sig i sjunde himlen.
- Här, ta en flaska öl!
Sirius tryckte en immig ölflaska i handen på henne och hon tog tacksamt ett par klunkar.
- Tack! Hur smugglar ni in dem?
Han flinade och drog handen genom det mörka håret sedan ryckte han på axlarna.
- Spelar det någon roll? Vi alla måste ju få ha våra hemligheter, skrattade han och la fräckt armen omkring hennes axlar och kramade till.

Hon mjuknade och tog en till klunk ur ölflaskan. Han doftade gott och det glittrade i hans grå ögon. Någon satte igång en vinylspelare och musik fyllde luften. Columbine hade aldrig hört låten tidigare men det spelade ingen roll, kolsyran från ölen verkade ha stigit henne till huvudet och hon tittade på Sirius som satte ner sin ölflaska och blickade ut över folkhopen.
- Kom igen nu allihopa, vi dansar!

Det var svettigt. Hennes hår klibbade i nacken och hon kände hur hon började bli lätt berusad. Någon hade öppnat en flaska eldwhisky och drycken hade bränt i magen. Till och med Lily såg ut att roa sig kungligt med James och Remus. Tillsammans dansade de vilt en bit bort. Columbine såg Sirius halvligga på en schäslong och banade sig dit och slog sig ner på golvet bredvid möbeln och viftade med händerna framför ansiktet, som en provisorisk fläkt.
- Har du kul? Hans andedräkt träffade hennes nacke och hon vred sig om.
De hamnade nära, nära.
- Ja, svarade hon sanningsenligt och han log och strök en hårslinga ur ansiktet.
- Bra. Vackra flickor ska alltid le, sa han och tonlägret ändrades. Hans röst djupnade och lät som sammet. Mjukare än någonting annat men en strävhet. Han doftade mysk och honungsöl. Håret var lockigt av värme och dans och han blickade in i hennes ögon. Hon vred på sig och särade lätt på läpparna.
- Akta dig för Sirius, han är en notorisk kvinnokarl! Lily skrattade och dunsade ner bredvid Sirius på schäslongen och sträckte sig efter en tom flaska på bordet.
- Aguamenti, mumlade hon och från toppen av sin trollstav porlade vatten ner i flaskan och hon drack i djupa klunkar.
Sirius harklade sig och satte sig upp och drog händerna genom håret.
- Oj vad mycket klockan är, gäspade Lily och ställde sig upp, smått vingligt och Columbine följde hennes exempel.
- Ja verkligen, jag är dödstrött! God natt allihopa, sa hon och vinkade åt Sirius och åt de andra pojkarna.

Fnissande gick de upp för trappan mot sovsalen och när hon väl låg bakom draperierna i sin säng så kunde hon inte låta bli att låta fjärilarna dansa runt i magen för en lite sekund. En sak var att gå hem med främmande pojkar, det var en helt annan sak att kyssa någon i sitt eget elevhem - efter bara en vecka. Och Sirius var en notorisk kvinnokarl, men Columbine var inte intresserad, inte på det sättet, och varför förneka det som kändes naturligt? Men tänk hur mycket problem det skulle kunna ställa till? Medan hon debatterade den onde och den gode fen i huvudet så kom sömnen och överrumplad somnade hon.

Hej darlings, ni kanske har läst de två senaste kapitlena i bloggen men nu har jag publicerat dem här och det vore toppen om ni kände för att kommentera lite

de är jätte bra

u're amazing! :O
såååååå bra!

Tack så jättemycket! Nu är jag på väg ner till Frankrike för att hälsa på säsongande vänner på rivieran men jag glömmer inte bort er för det. Hur tycker ni att uppdateringen bör vara, alltså hur många dagar orkar ni vänta mellan varje kapitel? Jag försöker skriva så mycket som möjligt men jag vet inte, ni kanske vill ha ett kapitel varannan dag eller bara ett kapitel i veckan? Tell me!

jag vet inte jag vill svara varannan dag med du ska ju ändå ha tid med att göra saker i Frankrike
så jag röstar ett kapitel i veckan

ett kapitel i veckan, för ditt eget bästa c:

vi klarar oss (i hope) hehe

VIII – Män är från Mars och kvinnor från Venus

Sirius Black var irriterad. Hans mamma hade skickat ännu ett brev om att han borde ta sig i kragen och byta umgängeskrets. Hans lillebror Regulus Black såg ut att roa sig kungligt vid Slytherins frukostbord och med ett huvud som redan klövs itu så var det mer än frustrerande att hans föräldrar och bror var tvungna att vara fullständigt imbecilla. Även om terminen precis startat och han kände sig lättad över att vara tillbaka på Hogwarts så fasade han för jullovet då han skulle tvingas att åka hem för att fira julen med sin släkt. Kära mamma Walburga och pappa Orion. Morbror Cygnus och hans fasansfulla fru Durella samt hans kusiner Bellatrix, Narcissa och Andromeda. Visserligen var Andromeda nästan normal och likaså hans morbror Alphard, men sedan hans mamma och Alphard hade kommit lite på kant så verkade eldwhiskyn föra hans talan. Varför kunde inte han födas i en normal familj som James? Med föräldrar som stöttar och älskar utan att ställa krav. Om det var något som gjorde en fucked up var det definitivt familjerelationer.

Elyssa slängde sig ner på platsen bredvid Sirius och hällde upp en stor kopp kaffe och drack djupa klunkar.
- Vilken fest igår! Herregud, sa hon med munnen full av toast så att brödsmulorna yrde ur hennes mun.
- Verkligen, höll Sirius med och hoppades att Elyssa skulle föra konversationen solo för han orkade inte med att vara artig, trevlig eller vältalig.
- Och jävlar vad du limmade på Columbine igår! Fy fan vilken kvinnokarl du är Sirius!
Det stack till lite i hjärtat. Alla dessa flickor och alla dessa ickefunktionella relationer. Tårar och skrik men att aldrig behöva vara ensam. Ha marodörerna som sina bröder, band starkare än blod, och alla flickor han ville ha. Så jävla grisigt.
- Jag vet, svarade han och pressade fram ett flin. Det kändes som en stel mask över ansiktet. Han svepte den sista slurken kaffe och ställde sig upp.
- Nej du, nu blir det ett par timmars sömn till, sa han och Elyssa vinkade åt honom.

När Columbine kom ner till frukostmatsalen var tjejsnacket i full gång i ena hörnet. Mirabella var djupt försjunken i en diskussion med Lily och Elyssa såg ut att mest av allt vilja betygsätta killarna från kvällen innan. Columbine var tacksam över sällskapet och började bre marmelad på en bit toast.
- Vadå vad hände mellan dig och Sirius igår egentligen? Elyssa såg upphetsat på Columbine och hon ryckte på axlarna.
- Ingenting. Verkligen ingenting.
Det gick inte riktigt att förneka spänningen i luften men hon ville inte heller förstora det som hade hänt, eller snarare inte hänt.
- Jo men kom igen, ni såg ju ut som ni tänkte hångla!
- Absolut inte, hon stoppade en bit bröd i munnen och Lily bröt tacksamt in.
- Fy fan vad jobbigt James är. På riktigt! Bara för att han var remotely normal igår så tror han typ att jag är intresserad nu. Som om jag någonsin skulle kunna vara intresserad av någon som största delen av tiden beter sig som en grottmänniska.
- Men han är ju rätt snygg, avbröt Mirabella och drog det silverblonda håret bakom öronen.
- Kanske han hade varit om han inte hade envisats med att rufsa till sitt hår hela tiden, sa Lily föraktfullt och Columbine bet sig i läppen.
- Men han är ju kär i dig, det är ju helt uppenbart, sa hon tankfullt och Lily fnös.
- Jag vet, good luck.
De fortsatte att diskutera James beteende över oanständiga mängder kaffe och lämnade inte Den stora salen förrän flera timmar senare.

Severus såg det röda håret svänga runt ett hörn och han satte efter henne.
- Vi ses senare, ropade han över axeln till Avery och Mulcibel.
- Lily!
Lily Evans snurrade runt och hennes gröna ögon sken upp när hon såg honom.
- Sev!
Hon omfamnade honom fastigt och det kände som att Snape skulle lyfta ett par centimeter från marken. Tillsammans började de gå i korridoren mot biblioteket.
- Är du klar med Snigelhorns uppsats? frågade han och hon suckade.
- Nej, inte i närheten. Är du?
Snape visste att det skulle gå fort när han väl satte sig ner med uppsatsen, trolldryckskonst föll sig fullkomligt naturligt för honom.
- Snart, men om du vill så kan jag hjälpa dig med den?
Hon sken upp och kramade om hans arm och hennes ögon glittrade.
- Åh du är bäst Sev!
Han skulle leva på orden resten av dagen.

Han älskade att flyga. Första gången han satt på kvasten för den här säsongen och han tillät sig att flyga högt över trätopparna. Om ett par minuter skulle den första quidditchträningen starta och även om gårdagens konsumtion av honungsöl låg som en dimma kring hans huvud så flög han på känn, det satt i ryggmärgen. Även om han var duktig i skolan så var flyga det han kunde allra bäst.

Han hörde Teds visselpipa ljuda genom vinden och han sänkte sig kontrollerat ner mot marken.
- Som ni vet är det här mitt sista år som quidditchkapten och min sista chans att vinna pokalen, så i år gäller det verkligen.

Ted var en förträfflig vaktare och en mycket hård quidditchkapten men hans släpiga röst fick vem som helst att somna så samma sekund som han satte igång med en lång utläggning om årets strategi så vandrades James blick. Han fick syn på Lily och Severus Snape i närheten av sjön och det knöt sig i magen på honom. Han hatade att Lily inte såg på honom på samma sätt som hon såg på Snivellus Snape. Den äckliga, flottiga, idioten till Slytherinare som hon så envist hängde sig fast vid. Det var så uppenbart att han bara ville stoppa in händerna inför hennes klädnad, inte för att James skulle ha något emot det heller, och det fick honom att koka på insidan. Irriterat spottade han på marken och harklade sig.
- Vilka spelar första matchen, är lottningen klar? frågade han och Ted nickade.
- Ja, det blir Ravenclaw mot Slytherin i första matchen om två veckor.
James suckade. Han hade velat krossa Slytherin i första matchen för säsongen, och gärna sett till så att en vilsen dunkare krossade Snapes långa, krokiga näsa.