Maffia blood PRS Vidomina & Medi

"Jag har inte packar mycket. Vi får nog svänga in på någon hamburgarkedja. " Han såg på honom och nickade.
"Jag kan få henne tyst. Ta något till henne med annars blir hon bara arg. Han såg på henne.
"Och du ska vara tyst."

Logan suckade högt av frustration. Ingen mat och han skulle vara tvungen att betala för hennes mat. Löjligt.
"Okej.", sa han sammanbitet och tog sikte mot stan när en av skyltarna visade mot en av haken längre bort.
Några minuter senare stod de i bilkön för att beställa. "Vince, se till att hon är tyst nu när jag beställer."
Logan lade på ett leende när det var deras tur att beställa. Allting för att dölja vad som pågick i bilen.

"Det är inga problem. Jag kan se till att hon är tyst." Han höll en kniv om hennes sida och log mjukt mot henne.
"Ett pip och du är död. Dina händer in knät nu fröken." Sa han innan de var deras tur och han log.
"Ge mig samma som dig. Du har bra smak Logan."

Logan nickade gillande åt Vincent i backspegeln och riktade sedan blicken åt personalen som skulle ta deras beställning.
Han beställde varsin burgare med pommes till sig själv. "Eh.. ja, tre cola också." Han körde vidare till kassan för att betala. Tog emot beställningen och räckte över en varm påse med hamburgare i till Vincent. "Till er. Jag har mitt här.", sa Logan nöjt och tryckte flera pommes i munnen samtidigt som han styrde bilen ut på vägen igen.

Vincent tog emot påsen och log mot Flora.
"Så varsegod. Vi vill inte att du svälter. Varför skulle vi göra det?" sa han och drog bort kniven och såg på hennes ben.
"Så är det sant?" Han pekkade mot hennes ben.

Hon hade inte vågat göra något och tog emot maten. Det kunde inte vara förgiftat. Hon fick ju det direkt från luckan och började äta, även om hon var livrädd.
"Vadå?" Frågade hon och såg på sitt ben. Drog sedan upp det och visade ett ben i metall.
"Japp föddes med ett ben."

Logan var så upptagen av att äta att han inte lyssnade på deras samtal. Andra delen av sanningen var också att han faktiskt inte brydde sig. Flora fick vara Vincents bekymmer för ett tag.
Men så såg han något i ögonvrån som fångade hans uppmärksamhet. Där i spegelbilden synade han något av metall. Floras ena ben. Han såg överraskad ut, men sa inget.
Han harklade sig. "Bäst att du försöker att sova lite, Flora. Det är en bit kvar."

Hon hade ätit upp och hon såg på honom med en sorgsen min.
"Men jag kanske inte vill?" Sa hon och såg på Vincent som skakade på huvudet.
"Det är en väldigt lång väg. Kanske kommer ta en eller två dagar. Så sov." Sa han lugnt

Det hade gått två dagar. Logan var trött efter att ha kört den sista biten. Slumrat till i bilen när de stannade för mat och vila. Men äntligen skulle resan nå sitt slut.
"Där, ser du huset? Vi är framme."
Han hade kört landsvägen där bara träd omringade de. Nu syntes ett hus på håll. Det var högt i flera våningar.
"Är du vaken, Flora?"

Vincent sträckte på sig så hans ben knakade och han såg över axelb. De hade låtit henne sitta själv den sista tiden och hon verkade sova. Eller så ville hon inte prata.
"Ska bli skönt. Jag är helt less på att åka bil." Vincent såg på Flora igen och såg sedan på Logan.
"Hon kan ändå inte springa någonstans när vi öppnar. Hennes ben ligger i backluckan."

Logan fick bita sig i tungan för att inte skratta rakt ut. "Skämtar du?! Lade du hennes ben i bagaget?" Han skrattade ändå samtidigt som han svängde in på infarten.
När han stängde av motorn kunde han i ögonvrån se hur två av vakterna kom ut från huset för att möta de.
"Vincent- kolla att hon lever, vi måste in med henne nu. Han har väntat tillräckligt länge."