Nola magic PRS Vidomina & Medi

"Kan jag få prata med dig sen?" Viskade hon och kramade sin systers hand. Hon var inte lika bra som syster med att överföra tankar men hon försökte.
"Ja då kan vi även äta på vår favvo resturang kanske?" Frågade hon och såg Tuurí komma tillbaka.
Log innan hon började att gå.
"Det är så mycket som händer just nu.. Man vet inte vad man ska göra ." Hon nickade sedan och drog i sitt långa hår.

Evangeline såg efter Tuurí när hon lämnade rummet. Hon vände sig mot Ivy sedan. "Ja, självklart. Du kan berätta på vägen till växthuset kanske?", föreslog hon.
Log åt hennes förslag åt restauragen. "Ja, vilken bra idé. Det tycker jag!" Evangeline skrattade.

Hon nickade och gick närmare sin syster.
"Det är om Tuur´" Viskade hon så tyst hon bara kunde.
"Hon pratar om... förbjuden magi." Sedan började hon gå.
"Kan jag sova hos dig inatt? Det är inte så kul att sova ensam om man har lätt för mardrömmar." Hon suckade och såg nu oroad ut igen.
"Det är nog månen som spökar."

"Förbjuden magi?" Evangeline rynkade pannan oförstående. Varför gjorde hon det? Det ville hon fråga, men det var inte rätta tillfället. "Ja, det går bra.", svarade hon istället mjukt på sin systers fråga och kastade en leende åt Tuurís håll när de möttes upp igen. "Vi går till sällskapsrummet. Jag tyckte jag såg Harper därinne.", föreslog Evangeline åt de båda och gick sedan före de tillbaka mot sällskapsrummet.

Hon nickade bara och tog sin syster i hand. Hon kände sig så säker och såg snabbt över axeln innan hon gick in till sällskapsrummet.

Tuurí kom efter med en ny bok och slog sig ner och läste lite.
"Får jag fråga en sak?" Hon såg upp och lade huvudet på sned.
"Vad ska man göra för att få sanndrömmar? Jag vet man ska dricka gråbo te men de hjälps inte."

Harper var försjunken i bokens texter. Lyssnade inte när Tuurí satte sig i soffan igen med henne.
Harper höll boken nära ansiktet, med båda händerna, som att hon läste något väldigt spännande. Benen var uppdragna i soffan så att hon halvt låg ner och halvt satt upp. Såg inte särskilt bekvämt ut att sitta som en säck potatis.
"Eh-.. va? Hm? Ja.. eller..-" Harper tittade upp på Tuurí. "Sanndrömmar? Vad är det?"

Evangeline gick in i rummet med sin syster i handen. Log vänligt mot Harper när hon fick syn på henne. Fnissade något. Såg ut som att hon läste något väldigt spännande. Sedan slog hon sig ner i soffan mitt emot Harper och Tuurí.

"Du har varit häxa längre och vet inte om sanndrömmar?" Tuurí såg på henne och lade huvudet på sned.
"Sanndrömmar är att du drömmer om saker som kommer hända i framtiden. Inte som du vill ska hända utan det kommer hända." Hon förklarade och Ivy nickade.

"Ja det stämmer. Tja eteriska oljor kanske fungerar. Helande örter som du sa men det finns även ramsor man kan ta. Det skulle vi kunna prova inatt? Det är en del av vår utbildning eller hur?"

"Meh! Jag har väl andra intressen!", utbrast Harper och stängde igen boken. Lade den ifrån sig på bordet framför de.
"Varför frågar du ens om det? Vad är det du vill veta om din framtid?" Harper hade själv tagit sig en kopp te medan de andra varit iväg i korridoren. Hon sträckte sig efter koppen för att smaka på den varma drycken.
"Inatt? Tja, jag har ju mina andra studier också.. men jag antar att det det där är lika viktigt. Så okej då.", sa Harper och bytte en blick med Ivy och Evangeline.

Ivy brast ut i skratt åt Harper.
"Hon kanske menade väl inget illa. Hon frågar väl du borde väl veta. vi har varit häxor längre. men seen det där med sanndrömmar kommer vi göra när vi sover. Så att ta det nu skulle bara göra det till ingen nytta." Hon log.
"Oh jag ska nog in till stan imorgon om inte ikväll. Behöver lite saker."

Harper ryckte på axlarna åt Ivys ord. "Jaja. Förstår ändå inte Vad det är Tuurí vill veta i sin framtid. Men men.." Hon smakade av teet.
"Vi ses senare hörni, jag behöver kolla mitt projekt i växthuset nu." Hon hällde i sig det sista av teet och satte ner koppen på bordet. Plockade upp boken och satte ner den i väskan. "Vi hörs. Ni kan väl ringa när det är dags för middag eller något?" Hon bytte en blick med de andra vid bordet och gav de ett litet leende innan hon ursäktade sig och försvann ut genom dörren som vette ut mot gården och växthuset.