Spacia

“Skogen är en bra idé” svarade Claire och gestikulerade att de skulle börja gå. “Jag föreslår att vi börjar med Zeta skogen,den är ju närmast och jag känner några där som kanske kan hjälpa oss att ta reda på vem den här mannen var, han är helt okänd för mig” Claire tänkte en stund. “Jag ska bara säga till min bror att jag måste sticka, vänta här!”

Claire sprang mot gränden där hon lämnat sina syskon, de var påväg därifrån efter att de insett att faran var över.
“Arion” sa hon, hennes andhämtning var ansträngd. “Mitt öde kallar på mig” fortsatte hon och log. Arion log tillbaka.
“Hur länge kommer du vara borta?” frågade han medan han höll i deras småsyskons händer utan att släppa.
“Jag vet inte, men jag kommer tillbaka!” avslutade Claire innan hon vände sig om och började springa tillbaka till Ariela, vinkande till sina småsyskon. Hon kom snabbt fram.

“Jag är redo”

Hon hoppades att dom träffade så få personer som möjligt.
När hon såg att hon kommit till backa sa hon
” okej då går vi”
” jag vill också bara säga att när vi är klara med detta vill jag att vi inte ska ha något mer med varandra att göra” sa hon.

Claire såg förbryllat på Ariela.
“Okej” sa hon och började gå utan att kolla om Ariela följde med henne. Om inte denna kvinnan visade henne respekt, behövde inte hon visa Ariela respekt heller.

” kan vi gå förbi mitt hem på vägen jag måste ha mitt armborst” sa hon.
Hon tänkte inte je sig iväg utan armborstet.
Hon ångrar lite att hon gick till marknaden denna dag

Claire nickade mot Ariela.
“Visst” svarade hon och de fortsatte gå, ut från Asari och mot Zeta skogen. Det var nästan inga utomhus, och de som var det fixade det som drakarna hade förstört. Vi måste fixa detta, tänkte Claire medan hon tog stora steg så hon kände svärdet mot benet, mot muren som omgav Asari.

När dom kom ut ur staden och hade gott en liten bitt så så Ariela sin gråta och gick in hämtade sitt armborst.
Hon hoppades att Claire inte skulle fråga om varför hon Bode i en gåta och liknande för det var väldigt pinsamt egentligen.

Medan Ariela gick in för att hämta sina saker studerade Claire omgivningarna. Ariela hade valt en fin plats för sin lite annorlunda bosättning, men Claire hade hört om folk som bodde i grottor innan så hon påpekade det inte. Hon passade också på att fylla på sin vattenpåse som hon hade hängande i ett bälte runt sin midja i den närliggande bäcken. Vattnet var svalt och fåglarna kvittrade, det var som om attacken på Asari aldrig hade hänt och hon var bara ute i skogen på ett äventyr, precis som hon och Arion hade varit när de var små.

” kom så hinner vi göra mer innan solen går ner den står redan lågt på himmelen” sa Ariela.
Hon var inte den som promenerade runt utan att veta var hon skulle efter att solen gått ner.
Hon hoppades att denna Claire inte skulle bli för jobbig att resa med

Claire nickade mot Ariela och följde sedan med henne in i skogen. Ariela verkade vara en ganska speciell människa tänkte Claire när de gick. Claire studerade alla träd och blommor på marken, lyssnade på fågelsången.

Ariela gick i raskravaller hon tänkte göra detta ordentligt och inte låta något komma emellan.
” stanna” sa hon tyst.
Hon tittade sig om kring och spände armborstet.
Hon hade hört busken prassla och sätt något röra sig där.