A place called Acria [PRS wolfy och Emma07]

"Det är ju det tyvärr." nickade han lite, en av orsakerna till att han nog främst föredrog att sova ute. Men kanske för att han hade Camenag närmare då - han kunde helt enkelt slappna av mer då, inte bara för att han kände sig säkrare då utan också för att han ville ha koll på Camenag. Det innebar alltid en viss oro att vara ifrån varandra. Han kunde inte undgå att hon tycktes försöka massera sig själv, och nästintill instinktivt klev han in mer bakom henne istället för att hjälpa henne med just det.
"Vad tror du, kommer dem att lyckas?" frågade han nyfiket, syftade förstås på rebellerna.

Cordelia stelnade till då hon plötsligt kände ett par starka fingrar ersätta hennes egna vid hennes nacke. Hennes första tanke var att drömma till honom för att han rörde vid henne utan att ens fråga först, men då hon insåg att det faktiskt var rätt skönt med en massage bestämde hon sig för att se mellan fingrarna för den här gången. En liten tillrättaviselse skulle han nog dock få då han var klar med det hela.
"Förhoppningsvis." Hon brydde sig faktiskt inte så mycket om hur det gick för rebellerna när det kom till att störta kungen. Hon ville bara hålla sig uppdaterad om dera splaner och tankar när det kom till henne. "Det är på tiden att någon klokare tar över tronen."

Att hon åtminstone lät honom fortsätta med massagen fick han väl se som ett framsteg - han hade inte varit särskilt säker på att det skulle vara välkommet.
”Jag håller med. Men jag tror vi måste få med oss folket, och sen lär det nog inte vara några större problem utan det är nog dem som är nyckeln.” Sade han, även ifall dem skulle misslyckas skulle det vara lyckat ifall folket var med - då skulle säkerligen fler rebeller samlas.
”Som vem?” Frågade han henne nyfiket, samtidigt som han avslutade massagen.

Då han avslutade massagen sträckte hon på sig en aning, kände sig halvt som en ny person. Hon borde verkligen ltåa folk massera henne oftare. Det enda problemet var att hon inte tyckte om när okänt folk rörde vid hennes kropp. Nu hade han ju verkat ha hennes bästa i åtanke vilket var rätt gulligt.
"Det håller jag för mig själv." Cordelia räckte ut tungan mot honom. Men hon hade tänkt på sig själv. Det fanns förmodligen andra lämpliga kandidater också. Kanske det här var hennes chans att backa undan från ett liv som eventuell drottning.

Han verkade inte få så mycket skit för massagen, vilket han drog en lättnadens suck för. Man visste aldrig, hon kunde lika gärna ha blivit förbannad på honom även om han gjorde det utav välmening. Han skulle ju ändå vilja påstå att han inte var så osocial som man kunde tro efter att ha levt halva livet själv i skogen. Förhoppningsvis stämde hans självbild med verkligheten också.
”Du vill inte ens spekulera i det?” Frågade han med ett något retsamt höjt ögonbryn, men gick ganska snabbt vidare.
”Vad tror du behövs då? För att vi ska lyckas alltså.” Fortsatte han.

"Värst vad du vill prata om det här nu," suckade hon och gnuggade två fingrar mot sin tinning. Hon kände sig inte set minsta intresserad av att stå där och spekulera just nu. Vad hon ville var att dricka en öl eller två till, ta ett bad och sedan stupa i säng. Kanske hon hade sig själv att skylla för det då hon envisas med att visa upp sig som en hemlighetsfull person. Däremot hade han inte behövt tolka det som att bomba henne med frågor om rebellernas planer och vad hon trodde krävdes för att kuppen skulle lyckas.
"Det här är första gången jag varit med på ett möte. Det krävs lite mer än så för att jag ska hinna bilda en uppfattning om vad alla är kapabla till och hur långt folk verkligen är villiga att gå."

Airdan skrattade och skakade på huvudet åt henne.
”Värst vad du inte ville prata om det.” Sade han med ett nästan lite höjt ögonbryn igen, visserligen var han nyfiken på vad inte bara hon utan folk i allmänhet verkade tro om rebellerna. Men det var väl egentligen inte det som var det viktiga.
”Det är mitt första möte också. Men med tanke på att jag inte fått reda på så mycket om dig ännu får jag försöka fråga saker om det lilla jag fått reda på - att du är intresserad av rebellerna.” Sade han med en axelryckning, mest som ett konstaterande. Ville hon inte prata så var väl det hennes ensak, men det var ju åtminstone värt några försök ifrån hans del iallafall.

"Vet du vad jag vill? Dricka öl, bada och sova." Cordelia stötte lätt till honom med armbågen och gav honom en menande blick. "Du skulle också må bra av ett bad. Mina ögon tåras nästan av stanken." Så illa luktade han verkligen inte utan det var mer sagt på skoj. Han framstod ju som en person som hade humor och som inte tog illa upp i första taget. Lite skinn på näsan behövde man ha om man skulle överleva i den här världen.
"Du har inte ställt de rätta frågorna helt enkelt," försvarade hon sig då han påpekade att han hade så lite att gå på om henne att han tagit sig till att fråga på om hennes åsikter om rebellerna och deras plan istället.

Airdan flinade brett, han gillade verkligen den här sidan hon började visa - den mer humoristiska.
”Du saknar bara en kvinna så hade du varit en fullfjädrad pensionerad soldat. Förutom badet förstås.” Flinade han fortsatt och skrattade igen efter hennes lilla retsamhet.
”Du måste förstå att det inte anstår en legosoldat att tvätta sig. Första regeln vet du.” Sade han oskyldigt. Men han hade trots allt sovit i skogen det sista så det var inte fullt omöjligt att han faktiskt behövde ett bad.

"Hm, du har en poäng där. Problemet är väl bara att hitta någon lika snygg som jag." Cordelia satte malligt näsan i vädret innan hon frustade till åt hans tillgjorda oskyldighet.
"Men nu är du en rebell, ingen legosoldat. Nya prioriteter och nya regler." Hon blinkade med ena ögat och viftade sedan med den lilla tygpåsen framför hans näsa, lät ett outtalat "nu kommer du med mig" vila i luften mellan dem. Han skulle bada om hon så personligen behövde se till att han klev i ett badkar. Trots att hon inte kände till staden så hade hon givetvis varit duktig nog att lägga på minnet var värdshuset låg någonstans, och hon uppskattade att de hade fyra block kvar att gå för att nå fram.