Everlasting love PRS - Estra & Medi

Han gick fram till en byrå, tog fram en urblekt grå t-tröja och gav den till henne. Med ett leende studerade han henne och log svagt.
" Jag sover där nere. På soffan vi sa ju det." Han log mjukt och började gå mot dörren.
"Ropa när du har bytt om så hjälper jag dig till badrummet. Du verkar lite för full för att veta vart du ska." Han blinkade med ena ögat och lämnade rummet för att hon kulle kunna byta om ifred.
Han studerade väggen framför sig och räknade tyst inom sig. Hur läge hade han väntat på henne? Mer än hundra år. Han var över sexhundra och hon hade levt vid hans sida. Så när han blivit den han var.
Sorgset sakade han på huvudet och slöt saka ögonen.

Melody tog av sig sin klänning och la den på en av stolarna i rummet, det var prydligt, så hon ville egentligen inte smutsa ner, men hon hittade ingen annanstans att lägga den. Tröjan var lång, så den gick ner över hennes rumpa, så hon slapp gå omkring och visa sina trosor. Hon andades ut av lättnad. Sova i en främlings säng: dumt, sova i en främlings säng och visa rumpan: idiotiskt. Hon satte upp sitt mörka lockiga hår i en knut på huvudet och gick sedan ut genom dörren för att hitta Valentin.

Han hajade till när hon öppnade dörren och log svagt.
"Jag trodde du skulle ropa när du var klar." Han tog hennes arm och ledde henne mot badrummet.
Det var ett normalstort rum med ett vackert badkar med gudliga fötter och han log.
"Jag tror jag ska ha en oöppnadd tandborste som du kan få med." Han smekte henne över kinden medan han plockade fram en paket och gav det till henne.
"En tandborste till en trött Melody." Han log och lade huvudet på sned sen.
"Jag lovar att det inte är någon fara så ta den du."

“Jag ville inte väcka dina grannar med mitt rop” svarade Melody och log mot honom. Hon tog emot tandborsten, lånade lite tandkräm ur tuben som stod på vasken och började borsta sina tänder. Rysningen i kroppen efter att Valentin hade smekt hennes kind tog ett tag innan den försvann och hon undrade vad det var mellan dem, det kändes som statisk elektricitet, men hon visste inte vad som pågick. Snart hade hon borstat klart sina tänder och vände sig till Valentin igen.
“Tack så mycket för allt du gjort för mig idag” sa hon och kramade honom.

Du såg hus vd mitt? Melody mitt hus är lite enskilt." Han såg henne när hon borstade tänderna och log svagt.
När hon kramade om honom hajade han till men lade armen om henne.
Åh det var så lite. Jag lämnar dig nu så du kan ... ehm.. gå på toaletten själv. Sen ska du bums i säng." Han drog handen genom hennes hår och lade huvudet på sned.
Han log och skakade på huvudet. Nej han kunde inte döda denna flicka. Han ville inte ens dricka från henne, inte än. Försiktigt tog han sig loss och gick ut från badrummet och ställde sig med ryggen emot och väntade på att hon skulle bli klar.

Det kändes ensamt när Valentin hade lämnat henne ensam kvar i rummet, även fast han var kvar i samma hus. Melody gick på toa och tvättade sig i ansiktet med vatten för att få bort lite av huvudvärken som började komma mer och mer. Hon hade aldrig träffat en sådan kille som Valentin och hon undrade hur hon skulle betala tillbaka till honom någon dag, kanske skulle han gilla att få ett presentkort någonstans, men då behövde hon pengar. Pengar som egentligen skulle gå till hyra och mat. Melody stängde av kranen och gick ut från toan, mot sovrummet.

Han märkte av att dörren öppnades och slog i hans rygg. Men han log mjukt och tog varsamt hennes arm och gic med henne till sovrummet. Han såg till att hon lade sig och log ett mjukt leende.
"Ropa ifall det är något, vad som helst så kommer jag." Han stod vid dörren och såg på henne innan han stängde dörren, gick ner till soffan och satte på teven.
Nyheterna började spelas och han sänkte det till ett lågt hummande nästan och slöt ögonen.
Han var hungrig på färskt blod. Trött reste han sig, gick in till köket och sjönk ner på golvet. Där under mattan fanns det en liten lucka där en hemlig kyl fanns. Snabbt tog han upp en påse blod och stoppade den i mikron och såg på påsen åka runt runt.

Melody såg sig omkring i rummet en sista gång innan hon slöt ögonen och sjönk in i en djup, trött, trygg sömn. Hon skulle betala tillbaka till Valentin en dag. En dag skulle hon göra det. Men den dagen var inte idag.

Han hörde henne somna, tog med sig blodet han hällt upp i en kopp och gick ut till soffan igen. Han behövde sällan sova. Han tog en klunk av det varma blodet och slöt sakta ögonen. Hans fru, åh vad han saknade henne så. Valentin kände sorgen och smärtan när han tänkte på henne som hade dött, nej blivit mördad för så länge sedan. Melody påminde honom så mycket om henne. Han suckade tungt och drack sakta ur koppen.

Morgonen hade kommit akta och Valentin hade ställt sig för att laga frukost åt henne. Rostade mackor, ägg, gjort varm choklad och han ställt allt på en bricka. Han tog sig upp och knackade på dörren innan han öppnade dörren.
"Jag har gjort frukost åt dig." Han log och gick fram sängen och så på henne.

Melody vaknade av hans steg i trappan, men slog inte upp ögonen förens Valentin knackade och öppnade dörren. Det första som slog henne var huvudvärken, det hade tydligen blivit lite mycket drinkar igår, och hur hennes hår såg ut. Det såg alltid hemskt ut på morgonen, stod åt alla håll och ville aldrig samarbeta. Hon drog fingrarna genom det och försökte samla ihop det till en knut där bak igen innan hon tog emot brickan från Valentin. Hon såg storögt från honom till brickan och tillbaka till brickan igen.
“Jag har aldrig haft någon som har gjort frukost till mig innan, tack!” utbrast hon och räckte sig efter den varma chokladen. “Varför gör du allt detta för mig?” frågade hon och tittade ner i koppen. “Jag känner inte ens dig”